Herrejesus

Hm på allt. Kanske inte så illa. Bara tankar som snurrar. Dåligt samvete och tungt sinne, samtidigt som jag känner mig rätt tacksam för allt jag har. Igår hamnade jag och mamma på lunchdate med lillebror. Som jag älskar lillebror (därmed inte sagt att jag inte älskar mamma). Han har kommit så långt från där han var. Han hade sin tonårsrebell-period, men den hamnade mest i skymundan eftersom jag var en enda rörig självupptagen, självmordsbenägen, ständigt inlagd idiot. Han har fått kämpa i tysthet, men har gjort det bättre än alla andra. Jag vet inte hur många av hans nära och kära som vet om familjens situation, men jag är så glad (men inte förvånad) att han mår som han gör idag. Ingen av oss har väl i vuxna liv varit så stabila som vi är nu. Det är mycket tack vare honom. När ingen annan orkat med mig - då har han gett en kram, bett en kompis komma över, sagt en klok tanke, eller klokast av allt: tagit sig någon annanstans. han räddade sig själv: det är den största bedriften en människa någonsin kan göra. Han gjorde det, har gjort det (hittills), och som jag sa till pappa idag: det finns många faktorer det beror på, men någonstans har ändå viljan att leva överträffat allt annat. Vet inte hur, men på något sätt sitter jag här nu, halvfull men tacksam. Orkar inte ens rabbla alla saker, händelser MEN framförallt människor som gjort mitt liv levbart igen. Tack. <3

Kommentarer
Postat av: ddianasliv.blogg.se

<3

2016-12-07 @ 19:44:05
URL: http://ddianasliv.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0