I'm all out

Här är det en trött tjej som helst av allt vill sova i tre dagar och kanske lite trött. Den inneboende tröttheten sliter på både kropp och själ. Humöret är på botten, dagarna känns värdelösa då jag egentligen inte åstadkommer varken nytta, nöje, framsteg, glädje, hopp eller kämpaglad. Den verkar långt bort att ens ha chansen att vända det här inom kort. Det känns som att allt är en enda lång, men krokig väg mot någonstans där jag inte vill vara. Jag är dock inte så bra på att byta väg. Ta en avfart tidigare som dyker upp. Det kanske står Hofors på den. Det både hoppas och hoppas jag inte på. Det kanske står Västerås, som det alltid gör. Det kanske står Psykiatricentrum Avdelning 94 på den. Eller PIVA på en stor vit skylt jag sett så många gånger förr. Vilket som så vore det skönt om det stod något som jag kunde tro på, för annars hamnar jag vid skylten Välkommen till döden. Det här låter så satans negativt, jag är medveten om det, men det är bara så mörkt och tomt inuti. Som ett svart hål. Ingenstans i ingentinget. Jag kämpar, mest för överlevnad just nu, och den kampen har jag ännu inte förlorat, även om jag tar paus från kampen ibland. Med helt fel metoder. Men det är ju lite så. Jag gör fel saker av rätt anledning. Och ibland tvärtom; gör rätt saker av fel anledning. Det visar sig oftare än jag vill.

Kommentarer
Postat av: fanny

Sv: Åh, ja det var ett tag sen! :) Det känns jätte bra att jag mår bättre nu. Visst kommer det svackor, men de går att stoppa i tid. Tack, jag försöker inte klandra mig själv. Hur är det med dig? Kram! :)

2014-11-12 @ 10:15:19
URL: http://blanchettlove.blogspot.se
Postat av: Diana Doss

haha, gå och köp dig en plopp då! ^^ jag tog en till igår när jag väntade på bussen, de låg kvar där helt orörda :P

det tycker jag. du är ju bra på att skriva och uttrycka dig med pennan. för mig har det iaf hjälpt.

kram!

2014-11-12 @ 12:19:52
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

I nuläget för väl kämpen för överlevnad duga, men jag hoppas att du i framtiden kommer vilja kämpa för att faktiskt leva, inte bara överleva. Sänder dig lite ljus i ditt mörker♥

2014-11-12 @ 12:43:52
URL: http://patriciac.blogg.se
Postat av: TicTacToe

Din blogg har jag inte läst innan så kul att du valde att lämna en kommentar :)

Ja, ibland mår man bättre av att berätta för någon oavsett hur tungt det är. Hur tog din pappa det hela? Jag tror inte att det kommer att påverka vår relation något. Vi har pratat om självmord tidigare och hennes sammanfattning av det hela är att alla har självmordstankar men att få gör handling av det och indirekt tror jag hon syftar på att jag aldrig kommer (våga) göra det. Så jag tror inte att hon är särskilt orolig.

Låter som att du har det tungt nu <3 styrkekram

2014-11-12 @ 16:29:28
URL: http://tictactoe.blogg.se
Postat av: TicTacToe

Ja, psykologer borde vara mer flexibla i sitt sätt att arbeta. Behöver inte vara antingen eller men jag märker att det blir lätt så. Har man mer än en diagnos/problem så verkar bara en i taget kunna behandlas...

Vad orättvist av din pappa att skuldbelägga dig så. Du har inte valt att må dåligt. Dock verkar det vara den vanligaste reaktionen att de ska skuldbelägga en för att man ska hålla sig i livet för deras skull, att de annars kommer att må dåligt. Jo, visst kan det trigga mig lite att ingen verkar tro att jag är kapabel till det men skulle inte göra det för någon annans skull, utan gör jag det så gör jag det för min egen om du förstår?

Vad får du för hjälp i nuläget?
kram

2014-11-12 @ 17:03:43
URL: http://tictactoe.blogg.se
Postat av: Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

sv: Ja vill ge upp, men det får man ju inte säga. Tar en dag i taget, eller inte ens det, jag tar en timme i taget typ. Men det går...

Tack snälla du. Haha, åh jag vill fota så mycket, men jag orkar inte. Engagemanget som behövs finns inte. Vill bara bort härifrån. Se något helt nytt..

2014-11-12 @ 17:20:06
URL: http://patriciac.blogg.se
Postat av: Miss Lyckad

Fast man får vara negativ. Det där mörkret och ingentinget som du beskriver... Hur ska man kunna vara positiv då? Det handlar inte bara om att rycka upp sig som en del verkar tro. Hade det varit så enkelt hade väl ingen mått dåligt. Det är ju inget man väljer frivilligt liksom.

När livet enbart känns som ett enda kämpande. Det vore skönt om man verkligen fick leva lite också - inte bara överleva.

Stor kram

2014-11-12 @ 17:25:59
URL: http://avoidantpersonality.blogg.se
Postat av: fanny

Sv: Vad tråkigt att höra. Men det blir bättre, livet är så här.. upp och ner i måendet.. tyvärr.
Tänk på att det kommer bättre dagar. Ge inte upp! <3

2014-11-12 @ 21:15:43
URL: http://blanchettlove.blogspot.se
Postat av: TicTacToe

EMDR-psykolog har jag faktiskt aldrig hört talas om (var tvungen att googla ;) tidigare, men va bra att han är så kunnig på olika saker så att du får den hjälp du behöver. Det är sjukt vilken ruljans det är på läkare inom psykiatrin. Jag gick nyligen på en dejt med en läkare som inte visste något om mig och som berättade att man måste jobba lite inom psykiatrin under utbildningen. Då berättade han att det inte är så mycket att man är läkare där för det är ju mestadels bara medicinändringar som man främst gör där och att det för de flesta läkare inte är så stimulerande. Det kan ju vara en anledning, sedan tror jag att det har med status att göra också. Verkar inte vara status att vara en psykiatriker? Men det är tråkigt för det påverkar psykiatrins patienter negativt att alltid få byta och svårt att få en tid. Hoppas att den du får träffa är bra!

Tycker du att du blivit hjälpt med dina trauman?

Jag har så svårt att be om saker så vet inte om jag skulle våga. Han brukar säga att jag varje gång får ta upp en egen punkt men det känns så onaturligt att helt plötsligt gå in på ngt annat. Kanske vågar när jag lärt känna honom mer :)
kram

2014-11-12 @ 21:46:56
URL: http://tictactoe.blogg.se
Postat av: Kajsa-Stina

Man måste få känna dessa känslor ibland. Det är omöjligt att alltid vara glad och känna sig positiv till livet. Tyvärr. Helst av allt skulle man ju vilja må bra jämt men det går inte :( Jag hoppas innerligt att du och jag och alla andra som mår dåligt ska få må bra någon gång. på riktigt <3

sv: Jag hoppas verkligen att min medverkan i tidningen kan öppna upp för andra sjuka att våga visa sig och visa att dem finns. Att inte dra sig undan och isolera sig mer än vad man gör ändå. Anorexi är verkligen en isolerande sjukdom. Sjukhus/tvång/hemma/ångest. Så cirkulerar det liksom. Får se när intervjun kommer ut. Så spännande men jag är ändå taggad :)<3

Gud så kul att ha träffat många av dina nya vänner via internet! Själv så har jag bara träffat en tjejkompis via internet faktiskt :o Och hon har också anorexi. Annars så har jag nog inte träffat några fler via datorn liksom? Men jag skulle gärna göra det! Dock är det ju de att jag bor i Sundsvall så man har ju inte samma möjlighet som ni som bor i större städer och har närmre till varandra. Men jag skulle gärna vilja träffa fler av er läsare och Dig! Kramar <3

2014-11-12 @ 22:01:21
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Hanna

Kram. Det är nog de tenda någorlunda vettiga jag har att komma med just nu. Det är kanske något i alla fall.

Äsch. Jag är verklgien i den där fina formen. Jag är bara lite känslig. Eller något åt det hållet.

2014-11-12 @ 23:05:19
URL: http://uppfortsomfan.blogg.se
Postat av: Diana Doss

ja, hemmadagar är ovärderliga!!!

blev det nån plopp idag då? ;) nej men precis! de var ju oöppnade så varför inte liksom ^^

förstår det. men om man bara börjar så brukar det oftast flyta på sen. iaf för mig.

kram!

2014-11-12 @ 23:55:32
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Västerås har jag aldrig varit i så varför inte hihi. Är det en stor stad?
Ja Paris kommer ju bli något nytt, så dit längtar jag väldigt mycket. Men samtidigt är jag så nervös. Inte för själva resa kanske, men för att jag inte ska ha orken att göra något väl på plats. Men blir det så så blir det så och då får man väl åka tillbaka en annan gång.

Tänker på dig!

2014-11-13 @ 10:01:04
URL: http://patriciac.blogg.se
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Du har så rätt i det. Vi lär oss mycket om oss själva på sätt och vis i och med att vi är sjuka i den här sjukdomen men samtidigt så missar vi ju så mycket utanför vårt eget liksom. Anorexin har ju isolerat mig mycket från omgivning för ett par år sedan. Det är nu på senare år som jag börjat våga mig ut igen och ta emot världen med öppna armar eller vad man ska säga. Även om jag fortfarande är rädd för "det där utanför" just nu har jag hamnat i en period då jag ser allt som meningslöst. Är inte nöjd med mig själv för fem öre och vill bara gå ner i vikt vilket jag vet innerst inne inte är en bra utväg då det väntas tvångsinläggning och isolering på avdelningar. Jag vill ha rätt hjälp. "Bara" för att jag äter betyder inte det att mina tankar är mindre ( vilket dem på avdelningen verkar tro? Vadå okunskap? ) Så när dem ser på sjukhuset att "Ja men du äter ju och sköter dina måltider" Så ser dem än mindre orsak att skicka mig så jag får rätt sorts hjälp med professionella människor. Och även när jag varit i sämre skick så har dem inte velat skicka mig. Hur ska dem ha det egentligen? Skyller på att om man har ett BMI under 15 så är man inte mottaglig för samtal. Men när man har högre BMI än det så glesar man ut samtalen till varannan vecka och ändå inte pratar om något vettigt? Ja vad ska man säga.

åh så kul att ha träffat såpass många som du har gjort via bloggen :) Jag önskar att jag bodde närmre dig men det är ju inte så långt egentligen. Jag bor ju i Sundsvall och så långt är det ju inte ner till dig :) Så när jag har vägarna förbi neråt så kommer jag gärna in och hälsar på dig :)

Kramar<3

2014-11-13 @ 14:34:58
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Diana Doss

härligt! :) får se om de ligger kvar imorgon när jag ska åka buss igen, haha :P

jaharu, det kan man lugnt säga!!

kram!

2014-11-13 @ 15:53:32
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: TicTacToe

Ja, det är ju det att det är ju lättare att vara tyst och inte själv ta upp de ämnena för då slipper man ju prata om jobbiga saker men får se om jag vågar längre in i terapin. Har bara känt honom sedan september.

Jag läste lite om det och det lät som en intressant metod, vore ju så bra om det fungerade och kunde göra det lite enklare att leva med trauman. Har du skrivit något om dina trauman här i bloggen eller väljer du att behålla det för dig själv?

kram

2014-11-13 @ 16:21:32
URL: http://tictactoe.blogg.se
Postat av: Kajsa-Stina

Jag håller med dig om det helt klart. Man lär känna sig själv på ett sätt i och med att ha anorexi samtidigt som man stänger av sig själv i utvecklingen kan jag känna. Vågar inte riktigt ta steget ut i det okända utan är så rädd för vad som väntar bakom hörnet. Att ständigt ha den här oron om att man är för tjock. Jag är ju svinrädd att jag har gått upp för mycket i vikt till på måndag och att jag har överskridit någon slags gräns och att jag kommer få panik då jag ser vad vågen visar. Jag kommer inte kunna förlåta mig i så fall. Vikten ökar så jävla fort och det är så jobbigt. Och nu när det inte blev nån vägning i måndags så snurrar ju tankarna ÄNNU mer än vanligt. Skitliv man har alltså.

Absolut! Jag vill gärna träffa dig IRL och andra bloggläsare. Det skulle vara så kul att få se er i verkligheten liksom och att då nya vänner! :)

Nu har jag iaf publicerat intervjun på min blogg så in och kika om du vill hihi<3
kramar

2014-11-14 @ 13:36:37
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Kajsa-Stina

sv: Ja det är ju ofrånkomligt att jag gått upp i vikt eftersom jag äter såpass mycket som jag gör och inte blir av med skiten :( Nu när jag gjort illa knät också så blir det ju ÄNNU mer begränsat :( Jävla skit! Så klumpigt att snubbla på asfalten liksom och skrapa upp knät och ena handflatan. Jag lyckas fan med allt jag. Klantarsle deluxe.

Tack fina du för dina ord. Vad glad jag blir att du gillade min medverkan i tidningen med både intervjun och webb tv inslaget. Det glädjer mig <3 Jag tror och hoppas att jag kan hjälpa andra i samma situation och få dem att inse att vi är människor med en ätstörning. Vi är inte en ätstörning. Vi är bara drabbad av den just nu.

Kramar<3

2014-11-14 @ 19:33:11
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0