Ensamhet

Jag hittar inte ut ur det här. Jag är fast i att vara fastfrusen och apatisk. Det känns egentligen kört det här. Blev själv hemma och det går inte särskilt bra alls. Rädslan efter gårdagen ligger där bakom och pockar på uppmärksamhet, och jag vet att den är befogad, den rädslan. Ångesten gnager, efter många tankar under dagen. 
 
Var på möte hos psykologen och fick göra en EMDR-övning på gårdagen. Det blev inte bara svårt att fokusera och andas utan också att få ordning på allt. Alla tankar och känslor i ett inferno. Men psykologen fick ordning på både min andning och tankarna så till slut kom vi fram till en hel del bra. Att sömnen är ett problem, jag har stora svarta påsar under ögonen och ser bedrövlig ut och har mer eller mindre konstant huvudvärk som allt oftare blir migränattacker. Han tycker också att vi behöver ta en funderare på hur vi ska göra med mina ångestdämpande tabletter, det funkar inte riktigt som det är nu. Han tycker också att det börjar bli ett orosmoment att jag får allt svårare att fokusera på vardagen och de praktiska sakerna som jag under hela mitt liv haft otroligt lätt att klara av. Rakbladen är kanske det största problemet, just för att jag inte bara använder dom för att lugna ångesten utan också göra mig själv mer trygg. Det stämmer ju, rakblad är inte rätt medel för att få mig tryggare i mig själv. Han har många bra poänger, jag har tur som har fått en sån otroligt bra psykolog. Inte för att han är särskilt snäll, han är ganska tuff, men i längden vet både han och jag att jag behöver det. 
 
 
Skriven 23 september 08. Och jag känner likadant idag. 
 

sterila väggar
färgglada tabletter
spända ansikten

och jag är alldeles ensam

I ett mörker där bara
jag finns och kämpar,
lite halvt - tom,
där allt som existerar
mer är längtan
och väntan
på den sista etappen,
upploppet mot mål
d ö d e n

tunga andetag
falska leenden
ologiska regler

och jag är alldeles tom

Inuti är det liksom
ingenting kvar utav
allt det som en gång
fanns där och allting
utanför är krav och
eviga frågor
och det jag kryper runt -
totalkontroll

trovärdiga lögner
deprimerade skrivbordshälsningar
inrutade flyktförsök


och jag är alldeles dödsdömd


Kommentarer
Postat av: Eveliina

Skickar massor med styrka! Rakbladen hjälper tyvärr inte och jag tror du vet det. Jag hoppas det blir lättare för dig snart!

Sv: Haha tack fina du! :) Fast såg hemsk ut på bilden xD

Jo, betygen sätts på måndag. :)

Dags att börja med det kanske! Låt inte dina rädslr styra utan utmana dem! Det är då man växer och utvecklas som människa!

Ta hand om dig! Kram

2013-05-31 @ 20:58:22
URL: http://www.nattstad.se/Emedtvai
Postat av: Silverglitter

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Ibland känns ord så tomma. Jag vill liksom bara ge dig en trygghetskram.

Stå ut trots att det är omöjligt. Du klarar det, du gör det.

2013-05-31 @ 22:38:27
URL: http://silverglittrande.blogspot.com
Postat av: Jasmine

Elin. <3

Svar: Ja, livet börjar kännas fint igen. :)

Kram

2013-05-31 @ 23:42:37
URL: http://rosanatt.blogg.se
Postat av: Jennie

nej, du är inte dödsdömd fastän känslan säger det. det går att komma framåt. kika gärna in på min blogg om återhänrning från psykisk ohälsa (bla anorexi och borderline) och lämna en kommentar eller någon form av avtryck om du finner någonting av intresse.

http://tvahimlarpavarandra.wordpress.com

peace!

2013-06-01 @ 21:48:37
URL: http://tvahimlarpavarandra.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0