Kaoset inuti

Kvällen är här, tankarna är här, smärtan är här, snarkandet är här, kraven är här, döden är här, men jag är där. Någonstans mitt emellan allt det där. Jag passar varken bland alla "här" eller "där". Livet är varken här eller där. Det finns kanske därute. Någonstans blev tankarna kaotiska, känslorna många, sjukdomarna fler, smärtan hög och trasigheten stor. Mitt ibland det försvann jag och allt det där andra tog över. Jag hoppades en gång i tiden på att få göra underverk, få göra någons dag, få tro på att alla har en uppgift, en mening att utföra. Det försvann, numera är tron på det mesta sedan länge borta. 
 
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med allt detta. Kanske bara att saker inte alltid känns så bra. Att jag på skalan 1-10 med 1 som sämsta mående placerar mig på 2 och min närmaste sköterska säger 3, inte känner mig riktigt så redo att skrivas ut, att jag kanske inte ska få bevakningsgrad 5c (frigång - gå ute som jag vill) och därmed kunna ta mig till ICA och alla rakblad som ropar efter mig. Kanske vill jag bara ha den uppmärksamhet jag inte får tillräckligt av på avdelningen. Kanske vill jag bara få ur mig lite av kaoset inuti. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0