Förlåt att det ekar tomt

Här är det lite rörigt med allt. Sjukskriven, deprimerad, stressad och värdelös. Ingen bra kombo. Just idag överlever jag. Men det är väldigt överväldigande att allt bara blir värre i huvudet. Idag fick äs-hjärnan vatten på sin kvarn. Provade en vinterjacka jag varit för smällfet för på länge. Nu sitter den tajt men snyggt. Så fem kilo säger jackan, tio säger äs-hjärnan och ja. Vad fan säger jag? Ingenting. Jag kämpar tillräckligt med dbtn och en strulande pojkvän. Som jag älskar fantastiskt mycket. Ingen kan ge stöd som han. Dock är han kall om fötterna så jag kan inte värma mina på dom just nu. Annars ja..? Nada.

Jag har inte ord längre

Just nu är saker tuffa. Man kanske skulle ge upp? Eller nej. Jag har för mycket att kämpa för. Vilket är ungefär det jag gör nu. Endast. Mina ben är täckta av infekterade sår. Ångesten är sådär brutal att man helst vill gömma sig. Men har har mina nära och kära och vet att jag överlevt värre. Hur nu det gått till. Men var dag innehåller både gamla och nya utmaningar. Är inte helt pepp på att ha några alls. Bara att ta en i taget och sedan börja om. God natt.

Fanfan rakt in i väggen

Mår rätt ruttet om jag ska vara ärlig. Är lite svårt att erkänna det dock. Allt faller samman, jag vet inte hur jag ska klara mig alls, utan att drunkna därnere på botten. Sen har jag fel sällskap därnere, som jag inte alls vill eller förtjänar att vara där. Men nu är vi där och då får man låtsas inför andra att saker är bättre än de är och helt enkelt kämpa tillsammans, för det är den enda vägen. Man kan inte hoppas på att någon skjutsar en in på rätt väg. Man måste ork till att börja gå, sedan hitta tillbaka till vägskälet där allt blev fel, ta sig in på rätt väg och sedan helt enkelt vandra. Myrsteg ibland, ibland lite större steg. Men ja, vi är inte ens på marken, med vägen att gå under oss. Vi är LÅNGT nedanför. Jag sörjer min situation, men än mer lider jag med de jag har runt mig som påverkas av alla mina dumma beslut. Så just nu orkar jag ingenting. Eller vill något alls om jag ska vara ärlig. Så hej då på er, jag hör av mig snart.

RSS 2.0