Tacksamhet

Ibland funderar man på det förflutna, på åren som gått, särskilt de sista åren, de värsta i mitt liv. Jag minns tabletterna, rakbladen, kaloriräknandet, springandet ute på grusvägen natt efter natt. Minnena om ångesten, självhatet, smärtan, bråken har etsat sig fast och jag kämpar förgäves för att bearbeta dom och sedan aldrig mer behöva återuppleva. 
 
Men jag minns också de bra åren, året i åttan. (2004). Kärleken flödade, i en hemlig eufori blommade vi ut, för några månader sen. Vännerna hopades, människor jag än idag är tacksam för att jag fick dela mitt liv med. Jag minns alla resor mamma och jag har gjort. Vi har  fått se fantastiska Bryssel, Luxemburg, Berlin, Wien. Vi har upplevt Budapest, Prag, Tallinn, Saalbach/Salzburg. Paris. Vi har älskat att sitta på pittoreska parkbänkar i Zell-am-Zee och ätit ljuvliga bakelser. Vi har älskat att från Sacre Coeur se Eiffeltornet förblinda oss med sitt ljusspel kl 22 (rekommenderas verkligen). Vi har också fått lära oss om baksidor av livet, när vi var till Prag åkte vi på vägen hem till ett koncentrationsläger från andra världskriget. 
 
Jag minns de bra åren. Med bra betyg (okej i allA fall). Jag minns alla hundar vi haft, alla somrar vi varit i stugan med farmor och farfar, jag minns alla bullar mamma bakat genom åren (jag tröttnar aldrig på dom), jag minns roliga fester, möten med fantastiska människor, tågresor som aldrig tog slut, jag minns goda middagar jag fått hemma, jag minns otroliga dagar. 
 
Men idag tänker jag mycket på det. På hur år för år antagit en ny form. På hur varje kamp blir svårare och svårare att vinna. Jag tänker på att jag har utvecklats så otroligt som människa men har det kanske försvagat mig som person. Att allt utanför kanske förändrats på bekostnad av min insida. Att personligheten försvagat den mentala styrkan. Den är nämligen helt slut nu.
 
Jag är slut nu. Jag är på botten. Alla framsteg bortblåsta. Jag är helt enkelt bara slut nu. 

Kommentarer
Postat av: Silverglitter

Jag tror inte att du är slut för alltid. Men det är okej att ta tvärslut i stunden. Inte okej som i bra eller som i att du skulle förtjäna att ha det så, men okej som i att det inte är ditt fel eller att du kan påverka det. Låt avdelningen orka åt dig (jag vet att det ibland är omöjligt, men när det är bra personal och lite lugnare), och så hoppas jag att det snart lättar upp lite för dig.

Jag tänker på dig, kramar!

2014-02-18 @ 08:29:06
URL: http://silverglittrande.blogspot.se
Postat av: Erica

Kul att få läsa lite om alla fina minnen, och jag hoppas att du kommer att få många fler sådana! <3

2014-02-19 @ 22:24:02
URL: http://faithhopelove.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0