I´m a soldier

Här sitter jag nu och läser gårdagens inlägg. Eller faktiskt en hel del gammalt. Bara för att visa mig själv vad som hänt mig och vad som hänt med mig. Och lite har väl hänt, men jag kan inte säga att det är särskilt mycket positivt. Jag har egentligen kört fast ännu mer i anorexins spår och känner inte direkt att stödet att ta mig därifrån ökar. Mamma och pappa finns där, oförstående, rädda och aningens besvikna. Och jag förstår dom. För tio år sedan var jag en lovande student med livsglädje och några bra egenskaper.
Som så många gånger förr och som för så många andra dyker samma, exakt samma, fråga upp om och om igen, och vad finns det för svar på en fråga som: Varför?
För ja, egentligen, varför? Underbara människor (jag pratar inte direkt om mig, även om jag önskar att jag gjorde det) som älskade livet, levde livet, gladdes åt livet och ville leva livet. De flesta av oss var "duktiga flickor": höga betyg, bra i respektiva idrotter, tvättade svart och vitt och rött och gult och grått och grönt och någon mer obestämdbar tvätt, räknade matte med lillebrodern, hade perfekta vänner, föräldrar som ständigt påpekade hur bra vi var, hur rätt vi gjorde. Och så var vi där. Vi var bra, vi var rätt, vi var duktiga. Vad händer sen? :O :O :O ? "vad händer om vi inte får mvg på rättskunskapen?" "kommer bästa kompisen fortfarande vara kompis med mig om jag gör det här, säger det här?".
Men varför? Varför var det så viktigt att fortsätta vara smal, att få de högsta betygen, ha de bästa vännerna, vara den viktigaste i fotbollslaget, ha snyggaste kläderna, få flest kommentarer om hur bra man är, ha flest hjärtan-halsband, få flest brev, få flest blickar av den snyggaste killen. Ja ni fattar. Varför, varför är det så viktigt, vad är det som gör att världen går under om vi faktiskt inte gör och är allt det där?
Var det allt det som gör det värt att vara där vi är nu? För var det här vi tänkte hamna när vi försökte vara allt det där, kämpade så hårt för det.
Nej, jag tror inte det. Det var inte så jag tänkte. Jag ville vara bäst. Inte sjukast.

Så all den kraft, alla de år jag lagt på att bli så här sjuk, ska jag nu vända och göra tvärtom med - bli frisk. Bli hel, bli bra, bli kär i livet igen, bli en bra vän, bli en självälskande människa. Jag ska vända det här och vinna mitt nyuppfunna friskhets-OS. Som jag bestämmer börjar den första oktober. Då ska jag må bra. Tills dess ska jag ha vunnit kampen mot den här sjukdomen.

lycklig

Och så här ska jag se ut då!


Kommentarer
Postat av: Julia

får jag vara med i friskhets-OS ?

bra mål du kan<3

2011-01-04 @ 13:52:23
URL: http://somethingyoung.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jag vill vara med i ditt friskhets-OS. Jag vill att 2011 ska gå åt rätt håll för båda av oss <3. En kurva uppåt. För mig kanske ABC är ett kliv på stegen uppåt. Men jag är rädd, SJUKT RÄDD. För vem är jag? Men att flytta och försöka klara mig själv kanske också kan bli bra för mig. Och jag ska försöka vända alla negativa tankar och rikta in mig på sånt jag gillar. Det får gå som det går och just nu kämpar jag för varje sekund. Nä, min pappa har inte varit bra för mig och inte hans vänner heller. Dom har förstört mig. Mamma vet bara att han har lite problem med alkoholen, men vem vet inte de när allt hamnar i tidningen…Men mer än så vet hon inte eller hon kanske har fattat att jag inte mår så bra där. Mamma och pappa pratar förövrigt inte med varandra mer än när pappa ringer hem och är full och berättar hur dålig, ful, äcklig och misslyckad jag är. Och det är såklart mammas fel enligt han.



Jobbigt att du inte har någon som är bra för dig. Det är viktigt för förbättring. Hur ska du göra med de? För hon verkar verkligen inte bra för dig :S



Sköt om dig vännen, va stark och jag vill bara säga hur fin du är <3

2011-01-04 @ 16:37:06
Postat av: Caroline

SV:Japp jag är född 90, och ja vi 90or är nog rätt speciella :) Haha nädå jag är inte gift, men har varit tillsammans med min pojkvän i ca 3 år och vi bor ju tillsammans sen ca 2 år tillbaka, så han är iallafall dern jag vill gifta mig med i framtiden:)



Å va arg jag blir när jag läser sånt här! Är det något jag har lärt mig av alla mina behandlingar så är det att sjukdomen inte sitter i vikten, den sitter i huvudet! Det finns inget behandlingshem som skulle neka dig hjälp även om du var normalviktig, för det är inte det det handlar om. Vad är det för korkade människor du har att göra med?



Ärligt talat så behöver jag kanske mer stöd än vad jag får, men det är inte så lätt när stödet finns så långt bort. Skall på uppföljningssamtal nästa vecka till östra och hoppas att jag ska kunna få lite mer hjälp därifrån.



Läste det du skrev om OS- i friskhet, tyckte det lät jätte bra. Om du verkligen vill bli frisk tycker jag du skall satsa, för åren du missar kommer aldrig tillbaka. Och med tanke på den dåliga hjälp du får verkar det som du till stor del måste klara det här själv, såklart med hjälp av vänner och familj.



Ta hand om dej. Kram

2011-01-04 @ 18:40:41
URL: http://carolineelizabeth.blogg.se/
Postat av: camilla

haha jag trodde du skällde på mig först och att jag hade skrivit något olämpligt på bloggen när du skrev att du blev trött på min blogg xD blev nästan orolig ett tag:P



Ja men varför inte? vi borde ha någon sorts utmaning varje vecka, sätta upp mål osv..

För mitt mål just nu är ju verkligen att gå upp så jag får börja vara som vanligt igen och kunna gå på stan. det hade vart kul med någon liten utmaningsgrejsimojs :D kanske kan man vara flera stycken? man blir ju mer peppad då på något sätt :) vi får klura vidare på det :D



Haft något kul för dig idag?

Kramar fina

2011-01-04 @ 19:21:16
URL: http://resanupp.devote.se
Postat av: Anji

Ja precis, peppa varandra, för det behöver alla, och någon utmaningen, behöver inte vara värsta grejen heller men det som känns bekvämt som man kanske varit rädd för innan.

Idag har gått sådär, upp och ner hela dagen. Ja har försökt sjukt många gånger och sluta men nu skall det gå.

Hur har det gått för dig idag?

Kramar

2011-01-04 @ 19:48:10
URL: http://isallaboutcontrol.blogspot.com
Postat av: Minna

Oj, ja det va jag som skrev. Hehe…glömde skriva att det va jag ;)

Ja det låter som en toppen ide. Lite pushande sitter aldrig fler och om vi är fler kanske det går lättare.

Det kommer bli svårt att bo själv, men jag kanske får se det som en deltävling i mitt egna friskhets-OS då ;)



Min pappa har alltid varit svår. Men på min mammas tid va allt rätt okej, mamma och jag va nästan alltid ensamma eftersom pappa reser mycket i sitt yrke (gjorde då i alla fall). Men efter att dom separerade blev han bara värre, värre och värre. Jo visst mamma har väl frågat men jag har aldrig berättat. Både för att skydda henne och mig själv antar jag. Och Så är det ganska mycket mer saker som komplicerar allt. Saker man INTE vill prata om med sin mamma :S



Jobbigt att båda är med. Förstår att det blir svårt då. Hmm… ja vad gör man då?



Kram Kram :)



2011-01-04 @ 20:44:52
URL: http://stolenmoments.blogg.se/
Postat av: Ulrika

Hej där tjejen!

Bra grej att sätta upp mål och jag kommer stå här och heja på dig som bara den. Jag vet att du kommer vinna!

Varma kramar

2011-01-04 @ 22:06:47
URL: http://mittmirakel.blogg.se/
Postat av: M

De du skriver är verkligen så sant! för vem skulle bry sig om man inte lyckades i skolan, vem skulle bry sig om man får IG på ett prov,Varför är det viktigt..

Tycker att det låter jättebra, kämpa på, jag tror på dig och finns här om du vill prata! Kram<3

2011-01-04 @ 23:58:48
URL: http://meandmybody.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0