Bara halvt misslyckat

Det är tur att man har fantastiska grannar som räddar en i alla lägen de kan och tillåts. Igår var en ganska tung dag, men jag och mamma våldgästade dem på kvällen. Usch vad mycket de gjort för mig främst, men också för resten av familjen. Vi var ett kollektiv i ett år, pga mindre trevliga händelser, och klarade det otroligt bra. De bodde i ett hus på vår tomt (huset bredvid deras gamla tomt). Jag halvt räddade äldsta dottern sista halvåren på de år då hon slutade nian och slutade gymnasiet. Mamman räddade mig från att hoppa från bron en gång för länge sen. Mamman och min mamma spelar bilbingo ihop varje söndag. 
 
Igår drack vi rödvin, hade det trevligt och skrattade mycket. Som vi brukar ha det. Vilket hindrade mig från att totalt krascha på kvällen. Mådde inte särskilt bra, men klarade det rätt okej. Det hade i alla fall kunnat vara så mycket sämre. Trubbel med maten dock, som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Fy för mig och fy för ätstörningen. De suger båda två. För tillfället i alla fall. 
 
Idag har mamma tjatat om att vi ska komma iväg och göra något utanför grindarna och utanför grannarnas altan. Utmaning. Hon pratar till och med om att äta ute. Huh...? Rädslan sprider sig i min kropp så fort jag tänker på det. I och för sig kommer jag aldrig lära mig om jag inte provar. Så kanske..?

Kommentarer
Postat av: Jasmine

Man ska vara rädd om de personerna som ger ens liv det lilla extra. Därför är jag mån om dig. <3

Svar: Min kropp lyssnar jag alltid på, den är vettig.

Trevligt! Du behövde kanske besöka stugan för att komma med på banan igen.

Jag har det jättebra. Är för tillfället hemma i Göteborg och blir bortskämd. :D

Kram

2013-08-03 @ 14:14:16
URL: http://rosanatt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0