På riktigt nära håll

Idag har jag varit hos psykologen. Det var inte lätt idag heller. Tungt idag igen. Har aldrig riktigt tänkt på det här med relationer, vilket han tydligen tycker att jag borde göra. Jag har sprungit från det ena till det andra i hela mitt friska liv. Sen blev jag sjuk och sakta avtog det där med kärlek. Och kanske är det en del av mitt problem, som gör att jag mår så här - att jag har så svårt att ha en relation, oavsett vilken sorts. Har tappat bort den förmågan. Har nog tappat förmågan att släppa in människor. Han har nog rätt där. Det tog honom tid och en hel del kloka ord för att han ens skulle få mig att prata hos honom. Jag har lärt mig att prata med människor, människor jag känner att det är värt att prata med, men det tog tid. All sådan kunskap raderade jag genom svälten. Men med åren, de sista, har jag lärt mig att jag måste öppna mig för att komma framåt, även för de inom vården. Han vet lite, psykologen, men mer än vad den gamla psykologen visste - efter 2.5 år. Och han vänder det faktiskt inte emot mig. Så kanske är det dags för mig att verkligen ge honom en chans, är det någon som klarar det är det nog han. Vilket läkaren bekräftade. Att jag haft tur som fått honom. Han var den bästa på avdelningen, som egentligen inte har mina problem som sina specialområden, men han är den som har den mest avancerade utbildningen. Så ja. Varför vet jag inte. Det lär finnas dom som varit sjuk längre? Varit inlagd längre? De som varit sjukare än mig? Som upplevt mer än mig? Jag hoppas att jag har fel där, hur lite eller mycket jag nu än upplevt är det mesta av det sådant jag inte önskar någon annan. Ingen. Ingen annan förtjänar det.

Nu har jag duschat, gjort lite dumt, slitit ur kläder ur garderoben och försökt få ordning på mitt fågelbo på huvudet. Ska strax röra på mig några kilometer bort för att ha lite trevligt sällskap.

Kommentarer
Postat av: Jasmine

Du är duktig som kämpar på. Att våga är fösta steget. Att släppa in är andra. Du tar dig framåt, jag beundrar dig för det.



Svar: Du är fin att tänka på, tvivla inte på det. Jag kommer säkerligen känna mig ensam någon gång under dagen och då ska jag tänka på dig: att du är en av dem som bryr sig om mig och ställer upp.



Förhoppningsvis kommer jag att kunna umgås med mina vänner i andra klasser under studentdagen. Vi kommer dock att vara skilda åt en del. Vi kommer i alla fall åka samma flak och kanske blir det ett gemensamt avslut på kvällen.



Att resa är roligt, det gäller bara att kunna uppskatta allt det nya. Jag hoppas att du får trevligt. :)



Ja, den 11e maj är en fredag.



Jag och R känner att ett samboskap är vad som krävs för att vi ska fortsätta att vara tillsammans. Jag vill ta det till en mer seriös nivå, annars tror jag att jag söker nya marker. Ett förhållande måste förändras, annars tröttnar jag.



Kram

2012-05-03 @ 18:02:36
URL: http://rosanatt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0