Ännu en dag till ända

Och tack och lov för det; äntligen slut på dagen. Den har inte innehållit mycket får jag väl lov att konstatera, men så får det vara. Fördelen med onsdagar, just att de är tämligen händelselösa. :) Jag har mest mått ruttet och försökt att inte tynga ned en redan tyngt pojkvän med känslor utan rimliga skäl. Det är de värsta att förklara, även om det för just pojkvännen inte behövs förklaringar för att ångesten ska förstås. Det är en av sakerna jag hatar mest med sjukdomarna; dessa ständiga förklaringar på sjukdomar som icke insatta inte förstår. Mat jag ändå äter men helst vill spy upp, rakblad som längtas efter fastän det inte borde vara så, hunger jag inte vill stilla, mil jag vill springa, samtal jag önskar att jag vågade ta första steget till, tabletter jag vill svälja en hel massa av men som för det mesta hålls på rätt nivå, längtan efter saker och människor jag absolut inte borde varken tänka på eller än mindre sakna, sorg efter döden som tagit så många i mitt liv, sjukdomarna som tär, ilska för allt jag förlorat och att vinsterna inte alltid varit lika mycket värda och än mindre lika givande, roliga, insiktsfulla, sociala och glada som förlusterna, ensamheten jag inte borde känna och smärtan jag ständigt bär på. Ja, förklara den ångesten för någon som absolut inte förstår, håller med eller ens vill kännas vid den. Ändå får jag säga att jag har fått mycket positivt från de här åren; nya vänner som värmer hjärtat, familj som stöttar, insikter och erfarenheter ingen borde behöva ha eller ja upplevt men som jag ändå fått och nu försöker använda mig av. Jag har fått massor, massor och massor av saker och människor jag aldrig skulle fått utan sjukdomarna och allt som hör dem till. Så fuck you och tack sjukdomarna för att ni är ni. Jag kommer aldrig att sakna er.

Kommentarer
Postat av: Nikita

Sv.: i Stockholm, Alby. Så de är en bit haha. Nej de är sant, åren spelar mindre o mindre år desto äldre man blir. Älskar att hänga med honom!

2014-11-06 @ 09:39:42
URL: http://nikitalindblads.blogg.se
Postat av: ♀ THE REVOLT ♀

Har din pojkvän också ätstörningar? Du måste inte svara självklart, men den frågan ploppade upp då jag läste ditt inlägg. För du skrev ju att han förstår ångesten utan att du behöver förklara dig :o

svar: Jag har alltid varit nykterist ^^ Aldrig liksom känt behovet eller nyfikenheten till det. De gånger jag druckit är gånger då jag varit omedveten om det. Exempelvis under gubbskivan i trean då jag tog fel dricka, tog den med alkohol och inte den alkoholfria. Men jag har alltid varit nykterist, faktiskt :P

2014-11-06 @ 12:00:14
URL: http://TheRevolt.blogg.se
Postat av: Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Photobox? Brukar du framkalla mycket bilder, eller köper du andra saker också?

kramar♥

2014-11-06 @ 13:06:28
URL: http://patriciac.blogg.se
Postat av: Diana Doss

jag förstår ditt dilemma med att inte kunna förklara och sätta ord på hur det är. hur ens hjärna fungerar. för mig var det såå mkt lättare att sätta ord på allting genom att skriva. att berätta muntligt kändes omöjligt.

sv: haha, visst var det!! ^^ jo, det var obeskrivligt skönt!!! som sagt, önskar att varje dag kunde vara så. inga måsten, bara vara.

nja, har inte jättemkt kontakt med dem jag lärt känna genom bloggen faktiskt. lite grann bara.
kram!

2014-11-06 @ 23:34:41
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Hanna

Ja-a.. att försöka förklara för dom som ändå inte förstår. Det är så frustrerande och så energikrävande. Så värdelöst i dom flesta fall för jag tror inte det går att förstå om man inte upplevt skiten själv och dom allra flesta gör ett dåligt jobb i att acceptera att dom inte kan förstå och istället helt enkelt acceptera och ta in att det man säger är sant och riktigt för mig.

Nej botten hara lltid en ny nivå att erbjuda. Tryggt att veta eller något=p

Det är ju just det där med risken om farligt. Jag har ju ingen direkt dialog med min läkare på regelbunden basis, vi har träffats tre gånger sammanlagt och alla i anslutning till inläggningen. Jag fick ett recept på lugnande utskrivet, som jag inte är intresserad av att använda på rätt sätt. Jag har inte sagt att jag hämtat ut dom och att chansen/risken att jag tar ett piller är mindre än att jag sveper hela asken. För jag orkar inte bråka och göra dom upprörda. Den risken finns ju självklart, såpass sjuk är jag men idag är den inte överhängande och då finns inte energin till att prata om det.

2014-11-07 @ 11:51:00
URL: http://uppfortsomfan.blogg.se
Postat av: Jasmine

Du är stark som kämpar på. <3

Svar: Att jag har börjat att bearbeta det som en gång var och försöker hitta min plats är nuet tar mig framåt. Det verktyget som främst behövs är mod. Jag stannar så lätt kvar i det som en gång var.

När passiviteten kommer över mig gör jag just det; är passiv och väntar på att känslan ska passera. Vad jag gör under den tiden, då jag egentligen inte gör någonting är nog inte självdestruktivt, men inte heller hälsosamt.

Kram

2014-11-07 @ 13:08:32
URL: http://rosanatt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0