Höstdag

Det är oktober, saker rullar på i sin vanliga takt. Det vill säga sådär just nu. De vanliga problemen förminskas alla av beroendet av rakbladen. Just nu känns allt osäkert. Stunderna av frihet från rakbladens lockelse hjälper inte. De är för få. För korta. Och för svaga. Alldeles alldeles för lite. Det är rakblad eller ätstörningen som överhuvudtaget har någon effekt på mig just nu. Saker känns fel. Omvänt. Jag känner mig fel. Ändå borde jag känna mig bra, för att överleva måste jag det. Jag är van vid att verka bra. Se ut att må okej. Tyckas vara okej. Folk har alltid bedömt, betygsatt, studerat mig. Som en tavla från 1800-talet. Granskas. Värderas. Synas i kanterna om tavlan är äkta. De tittar på ramen, det som sitter runt om. De ser min enorma kroppshydda. De ser ärr, skador från livet tavlan levt. Resan den gjort längs motorvägar, vägar, små stigar. En expert skulle se att tavlan är falsk. Den är falsk, en alldeles för leende yta, men signaturen av målaren är en kopia. Egentligen är det en ganska bra dag. Jag och mamma har shoppat lite. Haft en mamma-dotter-dag. Precis vad jag behövde. Eftermiddagen har ägnats åt hundlek, trädgårdsarbete, städning, matlagning och utbildningssökande. Men rakbladen finns där, lockar, ropar i en tystnad bara jag förstår. Vi har i alla fall gjort vad vi velat, mestadels. Nu ägnar vi oss åt hundmys, rödvins-drickande och Doobidoo.

Kommentarer
Postat av: Amanda CL

sv: jadu, det var en riktigt bra fråga, jag vet inte, oftast inte helt ärligt, utan det är sen efteråt som de blir panikslagna och vill lägga in mig
sj då?

2014-10-17 @ 20:07:22
URL: http://amandacarlberg.se/
Postat av: Diana Doss

ja hihi :) en katt har vi redan gett bort, och den trivs kalas i sitt nya hem vilket känns bra! :) den andra ska min syster ha, tror hon tar den om någon vecka. men sen kommer den ju få vara här ibland när hon kommer hit ^^

ja, kvällarna är den bästa tiden att få saker gjort :P haha

jadu, vet inte, det är ju extra betalt, men är det värt det liksom?

kram!

2014-10-17 @ 22:05:46
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Kajsa-Stina

Det låter som hemskt att vara fast i rakbladen också. Utöver alla andra jobbiga sjukdomar. Anorexin är nog jobbig som den är och att då även ha rakbladen att handskas med dessutom är ingen lätt match. Jag har funderat på att skära mig nångång men sen så har jag hejdat mig. Och det är jag glad för. Vet hur lätt det är att fastna i det och hur svårt det är att ta sig ur det också. Önskar så att jag kunde hjälpa dig på nåt sätt. Blir så ledsen att du mår dåligt. Att jag mår dåligt kan jag ta på ett sätt. Men att andra och du mår dåligt gör mig så ledsen. Varför ska vi må dåligt för? Vad har vi förtjänat att känna såhär? Det är så jävla orättvist. Och din känsla i och med centern. Det är så gott så du ska absolut äta det. Men att bevisa för sina föräldrar att man klarar mer än dom tror. Den tanken är så jobbig. Att man ständigt måste bevisa nånting för någon. Att inte bara kunna göra det man själv vill och vara stolt för det.

Ja det är verkligen sorgligt. Känner precis som du i och med att jag kan vara less liksom. Ibland kan jag sucka egentligen av att jag inte vet varför jag gör det. Kommer ihåg förra veckan då jag suckade konstant i 1 timme och pappa tillslut frågar hur det är och jag säger att jag inte vet. Jag vet inte varför jag är nere. Jo det det jag ju egentligen. Det är en jävla massa som har påverkan på det. Att jag känner att jag inte lever nåt liv. Att jag aldrig kommer att få ett liv. Att jag inte får rätt sorts hjälp på sjukhuset. Att jag inte är nöjd med mig själv. Att jag känner mig värdelös. Att jag är orolig inför framtiden. Att jag är less på mitt så kallade liv och bara vill dö emellanåt. Ja listan kan göras lång tyvärr.

Jag har inte svårare att prata med män egentligen om mina problem utan det var med just honom som det kändes jobbigt då jag inte vara van hans upplägg och hur han jobbade. Nu kan jag ångra att jag inte gav han en chans då alla säger att han är så bra och att han är den bästa dom har på den arbetsplatsen. Brukar ju stöta på han i korridoren där och det är så pinsamt. Jag har ju total nekat han och knappt tittat på honom. Känns ju sådär. Ska ju dit på måndag igen och då lär jag ju se honom igen. Haha herregud! Men det löser väl sig då kan jag tänka mig.

Kramar <3

2014-10-18 @ 09:34:37
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Katta

Vilka söta hundar :).

2014-10-18 @ 12:56:51
URL: http://shettisdrottning.blogg.se
Postat av: Amanda CL

sv: ja precis, ibland måste man vara för sig och i sig själv ett tag.

jag får sällan LPT numera i alla fall :)

2014-10-18 @ 17:50:57
URL: http://amandacarlberg.se/
Postat av: Diana Doss

nja, det var mest surt att jag missade bussen... men försökte tänka på hur mkt tid jag sparade istället :P haha, finns alltid något positivt!
haha, ja här går bussen MAX en gång i timmen. eller på morgnarna kan det vara så lite som 30min mellan några bussar. ändå har de lagt in fler bussar, förut gick de ännu mer sällan...!!

katten? vilken av dem? :P Ludde? Han mår bra, det gör dem allihop. vi har precis flyttat ner kattlådan till källaren och de verkar fatta att den står där nu. dock skedde en liten kissolycka igår... men jag tror de har fattat nu.

kram!

2014-10-18 @ 23:53:06
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Vi förtjänar verkligen att må bra b¨de du och jag. Och vad ska vi göra för att göra det? Det gäller att hitta sakerna som får oss att må bra. Din hund hjälper ju dig mycket i att må bättre och det är ju jättebra. Jag däremot vet inte vad som skulle behövas ta till för att jag ska känna mig glad? En hund skulle säkert göra mig glad också men eftersom min bror är allergisk så går det ju tyvärr inte :(

Den känslan av att göra andra nöjda känner jag igen. Att bevisa för alla att man visst kan äta och som att man äter för att visa att man inte alls har problem. Frågan är bara när man ska göra allt för sin egen skull och för att det ska gynna en själv i längden. Jag undrar om man alltid kommer att ha dom här tankarna man har. Jag tror nog det. Bara det att man förhoppningsvis kan lära sig att leva med dom.

Det är förjävligt att den kompetentaste psykologen på ditt ställe dissade dig totalt. Det är så ful och dålig stil av personal att göra så. Skämmas kan han gott och väl göra för det han gjorde mot dig är fel och det vet han nog också innerst inne. Det är därför han skäms så mycket. Jag ska ju träffa dietisten på måndag äntligen. Det är verkligen på tiden kan man säga. Efter det så har jag samtal med samtalskontakten och vägning i vablig ordning. Pappa vill följa med in på måndag för att fråga vad fan det är frågan om. Att jag inte får rätt hjälp och vad dom skulle kunna erbjuda mig istället. Frågan är bara vad? Är dom villig att skicka mig till ett behandlingshem eller har dom nåt bättre upplägg att erbjuda här hemma? Jag tror tyvärr inte det. Det är väl bara avdelningen dom har att erbjuda en här. Tragiskt men sant :(

Kramar

2014-10-19 @ 09:18:05
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Amanda CL

sv: jag håller med, de är mina bästa vänner och de ÄR riktiga vänner! Jag har träffat en av dem, men inte den ena tyvärr

ja samma här, jag har väldigt många LPT men de senaste åren har jag faktiskt lyckats hålla mig borta från dem :)

2014-10-19 @ 18:07:55
URL: http://amandacarlberg.se/
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Åh tack snälla! Vad glad jag blir hihi :)

Jag är precis likadan som dig. Ser inte heller nån ljusning med framtiden. Jag ser det bara som ett ångestmoment om jag ska vara ärlig. Liksom. Vad ska jag göra? Vad har jag att se fram emot? Jag längtar inte efter nånting och det känns inget vidare alltså. Vet inte hur man ska få tillbaka livsgnistan heller.. Försöker att tänka positivt men ändå så tar de negativa tankarna över och äter upp mig..

Nej och det skrämmer mig så mycket också. Med att man kanske alltid kommer att ha det här tänket om mat och vad som är bra och inte. Att inte kunna vara fri i tanken och äta det man tycker är gott. Hur är det för dig i dagsläget? Är du rätt avslappnad kring vissa maträtter eller är allt jobbigt? Äter du för att bevisa andra att du kan eller äter du också för att du känner att du behöver det och att det är gott? Kan du känna och tycka att vissa maträtter är goda?

Jag hoppas och tror att pappa kan hjälpa mig på samtalet idag. Som det känns nu så tror jag faktiskt det. Inbillar mig att samtalskontakten lyssnar mer på honom? Vet inte varför men det är bara en känsla jag har. Som att han är vuxen och har rätt typ? Han tycker ju att det så kallade behandlingen som jag får nu inte är nån behandling. Och det är det ju inte. Vad fan blir jag hjälpt utav detta? Samtidigt är jag rädd. Rädd för vad dem skulle kunna ändra på. Jag vet ju att jag måste gå upp mer i vikt men det är ingen mysig tanke alls. Får ångest utav bara tanken. Idag får jag ju domen både med vikten och vad vi kommer fram till. Usch..

Kramar

2014-10-20 @ 08:59:57
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0