Mitt liv har inte bara varit genomruttet

I natt blev det tre timmars sömn. Kanske någon timme för lite. Är helt slut. Efter gårdagen borde jag sovit minst sex timmar för att ens orka stoppa i en ny tvätt efter att ha hängt den första för dagen och stoppat i och hängt ännu en. Nu är det typ bara sju-åtta kvar. Det går framåt. Vid tio igår hade jag 11 kvar räknade jag ut. Mamma var vänlig nog att stoppa i en ny imorse så jag bara behövde hänga den ena, stoppa i en ny, hänga en och sen tog det stopp ^^ Ska kanske röra mig nedåt till tvättstugan. 
 
Mamma har haft någon gubbe här för att prata om fjärrvärme, så jag har hållit mig lite på min kant med disk. Igår och idag har jag satsat helhjärtat på att göra något bra. Bara för att bevisa att jag kan det, om än inte i samma höga grad som förr. Alla påminnelser om den sagolika skillnaden mellan då och nu gör fortfarande ont. Kanske kommer det alltid smärta lite. Att jag missat så många år av vad som kunnat vara glädje och lycka. Jag hade kanske kanske. Eller så hade jag det inte. Med allt som hänt, även det jag själv inte alltid kunnat påverka (som ett par mindre trevliga pojkvänner) det alla gånger, så känns det som att det var rätt kört från början att jag skulle få en bra tonårstid. De sista fyra åren av den tiden ägnade jag på sjukhus, sjukvårdsavdelningar, sjukvårdspersonal och väldigt mycket sjukdom. Och överdoser, springa till bron, springa mil efter mil på grusvägen i mörkret (ja, det fanns en tid när jag inte var mörkrädd, det kom på senare tid). Men samtidigt, jag har haft mycket bra. Dikta-tiden (hemsida för dikter), som drog ner men som fick mig att träffa så många fantastiska människor. En del som fanns en kort, men intensiv tid, andra som fanns där nästan från början och som finns kvar än idag, och så dem som jag alltid kommer älska för det de gav mig och för det jag fick chansen att ge igen. Jag har fått lära mig om livet, saker som andra aldrig kommer få lära sig, aldrig kommer att få förstå. Jag har gjort saker som inte gör mig direkt stolt men i alla fall klokare. Jag har fått gå på fester och middagar och födelsedagskalas och biofilmer och myskvällar i soffan med divese vänner och skrattat så att jag, och de flesta andra i rummet, ramlat av stolen. Jag har fått gråta tårar jag aldrig skulle kunnat hantera själv, och brutit ihop i sängar jag delat med någon annan. Jag har haft, och har, en underbar familj som i högre och ibland mindre grad funnits där. Så faktiskt; mitt liv har inte varit genomruttet alltid. Bara de sista åren. Men jag försöker, sentimentalt och patetiskt, hålla fast vid saker som gjort mig klokare, starkare och förhoppningsvis bättre. 

Kommentarer
Postat av: Diana Doss

du är en riktig kämpe elin! Se allt det jobbiga som erfarenheter som du kommer kunna ha nytta av i framtiden. för även om tonåren är slut, så har du fortfarande livet kvar som väntar på dig! du är fortfarande ung och har alla möjligheter.

sv:hahaha, blir lättare att planera dagen med listor ;) det bästa är att få stryka det man gjort!

vet du? DU förtjänar också att må bra! ♥

vi ska dit på semester med familjen, fira mamma lite då hon fyller nästa lördag.
vad skulle du gjort i danmark, och varför blev det inte av? :(

kram

2013-08-02 @ 16:51:29
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Diana Doss

typ alla. alla som inte bor i norrland eller utomlands då ;)

oj, det lät inget vidare du :( hur mår du nu då?

japp, ska bara bränna cd-skivorna nu! ;)
kram

2013-08-02 @ 19:56:25
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Hanna

Det känns som det är mycket man missat. Förhoppningsvis blir resten bra när man väl kommer upp sig lite ur skiten. Jag antar att man måste hoppas det för att orka stå ut.

Jag ksa prova capio... jag bara.. är inte sugen på att gå upp i vikt. Det var ju det dom sa... jag har en normalvikt men hon trodde det skulle lbi svårt att behandla mig utan att jag skulle gå upp. Idioter tycker jag.

2013-08-03 @ 10:13:13
URL: http://uppfortsomfan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0