Allmänt

Så var helgen här igen. Enda Maria-fria helgen på en hel månad. Gör mig inget att ha så mycket kring Maria. Faktiskt roligt även om det kändes som att jag hade lite press på mig med förra helgen då möhippan var. Herregud vad jag kämpat med den, men Maria verkade nöjd och det var det viktiga. Nu är det i alla fall över och bara bröllopet återstår. Jag kämpar med talet, det känns också som lite press, hålla ett bra tal, det betyder ju mycket om Maria tycker det är ett bra tal värd att ha lyssnat på. Värd att jag ens skrivit. Stakat, hackat, suddat, raderat, ändrat med och ändå är jag inte nöjd. Alls. One week to go... Annars är det sådär. Det är rörigt med läkare som jag fått byta fyra gånger på sex månader och alltså inte fått träffa någon sen utskrivningen i mars. Lite trist då jag egentligen borde haft ett samtal, följa upp alla ändringar och tillägg i medicineringen, vidare utredning och kanske en vårdplan, som jag inte haft någon sedan 2009. Men det är som sagt inte något jag behöver bry mig om förrän jag faktiskt har en läkartid och en läkare som BRYR SIG OM ATT JAG BETT OM EN LÄKARTID. Man brukar ju annars göra det av en anledning, så roligt är det inte med läkarsamtal, men det tyckte som sagt var inte den förra läkaren. Idiot. Nu har jag en ny som jag hoppas att jag får behålla denna gången och kanske kan få träffa. Annars, igen, är det också sådär. Stress inför framtiden, manienergi, rastlöshet men febertrötthet, vikttankar och ångest. Lite som vanligt alltså. Hej där Ylva, tänkte ta mig tid att svara lite kort på din kommentar. Har missat den lite. Ledsen för det. Jag har gjort en kort utredning kring bipolär sjukdom och konstaterades ha bipolär sjukdom typ 2, anorexi, borderline, PTSD och tvångstankar. Jag hoppas på att få en grundligare utredning när jag fått träffa nya läkaren (är inne på fjärde på sex månader så är lite svårt). Så det lär dröja... :S

Kommentarer
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Precis det är helt sant. Att inte våga bli lämnad själv och ta ansvar över sitt eget ätande.. Får man aldrig lära sig det hur ska man då klara det på sikt? Jag har ju planerat att äta lunch med en kompis till veckan och det gruvar jag mig för nåt oerhört. Vet inte vad skillnaden är att äta med henne än om jag skulle äta tex med mamma? Det är väl att jag har hennes ögon på mig och att hon verkligen ser att jag äter. Det jag är rädd för är väl att inte bli trodd på om jag väl skulle våga mig på att äta ute. Men sen så är det så att jag har ju fått ätit frukost själv tex. Att dom bara sitter med nån minut och sen går och gör nåt annat så det är ju ett framsteg iallafall.

Jag skippade att gå på festen överhuvudtaget. Fick panik igår när vi skulle bestämma hur det skulle bli. Dels så skulle vi dricka ( kalorier så det bara smäller om det ) och inte nog med det så skulle jag äta ute med henne också. Alltså flera saker som är jobbiga på samma gång. Och nej vi skulle inte äta "vanlig" mat utan Mc Donalds. Då ballade jag ur helt och hållet och kände bara NEJ! Jag äter "onyttigt" på söndagar. Det är då jag utmanar mig med att äta nånting som jag tycker är gott men jobbigt och då blir det oftast hamburgare med strips och tillbehör. Så jag kände att jag sket i att gå på festen idag. Dessutom är den här kompisen blind för mina problem. Hon kan helt enkelt inte sätta sig in i mitt liv med mina problem utan hon tror att allting är så jävla lätt vilket stör mig nåt oerhört mycket. Har andra kompisar som är mer förstående men hon är inte en av dom tyvärr.

Jobbigt att höra att du har såna problem med kroppen. Jag har också en del problem så som att jag har ont i knäna emellanåt, korsryggen om jag sitter i en bil för länge, ryggen och nacken beroende på hållning och ställning och att mina fötter liksom knäpper till och knakar och liksom det låter som att benen skaver mot varandra. Det typ klickar i höftkulan i vissa ställningar osv :( Vet inte om det går att reparera på nåt vis?

Skönt att du får prata med din psykolog 2 gånger i veckan. Det är viktigt och jag är glad att vården där du bor är fungerande och stödjande. Jag har skrivit en liten berättelse om en del av min tid på avdelningen som förmodligen kommer upp snart på bloggen.

Kramar på dig!

2014-09-26 @ 19:18:37
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Nej visst är det så. Jag håller med dig helt och hållet. Och när man blir såpas mycket övervakad som man blir så känns ju inte det heller "normalt eller friskt" så det är ju också de att dom måste våga släppa på sin kontroll och lita på mig. Det är fan dom som skulle behöva prata med en psykolog också egentligen. Fast det är ju inte ens en psykolog jag pratar med.

Jag tycker att jag gjorde rätt val i att stanna hemma igår. Å andra sidan så känner jag på nåt sätt att jag svek den här kompisen men vafan hon hade ju flera andra som hon var med också så hon borde ju kunna ta det på ett bra sätt. Och att hon inte visar respekt till min sjukdom och hur jag tänker och resonerar är fan hennes problem. Jag blir så irriterad emellanåt på sånt.

Vad skönt iallafall att dom ger dig möjligheten att få träffa den vettigaste av dom alla inom psykiatrin där du bor. Jag funderar på att flytta härifrån där jag bor och se om vården är bättre nån annanstans. Men du säger ju att den inte är bra hos dig där du bor heller så man blir ju bara så ledsen att det ska vara så som det är och att det är lika jävligt överallt :( Jag har ju skrivit ett brev eller vad man ska säga som jag också ska dela med mig av på bloggen sen och det brevet ska jag även skicka till politikerna här i min hemstad. Dom kanske inte bryr sig men jag säger iallafall min åsikt och då har jag gjort det jag kunnat iallafall. Och den här jävla kärringen som jag skriver om i brevet sa liksom med en nedlåtande ton och med en ironi i rösten att ja men skriv till politikerna och klaga då på hur vi arbetar. Jävla kärring. Fy fan vad jag hatar henne.

Idag mår jag annars bra som tur är. Hur mår du själv idag? :)
Kramar <3

2014-09-27 @ 15:26:05
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Diana Doss

nej, det var lite olika. två talare, en berättade mest om hur han (och andra) delat ut böcker till folk som förändrat deras liv. den andra (han som är på bilderna) berättade sin livshistoria en kväll, och sedan en del omv "faith and science". alltså tex att man vetenskapligt kan veta att det är på ett visst sätt men man vet inte hur. bara ATT det är så. typ med livet och sånt. här är länk till hans livshistoria om du vill höra, väldigt intressant faktiskt!
http://www.adventist.se/play/7134/my-life-story-clifford-goldstein.aspx

de andra mötena kommer nog upp om någon vecka, kan länka dem då om du vill? :)

varför skulle du inte ha vad som krävs? alla kan ha vad som krävs för att bli sjuk, så varför skulle man då inte ha vad som krävs för att bli frisk?

kram!

2014-09-27 @ 16:42:59
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Sophia

Jag skulle vara sjukt nervös för att hålla tal inför många människor. Speciellt på ett bröllop! Jag har ju scenskräck kan man säga. Vågar knappt prats inför klassen i skola . Ville helst slippa det och grupparbeten.
Men du kommer klara detta, känner det på mig :)

Sv: försäkringskassan är hårda. Jag skulle försöka få ersättning för den tiden jag var sjuk (inlagd) och missade hela sommarjobber. Fick inte alls mycket pengar. Kan säga knappt ingenting. Försöker göra en överklagan hela tiden för att de ska ändra sig. Ska snart skriva en igen. Man har 2 månader på sig att svara när man fått brevet.

Jag kan faktiskt ärligt talat säga att jag var mindre sjuk(alltså förkyld och det) när jag var som sjukast. Var typ aldrig sjuk. Haha :P bra immunförsvar kan man säga ^^ är ju typ aldrig sjuk nu för tiden heller. Ärvt från mamma typ. Hon är typ aldrig sjuk heller. ^^
Jag har inte feber. Jag blir oftast bara snorig och hes.

Kram <3 ha en fortsatt bra helg.

2014-09-27 @ 22:08:02
URL: http://www.soophiiiaa.devote.se
Postat av: Diana Doss

oj, vilken fin header du har fått! :)

sv: nej, jag tyckte alla möten var intressanta, men sen är det klart man blir trött av att sitta och lyssna så mkt, så ibland var ögonlocken lite tunga ;)
ja, alltså det är video, ingen text. hoppas det går bra ändå? :)
haha, ja :P vilken tro var det du läste på om?

jo, det är sant... men jag tror fortfarande att du kommer fixa det.

kram!

2014-09-27 @ 23:20:00
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Jag följde med till höga kusten. Vill inte missa det haha så jag följde med. Jag kände också det att jag vill tänka på nåt annat. Jävla sjukhus och personal man har att göra med.

Precis! Man måste ju få inse och våga att äta själv. För om man blir övervakad hela tiden så blir man ju van det på ett vis och hur fan ska man då klara sig sen när man flyttar hemifrån tex och inte har dem här ögonen på sig :o Men jag har märkt ändå att dom gånger jag får äta själv så har jag ingen lust med att fuska längre. Utan jag kan ju känna om jag är hungrig osv och faktiskt tycka att maten är god. Däremot är mättnadskänslorna fortfarande lite ovissa vilket jag inte alls är bekväm med. Jag blir ju mätt efter en portion ju men ibland så kan jag blir hungrig efter en halvtimme igen och då får jag panik och är rädd att överäta :(

Jag ska verkligen försöka våga mig ut med vänner nästa gång. Det är ju som så att jag inte är van vid att ha kul. Att göra normala saker med vänner eftersom jag varit sjuk så länge. Och jag blir så arg på mig själv att testa nya grejer som inte jag har kontroll över ( anorexin har kontroll över också ) så då blir det lätt att man backar ur och skiter i det istället vilket inte heller känns bra varje gång. Och vänner som inte accepterar eller vill inse ens väns problematik är så jobbigt. Jag kan bli så irriterad på henne för det är just bara hon som inte kan förstå. Alla mina andra vänner förstår eller försöker åtminstone förstå.. Så ja jag vet inte. Bara att gilla läget och inte ta åt sig så mycket av vad hon säger eller tycker.

Bra att du har möjlighet att träffa din psykolog 2 gånger i veckan. Det skulle jag också behöva göra. Jag blir så arg och frustrerad av att inte ha en riktig psykolog ens. När jag var på behandlingshem så hade jag samtal varje dag i 5 dagar sen åkte jag hem 3 veckor och hade telefonkontakt. Det var mycket bättre än i dagsläget.
Annars så mår jag bra idag och ska nog bara ta det lugnt hemma idag tror jag. Vad hittar du själv på? :)
Kramar <3

2014-09-28 @ 09:54:56
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Jag känner att jag inte vill fuska nåt mer nu. Alltså det enda jag gör är ju att förstöra för mig själv när jag håller på så. Och om det fortsätter för länge att man fuskar, slänger, spottar ut osv så går ju vikten neråt och det blir svårare att ta sig ur det beteendet och då är man ju snart tillbaka på den där jävla avdelningen igen med den okunniga personalen och dit vill jag verkligen inte. Så önskar bara att jag kunde få bättre stöd på affektiva så man kan jobba utifrån läget som är nu. Nu när jag mår lite bättre och är på väg bort from detta levnadssätt liksom. Man får ta en dag i taget och se om det blir bättre med "vården" Man får hoppas på det :)

Så var och är det för mig också. Jag har alltid varit den ungen som tagit hand om mig själv, haft mycket kompisar, varit säker i mig själv osv. Min bror har krävt väldigt mycket uppmärksamhet och gör väl det fortfarande även fast han är 22 år! Och jag har liksom aldrig fått höra att jag är bra på nånting, blivit uppskattad osv. Så då vart maten och tärningen min grej eftersom att vara smal är nånting som alla vill vara och jag ville vara bäst på det. Sen är det ju en lång historia varför allt började. Det var många saker som orsakade att jag blev sjuk från första början.

Jag ska verkligen tänka på det du säger om att ta en paus från den här kompisen. Jag har fler kompisar som förstår eller iallafall försöker att förstå och sätta sig in i hur jag mår och finns där och stöttar. Och det är bättre det.

Jag är också säker på att en psykolog skulle vara bra för mig. Vill så gärna ha en. Sen är det de också att när jag ställer min samtalskontakt mot väggen ( frågar bara simpla frågor egentligen som hon inte kan svara på ) så blir hon bara besvärad och irriterad liksom.. Så det är väldigt dåligt upplägg och så kallat behandlingssätt :(

Skönt att träffa pojkvännen och att du är frisk från förkylningen nu :)
Kramar

2014-09-28 @ 14:13:11
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0