Hårt.

Mamma har nötat sönder mig här på morgonen. Tungt. Ägnade två timmat åt att försöka förklara rädslan för att bli utkastad från båda ställena. Är för frisk från min ätstörning för att få vara på ät men tänk om jag är för sjuk i ätstörningen för att få vara på affektiva. Är livrädd för att säga något alls. Om dom frågar, vilket dom kommer göra, vad jag vill ha hjälp med, vad ska jag svara? Uppenbarligen kan jag inte säga maten eftersom det inte är ett problem längre. Alla resterande problem trodde jag kom från matproblemen. Men tydligen går man på vikten på den här avdelningen så eftersom jag är lönnfet och inte väger 36 längre är jag färdig där. Vilket betyder att nu kan jag härja fritt vad gäller vikten. Så 0.6 ner på två dagar är bara en enda stor tröst.

Jag känner mig missförstådd, utsatt, hopplös, fet, fel, ful, misslyckad och ja mest av allt dödslängtande.

Kommentarer
Postat av: Jasmine

Jag hoppas att det löser sig för dig. Ta hand om dig.



Svar: Du är stark. Fortsätt att kämpa. En dag kommer du att besegra sjukdomen. Tro på dig själv.

Får man fråga lite så där försiktigt hur du blev sjuk? Vad var det som triggade igång den? Hur urartade den? (Känns de för privat behöver du självklart inte svara.)



Min blogg har jag haft sedan den 20 oktober 2008, alltså snart tre år. Detta är min första blogg. Hur så? :)



Kram

2011-10-14 @ 16:23:00
URL: http://rosanatt.blogg.se/
Postat av: Anonym

Hm det där låter bekant. Jag är i samma situation. Det är inte lätt. Man undrar hur de tänker ibland.

2011-10-14 @ 17:05:05
Postat av: sandra

Jag letar och letar, men det som känns närmast är tryggheten som finns hos anorexin.

Jag hoppas att du ska få hjälp! jag tror du behöver den mer än mig :(

kramar

2011-10-14 @ 18:07:52
URL: http://gangstarr.devote.se
Postat av: Diana

var ärlig när de frågar. om du inte får vara kvar pga du inte väger lika lite längre, vet dom inte vad en ätstörning innebär.



och du, du är inte alls hopplös, fet, fel, ful, misslyckad! du är vacker, bra, värdefull och förtjänar att må bra! ♥



sv: nja, jag vet inte... jag har aldrig varit någon som står i centrum precis och dessutom har jag utvecklats en del under gymnasiet så jag var inte så märkvärdig på bildlektionerna.



åh, men skriva är så bra!! det är min stora räddning för att orka ibland.



ska försöka... jadu, imorgon är det kyrka, knytis med släkten och sedan bildvisning i kyrkan på kvällen (lite bilder från när min morbror var i australien). På söndag ska jag plugga. eller det är planen iaf, hoppas det blir så också!

hur ser din helg ut?



kram!

2011-10-14 @ 19:15:00
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Eriiza

Det är hemskt att man är antingen för sjuk för att få hjälp, eller för "frisk"..

2011-10-14 @ 19:46:04
URL: http://eriiza.webblogg.se/
Postat av: Patricia♡

Förstår mig inte på vården. Hur dumma får de bli, de kan ju inte kasta ut dig. Du är sjuk - lika sjuk i tankarna sen när du vägde runt 35 kilo. Hur ska jag någonsin kunna be om hjälp nu - jag väger ju runt 100 kilo.



Bilder på rosor, nej det är dåligt med det har bara dessa

http://patriciac.blogg.se/2011/october/playing-with-a-flower.html



http://patriciac.blogg.se/2011/september/every-rose-has-its-thorn.html



har någon mer variant på datorn, men inga just bara rosor. Varför undrar du?



kram

2011-10-14 @ 20:28:31
URL: http://patriciac.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0