Guldet blev till sand

Som sagt var jag och mor iväg igår kväll. För att vara mig gick det rätt bra. Hamnade längst in i ett hörn med mamma utanför så jag var utanför resten av människosamlingen. Peter Jöback är en av mina favoriter och jag har hittat en ny artist jag gillar. Marianne Mörck. Hon spelar sekreterare i Wallander-filmerna. Så underbart charmig. Hon sjöng tillsammans med Jöback. Riktigt häftigt var det. Jag och mamma ska hänga på låset på bion för att få biljetter till höstens konserter. Opera är rätt fint, La Traviata kommer, Mozart har jag faktiskt aldrig sett, Donizetti har jag halvtittat på så den ska bli underbar. Och så klart Gounod. Och nyårskonserten, men det är så svårt att få biljetter till den. Men jag har i alla fall aldrig sett den live. Det var nog om det, inte särskilt intressant heller för den delen.

Jag mår sådär idag, lever vidare på igår men känner mig ändå ensam. Känner mig sviken och värdelös. Jag är nog inte bättre än det här. Vad hade jag väntat mig? För mycket alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0