I sin famn

Stod länge i duschen med benen halvvägs ute ur duschen riktad mot badrumsskåpet där den lilla silvriga saken ligger. Ännu längre stod jag i duschen med det i handen. Rörde vid det liksom kärleken snuddar vid hjärtat. Stod där, minut efter minut gick. Drog på kallaste och slängde mig ut ur duschen sen. Hur kan saknaden fortsätta dunka sönder mitt huvud? På bara en timme är behovet där igen. Behovet av att ständigt vandra med döden vid min sida. Med sin hand i min. Eller ja, min hand i hans är kanske närmare sanningen. Men än dock fortsätter vi vandra, på fel väg antar jag då jag inte kommer ett enda steg närmare livet. Vill jag ens till livet? Jag kanske bara väntar på att döden leder mig rätt. För en dag kommer han göra det. Ta mig till döden. Snabbare än som var tänkt, jag kommer aldrig bli gammal, och kanske är det bara en bit bort eller så kanske det är flera år bort. Den där slutgiltiga förlusten i kriget jag ständigt utkämpar. Kriget jag vet att jag alltid kommer få kämpa i. Aldrig mer än permission, tid att åka hem och se livet lite grann, bara för att alltid ha något att sakna där ute på slagfältet igen. Kriget som vet att så länge han håller igång så har han mig i sin hand, i sin famn. Och jag stannar där. Som alltid.

Kommentarer
Postat av: Jasmine

Fint skrivet.



Livet är det finaste vi har. Känns det tungt nu kommer det lättare dagar, helt säkert.



Svar: Mina föräldrar skilde sig för femton år sedan och det var då de bestämde att jag skulle vara halva tiden på varje ställe. Sen dess har det varit i princip likadant, men självklart har jag på senare år kunnat bestämma mer fritt var jag vill vara.



Jag förstår det. Att inte se på sig själv på ett värdigt sätt försvårar för en... Men jag hoppas att du ser det fina i dig, du är en fin människa och för mig visar du upp en mycket omtänksam personlighet.



Den så kallade "främlingen" i min text har jag inte hört av eller sett till sen i våras (och innan dess gick det två år). Han som har blivit till en fånge har jag inte hört av sedan i somras, men det var knappt...

Snällt att du frågar. <3



Kram

2012-01-01 @ 16:04:52
URL: http://rosanatt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0