Butter

Här ligger jag och önskar att jag vågade ringa mamma. Bara få komma bort från ensamheten jag inte riktigt klarar just nu. De ringer från Stentorpet hela tiden och jag tittar på skärmen och inser att nej, ingen idé att prata med dom just nu. Såren på låren går upp hela tiden och längtan efter att skära mer är lika påtaglig som ångesten. Jag är tacksam för de där 2 timmarna paus jag fick från ensamheten, vet inte riktigt hur det skulle gått utan dom. Men nu är jag tillbaka, tjockare, vidrigare och sämre än någonsin och vill lite grann ge upp. Springa lite, svälta lite, skära lite. Eller mycket snarare. Mamma ring.. Snälla ring..

Kommentarer
Postat av: Diana Doss

smsa henne och be henne ringa! ♥

sv: jag älskar dem oxå! :) älskar vår gemenskap!! alla kan umgås med alla, stora som små, alla accepteras och alla bryr sig om varandra och det är helt underbart.

ja, men vi måste kämpa emot det, hur svårt och jobbigt det än är ♥

hösten.. får se. ska till ett dagis imorgon och säga att "hej här är jag, ring mig när ni behöver vikarier" typ ;) bara så de får ett ansikte, sen är jag väl kanske där ett tag och leker lite med barnen eller nåt :) visar min bästa sida liksom! ;)
funderar även på att lämna cv på coop/ica/willys/lidl... det är bara det att om de ringer från dagis eller nåt annat så vill jag ju inte behöva säga nej.. så vet inte hur jag ska göra :S

hur ser hösten ut för dig?
kram!

2012-08-28 @ 14:31:23
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0