Det här med konsekvenserna av mani

Ibland inser man sina misstag för sent, trots att man gjort dem hundra gånger tidigare. Det har varit böcker, hundkurser, fotbollstränare+domare+spelare, för mycket engagemang i jobb, lära mig franska ordentligt, sortera dikter, sortera böcker, göra register över minsta småsak, städa mammas garderob (cirka tolv meter hyllor) efter färg, storlek och material, åka hit och dit. Ja och så vidare. Det tar aaaaaaaldrig slut. Just nu pågår mycket i mitt liv. Så mycket roligt. Så mycket viktigt. Så mycket skrämmande. Så mycket hoppingivande. Men varje sak jag precis nämnde finns det minst fyra saker som orsakar den känslan. Fyra saker som känns roligt. (Fem beroende på hur man räknar), fyra saker som känns skrämmande. Men å andra sidan fanns det en tid då det bara fanns en sak, som ägde alla saker, alla tankar och alla känslor: döden. Där är jag INTE idag. Döden är inte med i någon av alla punkter som präglar mitt liv. Och snart, mycket snart hoppas jag att få det bevisat, främst för mig själv, att nu, NU lever jag på riktigt. Sådär riktigt att hon som under tre år såg mig hoppa mellan liv och död för att till slut se mig sista gången när hon torkade mina tårar i hennes bil när hon skjutsade mig till psykakuten. Om hon, efter att vi jobbade - bara hon och jag i ett team - ser, säger, menar att jag inte är där. Då har jag nått ett mål jag faktiskt aldrig skulle bli sanning. Att jag lever. Inte bara existerar. Jag har en underbar pojkvän (som redan då var en del av mitt liv, och har räddat det många gånger sedan dess), en räddande liten tax, familj, vänner, utbildning men framför allt har jag viljan. Inte alltid hopp, men vilja. Nu har jag haft övertalningskampanjen med mig själv, som ni stackare fick läsa om. Nu kan jag kanske somna snart. Kanske läsa lite "Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik" först. Högskolekursen är en mani-tok-grej. Om än kul sådan. God natt.

Kommentarer
Postat av: Jasmine

Det verkar hoppfullt. Fint att läsa, Elin. :) <3

Svar: Tack snälla för de varma orden!

Kram

2017-03-10 @ 23:58:53
URL: http://rosanatt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0