Fortsättning här

Tjoho vad allt går bra. Eller inte. Det är trubbel med det mesta men idag känns allt inte lika hopplöst. Självklart tungt och det känns näst intill omöjligt. Saker blev inte som jag en gång planerade. Drömmar, planer, ideer. Saker att hålla fast vid. Nu känns det svårt. Rädslan för att bli lämnad gör ont, tankarna om döden gör lika ont, kroppen gör lika ont och alltihop känns tomt. En gnagande, molande känsla av att allt inte är sådär hoppfullt som jag tänkt mig. Jag vet att jag har allt runtomkring mig som behövs, att det är upp till mig nu. Så svårt bara. Oändligt hopplöst förbannat svårt. Är jag verkligen stark nog för det här? 
 
Har hur som helst fått träffa en annan läkare, kändes bättre. Fått ändringar i medicinen som jag hoppas hjälper och stödet vid och efter måltid ska ökas, så 45 minuter vakt, tre måltider, minst och inget kräkande. Hur blev allt detta så svårt? Jag åt ju hemma, behöll oftast, åt till och med sötsaker. Här känns en macka lika oöverstiglig som en påse chips. Kanske kan det bli bättre när jag kommer hem. Slippa den här kontrollen. Men den kanske behövs just nu. Bara så tungt :/ 
 
Allt är tungt, men jag känner mig inte lika ensam. 

Kommentarer
Postat av: Diana Doss

jag förstår att det är hemskt att vara inlagd. övervakad. men jag tror utan tvekan att du behöver det för att komma på banan igen. och fuska inte nu, för det förstör bara för dig själv och fördröjer friskhetsprocessen ännu mer.

sv: hittills har de blivit perfekta! :) hur blir dina? torra eller? hur länge har du dem i ugnen och på vilken temperatur?

ja, hellre det tror jag faktiskt. även om det också skulle känna lite skumt att ta en fika med sin behandlare som om vi vore polare liksom :P men hellre det än ett mellis på enheten, helt klart.

fortsätt kämpa nu,
kram!

2014-01-23 @ 00:13:04
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Silverglitter

Bra att du fått träffa en vettigare läkare. Jag hoppas att det snart lättar för dig.

Kram!

2014-01-23 @ 04:16:44
URL: http://silverglittrande.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0