Lite information om allt.

Är trött på det mesta egentligen. Jag har tryckt ner mig själv lite extra mycket efter i söndags, då jag egentligen hade chansen att ta steg framåt men backade undan möjligheten och ställde mig i disken, i skymundan från alla människor jag borde bevisat för mig själv att jag vågat träffa och faktiskt umgås med. Men jag har trots allt överlevt och dessutom undvikit att bli nedsmittad av förkylning från pojkvännen. Idag har mamma köpt massa kläder till sig själv *stolt dotter* och dessutom köpt både frukost och lunch till oss. Så som ni förstår är det hittills en bra matdag. Eller ja, det beror ju på vilken del av huvudet man frågar, men frågar man den friska sidan så har det varit en bra dag. Jag är pepp på den här helgen. Varför kan jag inte riktigt avslöja än, men på måndag får ni se, då jävlar blir det bildbomb. Just idag är det som sagt en lugn dag. Tankemässigt alltså, rent praktiskt har vi inte varit hemma förrän nu, och vi åkte hemifrån åtta. Inte så farligt egentligen, för en frisk, men jag har inte alltid orken till att verka frisk när jag inte är det. Hur som så är det helt enkelt så att jag inte är frisk nog för att ha orken till att låtsas att jag är det heller. Mycket friskhetsprat här men det blir så efter sju års sjukdom - när man inte är på den verkliga botten så känns friskheten både närmare och längre bort än när jag är i mina värre/sämre tillstånd. Där jag inte är nu så därav friskheten jag försöker tvinga på mig själv. En del säger att alla kommer dit, oavsett hur långt ner på botten man varit. Jag har väl kanske varit där allra längst ner, eller så har jag det inte, men utifrån mina förutsättningar så har jag faktiskt kommit en bit. Det säger jag nu, om en vecka när jag börja falla nedåt så låter det annorlunda. Men lyssna på mig nu, och lyssna på mig då, om ni ens vill lyssna alls, det avgör ni ju själva, för någonstans mitt emellan brukar jag ligga när jag har en normal dag.

Kommentarer
Postat av: Diana Doss

ja, verkligen! och så tänker man "äntligen får jag andas ut och bara vara", fast hjärnan fortfarande går på högvarv :P

nä, mest troligt inte.... hoppas folk ser det och ändrar åsikt till nästa val.

du måste öva, säga till dig själv att du är bra. precis som du lärt dig att trycka ner dig själv, på samma sätt ska du göra fast att vara snäll mot dig själv.

kram!

2014-09-19 @ 19:57:38
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Det låter lugnande när du förklarar för mig hur det är och tar ner mig på jorden lite <3 Jag är drar alltid iväg i tanken och målar upp värsta scenariot om att jag inte kommer ha nån motivation nånsin i mitt liv till nånting. Att jag kommer sitta i en egen lägenhet i framtiden och må dåligt och se ner på mig själv. Men jag hoppas som du säger att motivationen kommer så småningom när jag börjar må bättre och tycker om mig själv mer igen. Vilken klok psykolog du har som säger så. Är du nöjd med honom/henne och känner att du kan prata med honom/henne om allt? :)

Ja precis det tror jag med. Hade man fått mer kunskap om vad anorexi gör med kroppen och hjärnan innan det hann gå så långt kanske man hade reagerat annorlunda. Jag vet inte. Det är svårt att försöka tänka sig in i det hur man hade resonerat då. Precis det var min morfar som sa det till mamma. Alltså hennes pappa. Och jag tycker det är så synd att han är död. Alla mina mor och farföräldrar är tyvärr döda. Jävla cancer som ska ta människors liv :( Jag kanske hade varit nån annanstans i min sjukdom om min mormor hade levt tex. Alla i min släkt säger att det skulle ha varit annorlunda om bara hon hade fått levt längre och fått träffa mig och att jag skulle fått prata med henne. Hon dog nämligen när jag bara var 2 år så hon kommer jag ju inte ihåg.. Farfar hann jag aldrig träffa och morfar dog när jag var 10 och farmor dog för 4 år sen..

Ja precis. Det är verkligen så som du säger. Jag är livrädd verkligen för livet. Vad är livet för nånting? Jag har inte haft nåt tonårsliv alls. Jag har inte gjort mina misstag. Jag har inte varit ute och supit skallen av mig som alla mina kompisar har gjort och gör fortfarande. Jag är så jävla rädd för kalorierna i alkoholen och nästa fredag är jag bjuden på fest. Hur fan ska det gå liksom?
Är din kropp inte alls återställd? Har du ont också eller hur är det för dig? jag gjorde ju en skelettmätning när jag var 15 och då hade jag tydligen ett skelett lika gammalt som en 49årings. Undrar hur gammalt det kan vara nu när det gått 5 år.. Usch vågar knappt tänka på det. Har du gjort nån skelettmätning nån gång på hur gammalt dit skelett är?

Jag hoppas verkligen att jag får motivationen till att göra det. Men jag blir så arg på mig själv att jag inte vågar lita på mig själv och tro att jag klarar mer än jag tror. Jag tror alltid det värsta med att jag inte kommer att klara att plugga, att jag inte har den där drivkraften som alla har. Men det handlar nog om självförtroendet där. Att jag måste träna upp det.

Kramar

2014-09-20 @ 09:35:06
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Jasmine

Svar: Tack för din kommentar om att vara själv.

Dagarna är okej nu för tiden.

Kram

2014-09-20 @ 13:06:06
URL: http://rosanatt.blogg.se
Postat av: Sophia

Vad hände i söndags? <3 Jag brukar också trycka ner mig när jag mår dålig :( Jag förstårinte varför vi gör så mot oss själva. Men alla har rätt att må dåligt. Men det känns som att vi som är "sjuka" är extra hårda mot oss själva. :( Ibland undrar jg om jag någonsin kommer kunna lita på mig själv och kroppen igen. Jag känner mig osäker på framtiden...

Visst är det roligt att ha en "mor och dotter dag"? :) Jag gillar sånna dagar ^^

Ena veckan kan man känna att man är på väg mot rätt riktning, mot de friska! Men så kan veckan efter ändra sig totalt :( Jobbigt...

sv: Fall seven times, stand up eight. SÅ måste vi tänk. Alla har vi dåliga dagar som du säger. De gäller bara att resa sig upp igen och ta ny tag.Du känner att psykologsamtal hjälper dig mycket?
Hr du kommit framåt i det friska sen du började eller går det fram och tillbaka?

hmm... jag tror nog att dbt inte skulle funka för mig då jag inte gillar att sitta och prata.

Jag gillar som sagt att jobba. Jobba över 100% är inget probem för mig. Jag mår bra av att jobba :) Men alla har inte den orken/kraften. Jag tycker att du ska arbeta så mycket som du orkar/klarar av. Om du känner att 40% räcker, fine kör på det :)

På det jobbet jag har nu går jag för tillfället på vik. Men blev erbjuden att gå på en rad, men har inte bestämt mig än. Jag fick svar igår (19/9) från ett annat jobb jag hade sökt, på akademiska. SKa på intervju på måndag:) SÅ får se en. Har ju bara jobbat med äldre, så ska testa ackis för att se om det är något för mig. Annas fortsätt äldrevård ;)

Kramar på dig <3

2014-09-20 @ 17:00:55
URL: http://www.soophiiiaa.devote.se
Postat av: Erica

Svar: - Jag tänker mer att bara det faktum att du inte ger upp är starkt till att börja med! Sen lägg till allt som du klarar, alla framgångar och allt som går bra på det med. Då spelar det egentligen ingen roll vad andra klarar och hur starka dem är. För den enda som du ska jämföra dig med är du. Om du t.ex. äter en macka fast du tycker det känns piss och du inte vill men vet att du måste få i dig nåt, så ja, då är du stark som gör det. Även om jag skulle gjort det utan problem. Du kan säkert göra något annat utan problem som jag skulle ha svårt med, och du skulle jag vara stark som gjorde den grejen.
- Nope, inte tröttnat på böckerna! :D

Ska bli spännande att se bilderna från helgen sen! :)

2014-09-21 @ 16:31:45
URL: http://faithhopelove.blogg.se
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Det låter lugnande och tryggt att du säger det. Jag hoppas verkligen på att motivationen kommer till mig så småningom men det tror jag att den gör :) Var ju in till sjukhuset idag och hade samtal, vägning och lunch med samtalskontakten. Det är ju nästan bara fokus på min vikt. Så tröttsamt tycker jag att det verkar vara det som är väsentligt liksom.. Men vi fick pratat en hel del iallafall om vad jag känner om vissa saker och jag ställde till och med frågor som inte ens hon kunde svara på! Så det kändes lite skönt att ställa henne mot väggen haha.

Men gud så skönt att du känner ett sånt förtroende för honom. Det är så det ska vara. Det är det en psykolog är till för egentligen. Synd bara att inte alla känner att man kan lita på sin psykolog fullt ut :(

Man tänker mycket på hur livet hade sett ut om man aldrig blivit sjuk. En fråga man aldrig kommer att få svar på. Men det är som det är. Cancer är en sån hemsk sjukdom, usch. Jag hatar den verkligen. Men det är skönt att vården gått framåt och utvecklats och att man kan rädda liv idag. Min pappa har också haft cancer. Han hade lymfkörtelcancer och den resan var väldigt jobbig för oss alla i familjen. Alla drabbas :(

Jag är ju bjuden på fest på fredag med alkohol inräknat såklart och jag gruvar mig nåt oerhört inför just alkoholen.. Då är det främst cider vi pratar om som dom andra kommer att dricka.. Som du säger så skulle jag ju kunna ta ett glas vin eller två, och om jag inte skulle dricka alls så är det inte hela världen. Men det är så att den här kompisen som jag ska till vill att man ska dricka.. Så jag känner en liten press av att jag måste göra det också så jag vette fan hur jag ska göra :(

Vad jobbigt att du aldrig kommer att bli helt återställd i kroppen. Har du opererat dig nångång? Jag kan ju känna av att jag har lite ont i ryggen eller nacken ibland men det beror nog också mycket på vad man har gjort under dagen kan jag tro. Sen så har jag jävligt ont i korsryggen när jag sitter länge. Alltså den smärtan, ouff.

Åh du har så rätt! Jag ska verkligen försöka att tänka så som du säger. Anorexin får mycket av min koncentration och uppmärksamhet. Att kanske våga lägga den på studier och jobb i framtiden?
Kramar

2014-09-23 @ 09:22:16
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0