Senaste nattningen

Är trött och sliten, vilket det helt klart är värd det, men det betyder inte att en äkta nattuggla som jag får några timmar på natten framför teven med en mjuk, snarkandrr hund bredvid sig. Utan pojkvännen bredvid känner jag som alltid halv. På något sätt oklädd. Utsatt. Men framförallt ensam, oavsett hur långt bort han är. Bara att han inte sover näst intill gör mig lite met nervös för natten. Och dagen. Ikväll däckade han framför teven i vardagsrummet. Jag i sovrummet. Men vill inte väcka honom så ja. Hunden får räcka. Nu: god natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0