Hugget i sten

Här hoppar livet vidare på något vis. Jag har världens bästa pojkvän som trots allvarliga brister är mannen som har det varmaste hjärta man kan ha, tålamod som en gud och ett leende av guld. Ingen orkar med mig lika länge, ingen vill ha mig lika mycket, ingen är svårare att hata, ingen kan känna empati för en annan som han. Så kort sagt: han är värd så mycket bättre än mig än han. Men just nu, idag, känns vårt förhållande hugget i sten. Vi har klarat mer än de flesta, med hot och våld (ingen av oss är skyldig till det sistnämnda). Vi har stått ut mdd avundsjuka, bråk, olikheter, svårigheter, sjukdomar och motarbetande. Så helt enkelt. Jag älskar min lilla trio-familj. Vår pyttebebis blir tio.och pinnar ändå på, piggare än de flesta tioåriga taxar. Mer än så orkar inte hjärnan tänka för idag.

Yey

Det är rätt nice ändå att ha en bra dag! Ni vet, när saker är rätt jävla nice och ångesten är så pass hanterbar att man kan göra saker utan att behöva oroa sig för att den syns, utan att hela tiden behöva vara på helspänn, att man slipper ävärsta trycket över bröstet. Halleluja! Av flera anledningar känns allt rätt okej idag. Jag håller fast vid det.

RSS 2.0