Bara kort sådär

Ett litet livstecken från mig här då. Jag mår sådär. Eller ja, ganska botten egentligen. Är tungt att existera. Att andas. Att överleva. För jag gör det så jävla dåligt. Det är inte kul längre. Försöker hålla skenet uppe men små kommentarer, små feltolkningar, små händelser, små tankar - och allt hopp försvann. Det kanske kommer åter, men fan vad jag är trött på mig själv. För i en evighetsmaskin går allt av sig själv, folk säger (kort sagt) att jag är motorn i min egen evighetsmaskin. Alltså kan man översätta det till att jag är den som gör mig sjuk. Alltså att jag är den som förstör allt för mig själv. Och ja, till en viss del håller jag med. Men inte fan vill jag ha det så här. Det är inte så här det skulle vara. Jag vill inte vara sjuk mer. Jag vill inte.

Kommentarer
Postat av: Silverglitter

Självklart vill du inte ha det såhär. Om du hade kunnat strunta i att må skit och göra något annat istället, hade du gjort det. Du gör vad du kan med det du har. Ibland har man inte tillräckligt av det som behövs för att lyckas skapa en varaktig förändring. Det kanske behövs både initiativkraft, motivation och koncentrationsförmåga på samma gång. Det är inte alltid så att man kan få tag i alla de olika förmågorna just vid ett givet tillfälle. Och då är det tyvärr så att man vid just det givna tillfället inte kan göra så mycket mer än att stå ut. För förmågorna är inte borta för alltid.

Det jag menar är inte att man är helt maktlös inför ödet, men jag menar att de allra flesta människor överskattar betydelsen av "att välja/kämpa". Att stå ut resten av den här timmen kan vara så kämpigt att det inte riktigt finns plats för något annat just då. Det kommer att komma timmar då man har en helt annan möjlighet att påverka sin situation, för att man då kommer ha tillgång till fler av sina förmågor.

Kära nån, vad jag pratar på. Jag hoppas att det blev begripligt.

Kramar!

2014-11-30 @ 11:43:40
URL: http://silverglittrande.blogspot.se
Postat av: Jasmine

Kämpa på. Jag tror på dig!

Svar: Uppdatera mig gärna om hur medicinen fungerar för dig. Jag håller tummarna!

För tillfället är det mycket stress inför allt som behöver göras. Om två månader vet jag om jag får fortsätta min utbildning, med tanke på att jag har en omtenta att skriva. Fram till dess finns jag mest till - med alla tankar, känslor och minuter som det innebär. Men läget är okej. Tack för omtanken.

Kram

2014-11-30 @ 13:13:05
URL: http://rosanatt.blogg.se
Postat av: Kajsa-Stina

Det är så jobbigt när man känner som man känner och som att man inte kommer någonstans. Att man trampar vatten liksom :( För mig är det precis likadant. Jag känner att jag inte har lust att leva emellanåt. Att det är lika bra att anorexin tar över mig helt och hållet så man slipper alla jävla känslor. Men så rätt vad det är så tänds en liten gnista hopp och man orkar våga kämpa vidare igen. Det är okej att må dåligt och man måste få må dåligt för att uppskatta att få må bra. Men klart jag håller med dig om att man hellre vill må bra än att må dåligt. Jag hoppas vändpunkten för oss båda kan komma snart. Det tär så mycket på en psykiskt av att må som man mår :(

Det är precis som med mig. Jag har så lätt att fastna i vissa maträtter och inte våga variera mig för att det blir som en trygghet och att därmed prova en svårare rätt finns inte på världskartan. Jag hatar när man går ut och äter och det första man gör är att jämföra maträtterna om vad som är nyttigast och innehåller minst kalorier.. Även om det är en maträtt jag hatar så tar jag den bara för att den är nyttigare.. Vill inte ha det så men hur ska man våga komma ifrån det? Som tex stekt potatis har jag inte ätit på länge för att det skapar ångest. Samma sak hemmagjort potatismos, strips ( förutom på söndagar då när jag utmanar mig med det då känns det mer okej eftersom jag skyddar mig med att det är vägning dagen efter ) och gräddiga såser och cremé fraice osv :(

Massa kramar♥

2014-11-30 @ 13:45:01
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Sophia

Man vill inte må dåligt. Mrn man visar oftast inte det inför andra att man mår botten. Man vill inte ha en massa frågor om varför man mår som man gör. Jag ger liksom bara ett leende och låtsas må bra, även fast jag inte för det. Okej jag mår inte dåligt 100% av tiden, men oftast mår jag dåligt. Har stunder jag självklart mår bra. Som i fredags, träffade en kompis som jag inte har sett på ett halv år typ. :O det var en kul stund med henne på stan. Vi åt lunch på subway och kollade runt i affärer :) då mådde jag bra!

Sv: ja november kan vara en bitter månad pga mörker :/ men vi tar oss igenom den. Sista november idag ju. Ny månad i morgon. Bara att ta nya tag.

Att äta med andra kan vara blandade känslor. :/ beror på vilka man äter med.

Man ska inte visa att man mår dåligt inför vårdtagare. För de kan bekymra dem. Man ska visa en solskenssida för dem. Visar inte heller när jag mår dåligt inför kollegor. Det är liksom typ bara 2 st som vet om min sjukdom på jobbet. På mitt förra visste nästan alla, men här behöver de inte veta. Om jag verkligen inte känner för att berätta eller om de är fundersamma.

Ha en bra dag Elin <3 puss och kram

2014-11-30 @ 14:03:54
URL: http://www.soophiiiaa.devote.se
Postat av: TicTacToe

Nej jag vet, det är inte alls en bra anledning till att det är positivt att jobba. Jag har inget direkt jobb just nu utan jag är bara timanställd i en butik just nu och rings in då och då. När man jobbar i butik så finns det tyvärr inget pappersarbete men de jobb jag söker är administrativa jobb så jag hoppas verkligen att jag får ett sådant jobb snart!

Jag ser det inte som sjukdomar eller iaf så ser jag det inte som att jag är sjuk på något sätt. Kan inte ta till mig diagnoser utan jag tänker att jag har vissa svårigheter/problem men att de inte är så farliga för inget med mig kan någonsin vara allvarligt. Jag känner väl igen mig mycket i ätstörningsproblematiken men ändå inte, är inte en typisk ätstörd. Sedan vad det gäller personlighetsstörning så känner jag igen mig i flera men ingen är klockren. Känner mig som en UNS:are, min problematik är utan närmare specifikation känns det som.

Vad känner du är det du mest behöver hjälp med just nu?

Eftersom jag är arbetslös så är jag tvungen att bo hemma hos mina föräldrar. Så fort jag får en inkomst så ska jag flytta! Hur bor du?

Jag förstår dig verkligen i att det inte känns som att man har ett val. Jag har också känt så. Det som ändrats är att jag inser att jag visst har ett val, ingen tvingar mig till det. Jag har lyckats sluta att göra beteendet per automatik, jag kan stanna upp och tänka igenom vilka konsekvenser det ger kort- och långsiktigt så att jag verkligen gör ett val. Ibland gör jag fel val men då har jag valt det mer medvetet eller vad man säger?

Har du läst boken "Att överleva" av Sofie Åkerman? Den tyckte jag hjälpte mig till en viss del.

Har du testat något av dessa strategier? http://shedo.se/stod/fardighetslista/

Jag har en lista nedskriven men har glömt bort den :P Borde kolla upp den igen. Jag har aldrig gjort mig av med dem så jag vet inte hur det skulle bli då. Risken är väl som du tar upp att man kanske tar igen för de tillfällena man inte kunnat och det är ju inte bra :(

Förstår att du inte mår bra nu och tänker på dig!
styrkekram

2014-11-30 @ 19:14:13
URL: http://tictactoe.blogg.se
Postat av: Jasmine

Svar: Jag skriver omtentan den 15 januari.
Kram

2014-12-01 @ 08:39:09
URL: http://rosanatt.blogg.se
Postat av: Kajsa-Stina

Tack för din pepp vännen♥ Jo lussebullar är grymt jobbigt alltså.. Vågade inte mig på någon igår men dem finns kvar i både skafferiet och kylen så det är bara att tina upp fler om dem skulle ta slut haha! Dessutom kommer dom ta slut flera ggr om innan julafton så vi lär ju baka mer. Alla i min familj är verkligen gottegrisar men inte fan är dem tjock för det!? :o Värsta dunderförbränningen haha men det är väl tur det :D

Jag är också grymt rädd för att lämna anorexin. Det är en bästa kompis typ och eftersom jag levt med den mer eller mindre i sex år så är det tufft att lämna den och få en större kropp :( Hade en "bättre" period mellan 2010 - 2012 och sen ballade det ur igen. Men jag var ju inte helt bra bara för att jag mådde bättre. Kompenserade och bytte ut mat mot annat osv :( Hoppas man kan komma tillrätta med sitt beteende så småningom. Är så rädd att lämna anorexin då den känns som jag.. Vem fan är jag utan den?

Åh vilken bra idé du och din pojkvän har i och med stripsen! Vad är det för en fritös som inte behöver olja eller så i sig? Vi har också en fritös men vette tusan hur vi friterar i den egentligen? :o Tycker dem blir "flottiga" ändå :( Men igår kunde jag njuta av utmaningsmiddagen iaf ( för att det är måndag idag och vägning och att jag i så fall kan skylla på maten att det är därför jag gått upp ) hade gått upp 1/2 kilo sen förra veckan. Känns sådär. Det är skitjobbigt men bättre det än 1 kilo..

Kramar♥



2014-12-01 @ 16:04:36
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Diana Doss

det är inte ditt fel att du är sjuk, det ligger ju så mycket bakom sjukdomarna, men det är bara du som kan göra dig frisk.

sv: vet inte. ibland känns det så, ibland inte. nu har jag ändå haft ett par veckor som varit aningen lugnare då jag faktiskt hade hela 4 lediga dagar! kändes som jag kunde återhämta mig lite då. däremot har jag inte kommit upp i mina 80 timmar som jag skulle jobba för kyrkan för november... det är det som är grejen, att nära jag väl får lite ledigt så vet jag att det innebär att jag halkar efter i timmarna där.

men du har kommit dit ju, och det är en bra bit på väg!

kram

2014-12-01 @ 16:46:07
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0