Ännu en torsdag

Det här med torsdagar är en liten egen grej i mitt liv. Något annat än alla andra dagar. Många torsdagar har det varit en gåva, en räddning, ett hopp som tänds i mörkret, en möjlighet till tro om mig själv som jag en gång var. En gång i tiden var jag naiv, ren, energisk, hoppfull, väldigt oensam och klarade allt. Idag är det inte riktigt så. Idag är jag svag, trasig, trött och inte riktigt lika hoppfull. Det försvann med tiden lite. Varför är en lång historia. Eller många små historier kanske. Torsdagarna innebär nu en ständig utmaning. Upp halv sju (jag är en extremt morgontrött person), ut med hund, mediciner, trött, promenad till praktiken och en lång dag tar sin riktiga början. Det är slitsamt att jobba sju timmar utan att sitta ned för att andas. Ja, jag satt ner länge, men inte en enda gång för att vila eller ta rast. Jobbiga dag. Stressigt för att hinna klart med allt, damer som beter sig som 7-åringar, datorstrul, speltur med 13 pers som hälften av dom gnäller. Särskilt irriterande när de skäller på en praktikant som gått fyra dagar, när hon ÄR DÄR. Inte lätt för praktikanten att ta den smällen. Jag har alltid sluppit att i alla fall höra skitsnacket när jag är i samma rum. Det finns garanterat surtanter som snackar skit bakom ryggen på en, det slutar tydligen man inte med, oavsett hur gammal och "klok" man än är, det vet jag, och de får gärna gnälla och prata skit, jag är van, så har det varit i hela mitt liv, men en praktikant på 17 år som i och för sig är näsvis, men faktiskt bara försöker i de flesta fall ska inte behöva ta sån skit. Det borde 84-åriga tanter ha lärt sig. Kan man tycka. Hur som, efter mer än 1.5 mils rörelse i form av promenad, spring och trappspringande så är mina fötter helt döda, mina ben geléklumpar, ryggen sned (om än att det faktiskt känns som att de sneda kotorna och nerverna börjar röra sig åt rätt håll) och hela kroppen vill till viloläge. Men kanske den här nötta, söndersvultna kroppen har en chans ändå. En liten - till förbättring, men aldrig till något som är något att ha egentligen. Den är sedan länge utsliten. Men bättre kan den bli. Hoppas jag. Nu har jag gnällt klart och säger god natt.

Kommentarer
Postat av: Diana Doss

ja, jag vet.. missar det idag också.. :/ om jag inte måste ta bussen hem såklart.. får se om jag får skjuts eller inte. men jag tänker att fler borde ju vilja ha?! annars hade jag lätt snott med mig allihop, haha ;)

japp, är ledig idag med :D hihi

kram!

2014-11-14 @ 12:42:20
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: fanny

Sv: Jag har bott här i 1 år. Mjo, lite osäkert känns det. Kommer ta en dag i taget och flytta när jag känner mig 100 %.

<3

2014-11-14 @ 18:15:26
URL: http://blanchettlove.blogspot.se
Postat av: Diana Doss

ja, man tycker ju det.. men mellan första och andra dagen jag var där hade ingen tagit någon?! jag trodde de skulle vara slut när jag kom dit andra dagen ju :P haha
ja, mamma hade ärenden i stan som hon gjorde medan jag tränade, så slapp bussen.

låter som en härlig kväll!! det behövs nog :)
jag har typ bara tränat idag. och duschat såklart ;) ska snart käka den traditionella fredagsgröten, hehe. sen förbereda för bibelstudiet i kyrkan imorgon.

kram!

2014-11-14 @ 19:34:57
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Eveliina

Hm, det är just detta som är problemet - du fokuserar just på allt det negativa och ältar mycket av det förflutna men tar sen inte vara på framtiden som är oskriven än så länge. Jag skäller inte på dig utan försöker få dig att förstå hur viktiga tankarna är då de påverkar vårt mående så otroligt mycket. Tankar blir till känslor. Läs böckerna jag tipsa om på min blogg! Våga tro på dig själv och satsa på dina drömmar! Var snäll mot dig själv för det är du som ska leva med dig själv hela livet liksom, så varför göra det svårare för sig?

Sv: Tack så jättemycket för din fina kommentar! Känns bra av att kommit fram till detta men på samma gång onödigt att egentligen ens behöva "komma ut" då jag tycker att det inte spelar någon roll vad man har för läggning som sagt. Mina vänner tar det som om det inte vore någon big deal liksom och är så tacksam för att de alla är så förstående och accepterande! Kärlek til dem alla. <3 Nej, tror faktiskt ingen har tänkt tanken att jag skulle vara asexuell då jag inte varit så öppen med det och det är en så pass ovanlig sexualitet som många inte ens känner till.
Kämpa på vännen och ta hand om dig! Kram!

2014-11-14 @ 19:49:32
URL: http://www.nattstad.se/Emedtvai
Postat av: TicTacToe

Jag är ju ny här på din blogg så vad är det du jobbar med? :) Så dålig stil att gå på en ung praktikant så!

När du är så fysisk på ditt jobb och går så mycket, hur blir det med maten då? Hur ser din ätstörning ut i dagsläget?

Mina vänner vet inte så mycket om hur jag mår så därför blir det svårt att vara ärlig mot dem. Sedan vet jag inte vad som är vad. Vill jag undvika sociala situationer av rätt anledning? Ibland är det lättare att strunta i dem för att det tar för mycket energi och kan ge ångest.

Hur ser dina vänrelationer ut?

Ok, ska kolla detta. Tråkigt att höra att varit tvungen att gå igenom sådant <3
kram

2014-11-14 @ 22:27:42
URL: http://tictactoe.blogg.se
Postat av: Sophia

Det är lätt att man bara tänker på det negativa. Och tänker mycket på det som varit.
Jag förstår att det är svårt att vara positiv när man mår dåligt.
Men vi får försöka tänka på något positivt varje dag. Försöka se fram emot något och kämpa för det!

Sv: jag känner mig konstant tjock och ful... Här svårt att gå i tajtare kläder som jeans. Det var i somras jag hade jeans senast tror jag :/ går oftast i mjukisbyxor och tjocktröja. Inte så tjusigt men känner mig inte bekväm i något :/ jag har dock gått i leggings några dagar. Det är framsteg!

Precis! Man vill inte höra varje gång ma mår dåligt att de hotar att ringa upp till psyk. Får man inte ha dåliga dagar? Alla har ju det.
Så om ex: min mamma skulle må dåligt en dag, ska jag hota henne med att skicka henne till psyk då? De tänker inte sig för vad de säger. Ingen stöttning och kramar :(

Hur mår du för tillfället? Kram <3 <3

2014-11-15 @ 20:45:24
URL: http://www.soophiiiaa.devote.se
Postat av: Diana Doss

haha, ja om de ligger kvar nu i veckan vet i tusan vad det är för fel på folk!??! :O haha

ja, den här veckan har inte varit lika stressig, eller jag har väl inte varit så duktig på att utnyttja tiden egentligen. tagit lite för långa sovmorgnar istället. men så får det vara ibland. så ja, den här veckan har jag känt mig lite mer som människa än robot.

haha, det kom inga på bibelstudiet då tonåringarna är på tonårsträff utanför sthlm :P

kram!

2014-11-15 @ 22:14:32
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Kajsa-Stina

Du har så rätt i det. Jag måste bara våga erkänna det för mig själv också att i och med att vikten går upp så är det bra rent kroppsligt för mig i längden. Det är ju skadligt att vara underviktig då kroppen tar så mycket stryk av det. Men tyvärr så kan jag inte se att det skadar mig. Tittar jag på dig eller vem som helst så förstår jag att det inte är bra för kroppen att pressa den när den är underviktig och att det är livsfarligt rent ut sagt. Men när det gäller mig själv så är det som bortblåst. Jag måste försöka banka in det i skallen på mig att kroppen måste ha fett på kroppen. Hjärnan drar ju tydligen mycket fett vad jag har förstått. Och att kroppen överlag kräver mycket energi för att bara hålla igång. Dock har jag ändå svårt att ta till mig det. Dumma hjärna! Jag hoppas innerligt att min medverkan i tidningen kommer göra skillnad till det bättre. Tänker i och med vägningen och samtalet som är imorgon. Får se om samtalskontakten låtsas som ingenting eller om hon faktiskt tar upp det och pratar vad hon tycker om det hela. Dåligt om hon inte skulle ta upp det. Vadå konflikträdd? Dessutom är det bara sanningen. Dom blir ju alldeles ställda om man kommer och säger vad man tycker. Men vafan. Det är deras jobb och dom ska ta åt sig av kritiken och göra något av det tycker jag.

Haha ja det är så typiskt mig att klanta till det i och med att skrubba knän, handflator osv. Är också expert på att klämma mina fingrar i dörrar t o m. gå in i väggar och dörrar. Snubbla på mattkanter osv. Alltså hur lyckas man med det? Slå i huvudet och fötterna i diverse saker.

Tack så hemskt mycket. Det glädjer mig att du gillade min medverkan i tidningen med både intervjun och webb tv inslaget. Jag hoppas att detta kan öppna dörrar för både mig själv inom att få rätt sorts vård men även andra drabbade. Har hört av sig en del i mitt län och uttryckt att dom tycker det är bra att jag vågar berätta om detta och att dom själv är drabbade och tycker det är förjävligt hur det faktiskt går till inom anorexivården.

Kramar <3

2014-11-16 @ 09:16:58
URL: http://www.anorexinojag.blogg.se
Postat av: Hanna

Tungt lät det. Med en sån torsdag. En sån där lång käkel med stress. Det är u ibland rätt skönt med distraktionen det erbjuder när man är konstant upptagen men det sliter ju rätt ordentligt och sådär rent rakt upp ner och ärligt så är det kanske precis och tippar p åden där gränsen till vad du orkar?

2014-11-16 @ 10:34:06
URL: http://uppfortsomfan.blogg.se
Postat av: TicTacToe

Du har rätt jag valde ju faktiskt bort ett av alternativen för att jag visste att det verkligen inte skulle få mig att må bra efteråt så idag känns det verkligen som rätt beslut :)

Trivs du på äldreboendet? :) Måste kännas bra när man känner att man gör skillnad för de äldre. Mitt hjärta klappar lite extra för gamla människor och små barn. De är så utsatta på ngt sätt samtidigt som jag ser dem som mer oskyldiga och bättre personer, vilket det inte alls behöver betyda.

Skönt att du slapp påhopp. Tyvärr är det ju så att det är en massa skitsnack och folk ska ha sina åsikter om vilka som gör ett bra jobb eller inte.
Ja, fokusera på vad chefen tycker men framförallt fokusera på att du gör ditt bästa och det är det enda man kan göra och det är "good enough".

Kul att den möjligheten finns att träffas via nätet. Sällan man hör om det men jag har själv erfarenhet av att fått kompisar via bloggvärlden. Dock håller jag de hemliga för ingen av mina IRL-vänner vet att jag har en blogg så svårt ibland att beskriva hur man lärt känna varandra, får dra lögner typ. Jag skulle nog säga att mina vänner som jag har är de från gymnasiet och min kusin. Har lätt för att lära känna nya människor men svårt att låta dem komma nära och hoppar lite mellan olika personer.
Vet dina vänner det mesta om hur du mår och din bakgrund?

Trauma är ju beroende av hur det påverkar en. En och samma händelse kan vissa påverkas inte alls av medan andra påverkas jättemycket av samma händelse så det är beroende av hur det påverkar en om det är trauma eller inte och i ditt fall är det ju det. Hur arbetar man med trauman? Vad har fungerat bäst för dig?

Jag vet faktiskt inte vad som orsakat mitt mående och det gör att jag anklagar mig själv. Jag har haft bra förutsättningar i livet men ändå inte lyckats må bra. Jag tror att jag föddes väldigt känslig om nu det kan vara en orsak?
kram

2014-11-16 @ 12:21:55
URL: http://tictactoe.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0