I dreamed a dream

Mitt i natten är hon kanske inte. Men nu borde jag börja tänka på sängen, allt jag tänker på är att någonstans borde den friska Elin försöka göra sig hörd. Men ja? Nej, jag orkar inte. Har inte haft sån här ångest på länge. Det lilla kriget i huvudet är inte ens krig, jag försöker inte ens kämpa. Inte nu. Det är en enda evighetslång klagan från äs. Han sjunger inte alls falskt. I natt kommer bli en lång natt.

Nu är jag en sån där neggo wanna-be-sick-hora och funderar på allt. Vad har hänt mig egentligen? Vad har jag själv utsatt mig för? Hur gick det här till? Men mest av allt - varför? Det var ju inte så här det skulle bli. Jag skulle vara smal, jag var så ful att det minst ful var att vara smal. Varför är alla andra så vackra oavsett vilket kilo de ligger på? Jag ville vara bra på något, ha full kontroll över något, visa mig själv att jag visst kan, att till och med jag kan vara fin. Det blev inte så. Jag är ingenting av det där. Har inte lyckats med något av det där. Har dragit på mig mer skit som jag inte klarar av eller kan hantera. De där lyckliga åren blev inte så bra. Hur jag än gjorde var jag inte tillräckligt bra. Helt plötsligt satt klassen där i mars och läraren bad alla som var i en grupp att dom skulle räcka upp handen. Jag räckte inte upp handen. Bara min hand som inte försökte nå taket. Den nådde järnröret under bänken som bar den uppe. Min hand kramade den hårt. Jag minns gympalektionen där vi lekte kull och när man tog någon var man tvungen att skriva något positivt om personen på en lapp på personens rygg. För första och enda gången under de sex första åren i skolan blev jag inte tagen först. På min lista stod bara två saker. Ingen kom på en tredje egenskap hos mig som var värd att skriva om där. Inte ett ord. Bara en tom rad efter siffran 3. Jag minns första lunchen jag hoppade över. Så många år sen.. Hur tänkte jag egentligen? Hur kunde jag vara så blind? Korkad? Jag visste inte att gå ner några kilo skulle kunna sluta i en ätstörning som långsamt dödar mig. Jag visste inte att 2 kilo mindre inte skulle räcka. Visste inte att de roliga stegen på grusvägen sakta blev värre och tråkigare och ensammare och farligare och smärsammare. Visste inte att det slutade i att jag så många år senare satt där och var tvungen att kämpa för det motsatta för jag förträngt, hatat, svält, bränt bort alla naturliga egenskaper och kunskaper hos en människa. Visste inte att siffrorna på vågen skulle vara hela mitt liv. Visste inte att viljan till en storlek mindre på jeansen raderade halva min tonårstid. Visste inte att alla långa nätter skulle stjäla så många högtider och leda mig till min alldeles egna säng, bara min säng, under en blå landstingsfilt. Visste inte att äpplet istället för laxen skulle göra så att jag svek så många människor genom åren. Visste inte att lögnerna undan sockerkakan skulle leda mig till fingrarna i halsen. Jag visste inte att allt skulle bli en ätstörning. Visste inte att det skulle bli anorexi.  

Nu skiter jag i att skriva något mer. Jag ville bara skriva det. Och DU, just det, DU, som fortfarande vill gå ner "bara ett kilo", för att du tycker att du har för tjocka lår, snälla, älskade, underbara människa, älska dig för att det finns något på kroppen du inte tycker om. Det är felen som får oss att älska det rätta hos oss. Så snälla, ät ballerinakakan, snälla ät bananen, snälla spring på grusvägen när det är för att DU tycker att det är KUL. Snälla, ge inte upp dig själv innan du gett dig själv en chans. Bli inte som jag. Bli inte en fast vid vågen. Bli inte rädd för människan. Bli inte en ätstörning. Bli inte kär i döden. Den kommer aldrig ge dig något igen. ¨

häp

Kommentarer
Postat av: Lillan

Lycka till i helgen gumman. Jag ska tänka extra extra mycket på dig, precis som alltid. Du kan klara det, det vet jag. Jag tror på dig<3

2011-07-29 @ 23:58:14
URL: http://patriciac.blogg.se/
Postat av: Anonym

Mår, inget bra alls:(

Du världens finaste Elin?<3

2011-07-30 @ 00:20:30
Postat av: camilla

Ditt inlägg är verkligen så sant, börja aldrig försöka gå ner i vikt för rätt som det är så är man fast, det räcker ju aldrig liksom, alltid är de något kg till som man tycker ska bort osv.. man inser inte förren efter att hur man gick ner inte var direkt sunt.

Jag ville ju aldrig gå ner i vikt egentligen men ändå insgå jag inte hur fel jag åt och tränade jag trodde alla tränade lika mkt som mig..typ 2ggr om dagen o att ingen åt mer än en halv portion gröt till frukost:O hur dum får man bli? tänk om man hade vetat det man vet idag innan man började tänka i fel banor.



Nää inga kompisar igårkväll, kände inte riktigt för dte så var hemma istället :) skönt det med, fick ju träffat en kompis på dagen istället :D



Åå men då kommer tpårta alldeles lägligt tycker jag, det kommer gå bra:D

Nja räknar fortfarande en del men de har blivit bra mkt bättre o man kan ju inte räkna med att de ska sluta bara sådär eftersom det var de jag hade problem med mest under hela tiden också :) men förhoppningsvis försvinner det helt. hur mkt räkna rdu?



ååå härligt, vilken milka gillar du mest? finns ju massa olika smaker har jag för mig?

jag gillar det, fast de blri ju bara utomlands man äter det:P



Ha en riktigt fin dag

kramar

2011-07-30 @ 07:54:28
URL: http://resanupp.devote.se
Postat av: Anji

Tack älskade du för dem sista peppande orden. Hoppas du har det bra i helgen. KRAM

2011-07-30 @ 11:15:12
URL: http://isallaboutcontrol.blogspot.com
Postat av: Lissie

Kram

2011-07-31 @ 10:45:05
URL: http://fairlynuts.blogg.se/
Postat av: sofia

Stor Kram på dig tjejen! <3

2011-08-01 @ 08:43:01
URL: http://sofiaholgersson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0