Round and round

Här är allt lite som vanligt. Förutom att saker är både bättre och sämre. Min rygg håller sig stadigt på en ganska illa nivå. Ryggkirurgsamtal och nervfunktionstest väntar. Vars svar går till en läkare jag bytt bort.. Efter att ha bett om detta byte, och fått det godkänt, tre gånger, känns det lite tufft att behöva träffa den läkaren igen. Det är tydligen väldigt svårt att säga att man inte kan göra det, eller att be om ursäkt för att man sabbat sig tre gånger och inte gjort det. Det spelar i och för sig ingen roll, resultaten går till idioten, och jag går inte till idioten. Då åker jag hellre till akuten igen om tre veckor så de får ordna det då. Kalla mig idiot, men lite integritet har jag faktiskt. Även om jag inte har något värde, och än mindre tycker själv att jag har det, så tänker jag inte gå dit. 
 
I övrigt är det sådär. Huvudet är likaså i samma form som det varit de senaste åtta månaderna. Det var i alla fall ett konstaterande läkaren på akuten gjorde, att jag hade haft hjärnhinneinflammation förra sommaren. Föga tröst nu dock, huvudvärken sa de skulle kunna sitta i upp till två år. Jag måste ändå säga att jag har tur som har den chef jag har så både rygg och huvud har hon förstått att jag lidit av och därmed får jag fortfarande inte bära stolar eller patienter. Inte rollatorer heller egentligen, men det är inte så allvarligt att bära några såna. Den dagen ryggen blev illa bar jag 200. 
 
Det leder mig in på ämnet praktiken. Fantastiska, underbara Resmilan. Som jag trivs på det stället. Det finns så många fina människor där, så många kloka ord, så många otroliga liv att berätta om, så många kramar att få ta och ge, så många skratt att dela. Till det negativa; så många nycklar att slarva bort, så många elaka tanter, så många perversa gubbar, så många dörrar att gå in i, så många saker jag inte kan hantera och så många dumma grejer att göra (jag tar några exempel; glömma vattna blommorna på hela förra veckan så det var lite krisläge för dom i förrgår, men de levde idag så ja ^^, gråta i förrådet, ta för många tabletter - vilket inte hänt sen jag började med Sobril - med chefen som upptäcker det, se människor jag lärt känna där dö, höra tanter prata bakom ryggen på människor som just lämnat rummet, uppleva kvinnors underliga förmåga att både bråka, tjafsa och vara långsinta - japp, jag visste inte innan dde här åren på boendet att kvinnor kunde vara så förbannat duktiga på att hamna i konflikter med varandra). 
Inte för att det spelar någon roll, jag trivs så otroligt bra, kanske mest tack vare att chefen varit så förstående och tålmodig. 
 
Annars då...? Pappa har kommit hem från Sydafrika och är lyrisk över de 19 dagarna där. Mamma mår bättre nu när pappa är hemma, framför allt har hon sovit i natt. Bror skjöt uselt på världscuptävlingen i Tjeckien (ett delmoment av tre). Min hund mår bra. Eller ja, alla tre mår bra. Pojkvännen mår bättre. 
 
Maten går det ganska bra med. Strulet är väl ångesten. Det är väl alltid strulet. Men jag ligger på en hälsosam vikt, har mens (kanske mest tack vare P-pillren dock), kan äta det mesta, spyr bara någon gång i veckan och försöker väl att äta lagom. Det blir sällan rätt. Antingen för mycket eller för lite. Alltid något tokigt. 
 
Rakbladen går det väl också sådär med. Mindre lyckat i tisdags efter besöket hos psykologen, det slutade på toan på psyks entréplan. Jag saknar den där självklarheten i att jag kan skära när som helst. Det känns inte lika självklart längre. Det känns självklart att jag inte kan eller kommer sluta den närmaste tiden, och det känns självklart att jag alltid har ett med mig, alltid vet att det finns där men självklarheten i att jag kan göra det när som helst, var som helst, den finns inte riktigt kvar. Det gör inte att ångesten som bankar på dörren kan bryta ut när som helst försvinner, inte heller att ärren kommer försvinna, inte heller kommer saknaden att försvinna, inte heller kommer jag att förvänta mig att jag kan sluta någon gång snart. Men det gör att hoppet tänds, hoppet om att det går att sluta, om att jag också kanske kan klara det. Inte nu, inte imorgon, men någon gång. 
 
Ja, det här var en update. Jag ska köra på taktiken att skriva fler men kortare inlägg i fortsättningen. 

Kommentarer
Postat av: Silverglitter

Det finns ändå mycket i det här inlägget som är positivt. Även om det är en stor dos helvete känns det som du har en ljusare ton än du ibland har. Jag hoppas att det någonstans känns lite så också.

Kram!

2014-05-09 @ 21:22:57
URL: http://silverglittrande.blogspot.se
Postat av: Hanna

Åh, bra chef är definitivt pluspoäng!! Sådan borde det finnas typ överallt.

Haha jo, jag vet, vi är många med den där fantastiska förmågan att göra masas jäkla onödigt skit när vi har tid och vara snabba som sjutton när tiden inte finns.

Vad som kan hjälpa mig? Inget. Jag tror inget kan hjälpa.

2014-05-09 @ 21:42:39
URL: http://uppfortsomfan.blogg.se
Postat av: Diana Doss

låter som du kämpar på ganska bra ändå, trots att det är tufft. det är bra. att du kämpar alltså.

sv: ja, verkligen!! ett bevis även för dig att det faktiskt ÄR värt att ta si igenom all skit, den stora belöningen kommer när man är i mål :) innan dess får man småbelöningar på vägen (att det blir lättare och mindre ångest osv).

jag saknar det ingenting faktiskt. det ger mig snarare avsmak att se kött. dessutom kan man göra oändligt mycket vegetariskt och veganskt också :) bara fantasin sätter gränser! har ju fått lite mer idéer nu efter att jag varit på restaurangen i finland ^^ hehe.

kram!

2014-05-09 @ 23:25:16
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Sophia

Har du problem med ryggen?
Usch inte roligt i så fall :( jag kan då ont i ryggen om jag lyfter fel ( i och för sig kan alla få det), men det drabbat oftast de som har lång rygg, vilket jag har :/ jag måste tänka mig för på jobbet så att jag inte belastar ryggen fel. Men det är svårt att tänka på, man orkar liksom inte. Men jag får skylla mig själv om jag gör illa mig själv som ung. Vill ha en bra rygg resten av livet. Vem vil ha ryggont nu som ung? Lite väl tidigt.
Hoppas att du mår bra snart och att lökarsamtalet blir bra!
Kram Elin <3

2014-05-10 @ 21:27:02
URL: http://www.soophiiiaa.devote.se
Postat av: Felicia

Äsch fan. du är bäst!

SV: det löste sig, men frå sådan panik, han är min ledstjärna, vad skulle jag göra utan honom liksom?

puss

2014-05-11 @ 10:59:55
URL: http://fjaelkis.blogg.se
Postat av: Jasmine

Tack för uppdateringen. Alltid uppskattat att höra från dig.

Svar: Skolan går bra, tack. Jag gillar ämnena och är intresserad av kursernas innehåll, men tröttnar lätt på sånt jag redan kan och förstår. Att lära sig teorier kring ett ämne som egentligen är ganska självklart (för mig) är inte motiverande. Men jag kämpar på och ser fram emot sommaren.

Ta vara på dig.
Kram

2014-05-11 @ 20:16:33
URL: http://rosanatt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0