Här igen

Nu har jag varit inlagd totalt tre veckor och kom hem i fredags. Det känns faktiskt bra. För en gångs skull fick jag ut något av inläggningen. Hemma är det tryggt och lugnt. Äntligen kan man säga. En hund - min hund och framförallt en man - min man. Som jag älskar honom. Det går inte långa stunder utan att en tanke går dit. Det är ett av bevisen för hur mycket jag känner att vi hör ihop. Vi har klarat så mycket. I och för sig har jag i mig själv oc vunnit många kamper. Förra veckan träffade jag min psykolog tre timmar. Mon först vecka inlagd kom hon ner till avdelningen tre gånger på tre dagar. Det var så skönt att få det stödet. Det behövs. Herregud som jag kämpat för att överleva. Just nu känns det överhängande mycket bra att gå runt runt i kampen. Hur

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0