Dag och natt - vad är det?

Jag känner att jag upprepar mig mycket här i bloggen så jag är ledsen att allt upprepas igen. Idag har varit en vidrig dag, undantaget besöket av Cili och Elias. Så skönt att få en värmande kram (fyra i och för sig), höra ord jag behöver höra, känna den närhet jag saknar så fruktansvärt, få lite hopp när jag ser att jag har så många människor som bryr sig. Samtidigt smärtar det; på flera sätt. Att jag har allt detta och ändå inte kan klättra uppåt. Det smärtar att se deras smärta som gömmer sig i frågorna de alla ställer, se deras oro i ögonen, känna besvikelsen rama in deras ansikten. Det gör så ont att såra, så ont att det gör ont i mitt hjärta när jag känner allt som attackerar mig. Jag går under av alla känslor som försöker överrösta tomheten. I magen pyr lavan i en aktiv vulkan som snart exploderar. Snart, snart visar det sig om den dödar mig eller får mig att springa undan den glödande massan och greppar efter livet jag försökt fly undan i rädslans makt i sex år nu. Allt avslöjas, alla draperier faller, alla speglar vänds mot mig, visar sanningen, alla viskningar bakom min rygg hörs snart på hög volym, alla dörrar bakom mig stängs och jag har bara två vägar framför mig. Ole dole doff. Vilken väg leder vart. Letar efter ledtrådar. Jag vet inte vilken jag skulle välja om jag visste. Jag vet inte mycket nu för tiden.  
 
Runt mig blir alla lögner avslöjade, alla hemligheter framlyfta, alla smärtsamma sanningar skrivs i för evig fast färg, alla saknade människor smyger fram, alla mina drömmar blåser bort med vinden, fjäderlätta. Allt mitt är inte längre mitt, men jag får inget i utbyte. Livets orättvisa är här igen. kanske för att ta mig. Eller kanske för att låta mig leva ett liv jag inte vet om jag kan hantera. Ett liv jag är rädd för att leva, i rädslan för att förlora det. Moment 22. Som mitt liv då. Alla mina jag faller, hela min värld faller och vem som kan rädda det vet jag inte. Kanske ingen. Eller du. Eller ingen. 

Kommentarer
Postat av: Diana Doss

tänker på dig!

sv: Det gick bra igår trots allt faktiskt.

kramar!

2014-01-26 @ 21:25:20
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0