En himla tur att jag har de jag har

Jag har egentligen en himla tur som har så många människor runt mig. Har provat på några psykologer, läkare, psykiater, psykoterapeuter, sjukgymnaster och lite alla sorters yrkesroller det finns inom psykvården. Men faktiskt, jag har bara haft en man förut, min allra första kontakt med psykvården på barnpsyks öppenvård. Vad längesen. Läkaren där var i alla fall chefsläkare så hade egentligen tur redan då. Under åren, särskilt slutenvården, har jag dock hittat riktiga stolpskott. Skrevs in på ätstörningsenheten Humlegården, där jag fick den bästa läkaren och den bästa psykologen på hela avdelningen. Bytte dock psykolog och fick en lika bra. Skrevs ut från ät-enheten (av någon okänd anledning) och fick ännu en chefsläkare och tydligen den bästa psykologen på affektiva mottagning. Och vilken himla tur det var. En skum, men bra läkare, men framför allt vilken fantastisk psykolog. En karl. Den första sen den jag fick allra först. Jag var livrädd, totalt panikslagen när jag skulle träffa honom första gången. Det har alltid varit tungt att vara hos honom men alltid varit något som i längden kommer göra det bättre. Idag var det nog jobbigast hittills. Som det ska vara antar jag. Pratade om mycket tungt som jag upplevt och för det mesta inte bearbetat heller. Vilken han tycker är viktigt, så det är väl det han vill fokusera på framöver, använda EMDR för att ta en sak i taget. Och det kanske är det som behövs - gå igenom det, acceptera det och försöka förstå det. Så jag är faktiskt tacksam över att jag fick honom som psykolog.

Annars ikväll är det lite tungt. Är trött mentalt efter dagen men har ändå fått i mig middag. Okej. En väldigt liten portion enligt mamma men jag har ju inte heller kvar förmågan att se vad som är en normalportion. Men ja, mat är det i alla fall.

Kommentarer
Postat av: Diana

vet att det är tungt att riva upp saker man försökt stänga in, men troligtvis är det nog nödvändigt. var lite så för mig idag, hade försökt stänga av alla känslor från helgen, men så idag skulle jag plötsligt berätta exakt hur alla tankarna såg ut osv... skitsvårt ju, kommer ju knappt ens ihåg! ;o



sv: ja, det är dags att lämna detta bakom oss nu tycker jag minsann! en gång för alla.



tydligen. de som inte behöver åka buss hem ska vara kvar till 21. de går till o med i skolan på kristi himmelsfärdshelgen!! glad att jag går bild trots allt...



haha, vet inte om min mamma hade varit till så mycket hjälp när det gäller skoluppgifterna faktiskt XD



åh, vem ska du till sthlm med och vad ska du göra där? :)

kram!

2012-05-07 @ 19:48:10
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Jasmine

Det är bra att du kan uppskatta det fina du har. Där ser du; allt är inte svart i tillvaron. :)



Svar: Ja, jag hoppas att min studentdag blir som jag hoppas. Den blir ju vad man gör den till.

Ja, på min skola åker inte klasserna för sig.



Att ta sig framåt - oavsett med hur stora steg - är i alla fall en bit på vägen. Att tillfriskna behöver inte gå snabbt, men viljan att lyckas nå målet ska finnas där. Och du har den, det vet jag.



Tack för omtanken. Jag ska hålla förslaget om sms i åtanke. <3



Precis, du verkar förstå det där med att ta en relation till en högre nivå. Jag hoppas att det går vägen för mig och R. Jag märker att det - i alla fall från min sida - börjar knaka i fogarna om förändringar inte sker snart.



Kram

2012-05-07 @ 20:07:55
URL: http://rosanatt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0