EXAMEN!

Så var en epok i livet över. Mitt liv som heltidsstuderande är ett minne blott. Jag har kämpat, och med ett fantastiskt stöd är jag så otroligt nöjd över mig själv. Så många nära vänner har sagt att de vetat hela tiden, att de är stolta över mig, att jag ska klappa mig själv på axeln och säga att fan, du har fixat det. Min fantastiska pojkvän har alltid funnits vid min sida och älskat mig för den jag är, precis som jag älskar honom. Utan honom hade det varit kört efter första veckan. Men vet ni: JAG ÄR SÅ JÄVLA STOLT ÖVER MIG SJÄLV! Jag har klarat något många på förhand var säkra på att jag inte skulle fixa. Alla läkare som sagt att jag alltid kommer vara ett offer för mina sjukdomar, jag har visat alla sjuksköterskor att de som lovade att jag aldrig skulle klara något överhuvudtaget och var säkra på att jag är ett hopplöst fall. Men vet NI: JAG HAR KLARAT DET! Jag visade att ni hade så fel ni någonsin kan ha. Ni fick FEL - jag fick RÄTT. Ni kommer aldrig få trycka ner mig igen, ni kommer aldrig få bälta mig mer igen, ni kommer aldrig övermedicinera mig igen, ni kommer för alltid ha ett en del av mig i mitt hjärta, jag vet det, i tio år fick ni lära mig att hata mig själv, ni lärde mig också att det finns guldkorn, som är så otroligt viktiga för sådana som mig. Och alla ni till er som saknar vilja, saknar tro och saknar stöd: NI KAN FIXA DET! Ge ALDRIG UPP!. Kan jag så kan du. Nu har jag bara en sak till att säga: jag är så otroligt tacksam för att jag fick chansen, fick chansen att ha så stort stöd som jag haft (och har) och fick chansen att bevisa att jag också kan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0