Det luktar så där fint, så där så saknaden bultar lite inuti

Clementiner. Det luktar så där fint som det ska göra när det är december. Och just därför är det lite extra hårt som hjärtat slår inuti. Och just därför är det med stora mentala tårar som jag säger att vi alla ska fira att vi lever. Eller ja, att vi överlever. För det är det många som inte gör. Jag trodde själv att jag aldrig skulle få fylla 20. Eller 18 eller ens 15. Så länge har jag tagit mig vidare, med och utan hjälp. Och så länge vet jag också att andra har fått ta mig skit. Fått ta hand om allt det jag borde skött och tagit hand om. Mig själv till en början. Men hjärtat slår, lite konstigt och fel, och hjärnan skriker onormala hemska saker och jag är alldeles galet chockad, nu när jag ser tillbaka på allt som hänt. På allt jag gjort och inte gjort.
Så med ett stort utropstecken på att ni inte ska glömma att om ni inte redan tar hand om er så börja med det nu. Ni får kanske inte så många chanser som jag fått. För jag har fått många. Och ni, ni förtjänar varenda en av dom, så börja med det nu. Lev livet.


Kommentarer
Postat av: Anonym

jag vet inte hur länge jag var sjuk, eller hur länge jag blev räknad som sjuk heller. Men jag skrevs ut från sista ätstörningskliniken i september, men då hade det gått bra ett bra tag :)

Första stället jag blev inlagd på hade jag precis fyllt 14, men var ju sjuk innan det med.

Jag är 18 år, blir 19 i januari.

Okej, jo sånt är jobbigt. Men försök tänk att det ligger i det förflutna nu...

Ta hand om dig :)

2010-12-04 @ 01:31:57
URL: http://attblifri.blogg.se/
Postat av: Julia

du med!<3

2010-12-04 @ 09:21:07
URL: http://somethingyoung.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0