Man ska inte klaga

Just nu är det väldigt många tankar som snurrar runt. Är på tok för mycket på gång, men jag måste lära mig att leva ett normalt liv, där jag inte är totalt är beroende av pojkvännen, som jag är nu. Det ska bli skönt att få göra det jag älskar: hjälpa, och framför allt hjälpa och stötta äldre. Därtill lära känna nya människor, kollegor exempelvis, får ny utmaningar och jag får dessutom rutiner, pojkvännen och jag får lite med tid ifrån varandra och ja, massa bra saker kommer hända! Däremot finns det mycket som skrämmer: stress - hur ska jag hinna med DBT, körkort och högskolekursen? Eller okej, det sistnämnda blir inga problem alls. Men körkort? Hinna köra med pappa och dessutom få till tider på körskolan OCH deras lektioner (som är helt valfria och går flera gånger). OCH OCH OCH DBT? En fruktansvärt tuff behandling, men jag tänker klara det! Jag känner livsglädje många och långa stunder nu. Bara vara, prata med pojkvännen och mysa med bebis, skriva dikter, skriva och läsa det som hör till demenskursen. Så saker kommer förändras i mitt/vårt liv. Till det bättre, det tror jag på!

Kommentarer
Postat av: N

Hoppas att allt går bra!! Man klarar mer än vad man tror!

2017-02-21 @ 21:02:48
URL: http://nathalienyren.se/
Postat av: Jasmine

Fint att läsa att du känner att det är på väg åt rätt håll. Så glad för din skull! Låter härligt att du åter funnit glädje i att skriva, läsa och bara vara. Håll hårt i det. Jag hejar på dig!
Kram

2017-02-21 @ 22:58:05
URL: http://rosanatt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0