Helt slut

Idag har jag tagit mig till mamma och pappa för att hjälpa till lite. De där sablans äppelträden har hängt på mitt samvete ett tag nu. De tar tid, man får blåsor i händerna och rivsår över hela kroppen - så är tur för dom att dom bara behöver klippas en gång om året. Är i övrigt helt slut. Men det får vara så. Har jobbat en del på slutet och har jobbat med alla DBT-papper och en del skolarbete. Ska läsa körkortsboken också denna veckan tänkte jag. På onsdag till lördag borde jag hinna igenom dom. Mår i övrigt sådär. Energin från förra veckan jag fick hos C. lever jag på än. Kanske blev saker på sätt och vis sämre än innan, i och med prestationsångesten som inte alls är kul. På jobbet ska man hinna det, man ska klara det och det (delegeringstester och olika prov osv), papper ska hit och dit, lära sig nya dokumentationssystem och bråka med de där förbannade tvättmaskinerna och ja. Man ska dessutom orka med ett privatliv. DBTn skrämmer - upp till 18 månader av slit med min största kärlek (näst efter pojkvännen) men också min största fiende: rakbladen. Jag förstår inte hur man kan, ja, älska, faktiskt vara beroende av en metallbit som förstör min kropp och min själ. Det är visst något visst med att hata sig själv. Visst visste (ja, nu roar jag mig med ord ^^) jag att det skulle bli svårt att sluta, men jag hade visst fel. Jävligt fel. För nu sitter jag här med vetskapen och vissheten om att jag i tio år sagt att jag kan sluta när jag vill, för att sedan vilja sluta, men inte klarat av det. Det låter som ett äkta beroende. Kanske man ska anse sig vara en missbrukare som vissa sagt genom åren. Men det är lättare att låta bli så jag fortsätter säga: "jag har ett självskadebeteende". Man kan säga att jag förnekar det faktum att jag verkligen sitter i skiten. Så snälla ni som läser och självskadar, sluta i tid. Det är inte värt det. Har jag börjat komma på. Ibland. Nu har jag fanimej skrivit en hel roman här så ta mig på orden så hoppas jag att ni får en god natts sömn.

Kommentarer
Postat av: Amanda CL

Det är modigt att ge upp självskador tycker jag! För det kan bli ett beroende och är det för dig som jag förstått det, det är skrämmande att "Överge" det eller vad man ska säga. Både du och jag har ju tagit till det när allt blivit för jobbigt och sen hela tiden för att det inte går att sluta. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra istället, antagligen därför ångesten går över i så mycket fysiska symtom för mig. Det är skrämmande att ångesten får komma helt utan att man liksom avbryter den mitt i.
Både du och jag klarar det!!!!
Kramar

2017-04-02 @ 00:06:54
URL: http://amandacarlberg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0