Hade ett sånt jädra bra inlägg i huvudet innan, men det försvann

För två timmar sen hade jag värsta bra inlägget nedkladdat i huvudet, men nu sitter jag här med två timmar som sprungit förbi, samtidigt som både minnet och viljan att minnas är lite bortblåsta. Minnet sviktar rejält just nu, blir allt sämre. Lite som resten av mitt liv. Få medgångar/medvind som jag diskuterat tidigare, och en hel jävla drös med motgångar. Ångesten växer, sjukdomarna tornar upp sig allihop, vilka jag nu har, tomheten i själen är tröttsam, smärtan i hjärtat vägrar avta och oron för mig själv, kommande månad, mediciner, läkarsamtal (imorgon.. Tänk om jag inte får sjukintyget..?). December är alltid en svår månad för mig, eftersom den föregåtts av november som är årets värsta, som trogna läsare kanske märkt. Tröttheten efter att ha kämpat emot allt som november innebär gör att december blir i princip lika svår, men av andra anledningar. Just detta november har inte varit lättare än tidigare år, då jag haft bipolär-depp, eller som någon föreslog drabbats av en depression. Jag har aldrig, ALDRIG, varit så här på botten så länge i hela mitt liv. Då var jag ändå inlagd på psyk på LPT i sju månader 2008/2009, med rätta. Så jag har varit sjuk några år nu, och ändå är det här den längsta tiden som deppig jag haft under dessa nästan 10 år som jag haft sjukdomarna utbrutna. Fattar inte vad jag ska göra. Vad jag ska ta upp med läkaren imorgon, vad jag inte ska ta upp... Några tips?

Kommentarer
Postat av: Hanna

Men se, då ligger vi på samma muntra nivå. Det där med att inte ha varit så låg så länge tidigare. Inte direkt en upplevelse jag är glad att dela. Varken för din eller min skull. Kram.

2014-11-27 @ 09:13:02
URL: http://uppfortsomfan.blogg.se
Postat av: Sophia

Det har hänt mig med! Att man har kommit på västa bra inlägget att skriva men så när man väl ska sätta sig och skriva efter ett tag så glömmer man bort det. Sjukt irriterande. Man blir less på sig själv.

Jag hatr också perioder varje år där man mår som sämst. De mörkaste månaderna är nog sämre än de ljusa på året. Man blir deppig av mörkret och kylan. :( Det känns nästan som att man aldrig kommer att få må helt bra igen :( Efter att ha varit sjuk så längre så vet man inte hur det är att må bra...

sv: Jag kan ha lite svårt att sitta med andra människor och äta. Jag vill inte sitta med dem som äter lite eller försöker vara "nyttiga" eller äter snabbt. FÖr jag blir själv stressad av det och äter fort. Vilket resulterar i att jag får ont i magen och får ångest. Och att folk ska klaga på att jag äter sakt när det egentligen är en lagom takt. Man ska äta på 15-20 min. Inte 5 minuter som många gör.

När jag vill sova så kan jag inte för då jobbar jag. Jag tänker alltid då jag är som tröttast på jobbet eller på morgonen: "Jag ska sova när jag kommer hem". Men jag gör aldrig det, jag är för pigg då. Jag har även svårt för att sova på dagen. Men det kan hända ibland då jag är uttråkad eller faktiskt är trött! Då lägger jag mig på soffan.

Mitt mående går upp och ner för varje dag. Ena studen mår jag okej, medans den andra mår jag helt åt helvete. Finns ingen dag som jag kan säga att jag faktiskr mår super bra! Även fast kollegor eller vårdtagare på jobbet frågar hur jag mår så säger jag alltid att jag mår bra men lite trött, och ger ett leende. Vill inte få frågan tillbaka "varför mår du inte bra" om det är så att jag säger att jag inte mår bra. Därför säger jag alltid bra även fast det inte är sant.

Kram på dig min vän <3

2014-11-27 @ 10:57:05
URL: http://www.soophiiiaa.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0