Vi sjöng en gång

Kväll igen, ledsen för frånvaron, har varit lite uppe i annat. Ångest till exempel. Pappersarbete har tagit lite tid. Eller ja, snarare hela dagen. Om åtta timmar sätter jag mig upp i sängen för att typ ta mig upp på gång. Lycka till Elin. Vad gör det, pappa lär köra lite fortare istället, det är han duktig på. Som ni märker blev jag till slut inbjuden i bilen för resan imorgon. Det var skönt. Då kanske jag tar tag i mig själv. Tar tag i livet som mamma försöker få mig att våga leta upp och ge det en chans. Det livet jag levde flera år faktiskt. 1,5. Åttan och början av nian. Åttan var ett fantastiskt år. 04-05 var det. Konfirmation med en underbar grupp i en fantastisk miljö, fina vänner funna, skapade minnen, mattankar som var bortflugna. Jag minns gången jag satt med två vänner på en fritidsgård en fredagkväll. Jag åt sju kexchoklad. Helt vanliga kexchoklad och det var inte matångest som kom, det var bara vardagsångest dagen efter. Ja, det fanns en sådan tid också. En tid då jag sov på i bäddsoffa varje helg i ett halvår. En tid då fotbollsskorna passade utan att föra med sig tvånget. En tid då jag skrattade högt när jag ville skratta, inte när jag var tvungen. En tid då allt var okej, saker gick att hantera. En tid då det jag inte var rädd för att möta livets alla svårigheter och äventyr som det har att bjuda på. En tid då jag också hörde till den riktiga verkligheten, jag var liksom välkommen där. En tid då jag vågade ta plats. En tid då jag sjöng, jag som skriker som en kråka när jag sjunger, högt med någon bredvid. Ja, det var en tid då jag levde. Och sjöng. Med någon bredvid. Eller ensam. Faktiskt så sjöng vi. Jag och livet. Vi sjöng falskt, men vi sjöng bort döden. Jag sjunger inte längre. Jag är stum och näst intill död.

Och där försvann cirka 2 timmars sömn. Men nu vet jag. Lite. Lite av vad som hände. Vad som kom efter det där fina. Men frågor kvarstår och jag är egentligen inte så mycket säkrare på saker ändå än vad jag var igår eller i förrgår eller förra månaden. Famlar runt lite och letar efter något. Någonting som jag hoppas att jag en dag finner. Kanske gömmer det sig längst in i ett hörn jag inte vet om jag redan tittat i. Eller så är jag bara otroligt värdelös och passar bra härnere. Det lät troligare.

God natt.


Kommentarer
Postat av: Minna

Exakt den känslan har jag också, att man faktiskt en gång levde. Men tankarna återkommer ändå och man fortsätter fumla runt i nuet eller kanske i bara ett stort mörker som aldrig tycks ta slut. Men jaa... antingen kommer vi hitta livet eller kommer livet hitta oss... i alla fall måste man tro det och våga kämpa för det.



Jag är äkta blondin. I alla fall på sommaren för på vintern blir jag lite mer rödlätt, guldig så då kan det bli lite ljusa slingor men jag får aldrig någon utväxt som tur är ;)Så solen bleker ganska bra!



Ta hand om dig nu! Massa kramar

2011-08-02 @ 23:46:55
URL: http://stolenmoments.blogg.se/
Postat av: Diana

det friska livet är så härligt och fritt - så levande! tänk att bara inte bry sig om allt man sväljer, utan bara svälja och njuta. ta lite till för det var ju så gott och det gör inget om magen värker för att jag åt för mycket. det går över igen.



hoppas det blir bra hos din mormor! hur länge ska du vara där? ska ni göra nåt speciellt?



sv: men ååå, tack så jättemycket!! vad glad du gör mig! tack, fina fina elin <3



jag vet inte vad jag ska se det som? mamma tyckte jag åt för lite, men jag ville inte ha mer. så jag vet inte?



du skriver så kloka saker hela tiden! <3



kramar!! <3



2011-08-02 @ 23:54:39
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/
Postat av: Lillan

Du gör min dag<3



Elin, hjärtat, du kan komma dit till det friska igen. Jag vet det, vi kan fixa det.



Love you<3



Hmm, jag gillar ju att fota makro (alltså närbilder) men allt annat har ju sin charm också att fota.

2011-08-02 @ 23:55:42
URL: http://patriciac.blogg.se/
Postat av: Sofia

Sv: Jag håller med dig, många lägger bara en ytlig kommentar för att få fler läsare. Visst kan jag kommentera "fin header" hos någon men då menar jag det verkligen. Och jag HATAR bloggare som skriver vgd? (vad gör du?), ungefär som att dom bryr sig... allt blir så ytligt!



Bra att det är bättre i alla fall, här skiner solen och jag sitter inne på mitt förbannade jobb men man ska väl inte klaga, man tjänar ju pengar i alla fall!



Vad händer idag då? Kram :)

2011-08-03 @ 10:01:02
URL: http://sofiaholgersson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0