En enda röra

Det går i ett man ändå står allt stilla. Ångesten är ständigt med men emellanåt finns stunder då saker inte känns botten. Det är nog mest tack vare pojkvännen som kämpar. För oss båda just nu, trots att det inte är lätt för någon av oss. Inte minst för att hålla oss flytande men också för att vi ska kunna skratta, prata, umgås, eller ens existera (det sistnämnda mest för min del). Orken tryter då all energi läggs på plugg eller de roliga sakerna, som jag försöker prioritera för det är trots allt samtal, möten, platser, människor som gör mig bättre. Inte att isolera mig med tvätten och i bättre stunder hundpromenad (som återigen räddas av att jag blir räddad av pojkvännen). Men det finns eftermiddagar med mamma, fotbollsmatch med pojkvännen, gos med vovven som känns bra. Jag kan skratta, jag kan andas (knappt) utan att behöva sortera i hjärnan tills jag kommer till andningsprocessen. Imorgon väntar salstenta - inte pepp, inte tillräckligt förberedd och inte riktigt i form för tre timmar av stress. Men det ska göras och även om jag inte skiter i betyget just nu kommer jag definitivt göra det efter att jag skrivit den imorgon. Och Mia, du har rätt, jag är satans dålig på det. :/

Kommentarer
Postat av: Sofia

Håller alla tummar att tentan går bra!

sv: blir två dagars jobb nästa vecka, sen åker jag utomlands den 28:e. Ska bli superskönt! UVI:n känns bättre, är inne på andra dagen antibiotika så förhoppningsvis är den ett minne blott snart :)

Jag förstår det. Livet är verkligen inte rättvist. Det värsta är ju när man vill så mycket men att sjukdomen håller en tillbaka :/

2016-06-17 @ 11:39:49
URL: http://sofiavaha.blogspot.se
Postat av: A

Tänker på dig och håller tummarna för att tentan ska gå bra! Du fixar det!!
Kramar!

2016-06-17 @ 22:54:01
URL: http://annmi.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0