Framöver

En ny dag, en ny eftermiddag och jag är inte särskilt trött, inte särskilt deppig, snarare lite manisk, och allmänt lugn istället för hyperstressad som det annars varit de sista månaderna. Lite nervositet finns kvar. Jag har inte löst frågan om hur jag ska lägga fram frågan om DBTn på torsdag när jag skriver under anställningsavtalet, eftersom jag just nu inte vet överhuvudtaget hur behandlingen kommer se ut. Jag hoppas på att veta det inom två dagar så jag på förhand kan ringa och diskutera med dom. Ett problem är dock rakbladsfrågan, vilket jag verkligen inte ska berätta om för någon på jobbet. Men jag måste (MÅSTE) sluta. Snälla DBT, gör underverk med min störda hjärna. Kommer bli så oändligt tufft. Tio år och vi ska skiljas åt... skrämmande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0