När ångesten stegras, lägger sig, man andas ut... Och allt börjar om.

Det har varit en obeskrivligt jobbig dag. Det har hänt så mycket på bara de 18 timmar som förflutit sen jag vaknade. Psykologtid med jobbiga beslut som följd, lunch på stan, god kyckling på jensens faktiskt, shopping på Rocklundamarknaden och hem där de tio atarax och fyra lergigan gick ur kroppen och allt gick åt helvete. Så nu ligger jag här i min lägenhet med obeskrivlig ångest, med tröttsam stress och med en förvånansvärt tyst mamma i bäddsoffan. Plus en muttrig hund under täcket. Jag orkar inte med den här dagen Mer och ska fortsätta med vad jag ägnat mig åt i tre timmar: försöka somna. 

Kommentarer
Postat av: Sophia

Vännen.
Försök tänka på något roligt. Något du ser fram emot, eller som du vill göra i framtiden.
Jag försöker göra det. Vet att det inte är det lättaste när sjukdomen är så stark! Men det har gått framåt för mig, och det kommer gå framåt för dig med.

sv: Tack vännen! Du är också starkare än vad du tror <3
Att förlora ett djur är svårt :(
Kramar <3 DU är stark!

2013-08-24 @ 10:26:16
URL: http://www.soophiiiaa.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0