Man får vara trött, man får erkänna att man är trött, man får vila bort tröttheten

DBTn har börjat vända två, och det känns skrämmande att jag har samma saker att göra, igen, men nu ska jag klara dem bättre än sist. Prestationsångest...? Ja. Men inuti, där är det slutkört. Vi dricker alldeles, alldeles för mycket. Jag har ångest. Men framför allt så är jag SÅ IN I HELVETE TRÖTT! Men nu är DBTn inne på självvalidering, att man ska uppmuntra sig själv, tillåta sig själv. Och just nu vill jag erkänna att det är OKEJ ATT VILA. Så imorgon tänker jag vila. Punkt. Det behövs. Men samtidigt mår jag rätt okej idag. Allting känns inte som att jag inte duger. För idag har jag gjort mindre än på länge, mina dagar är alltid fulla av vänner, DBT, tvätt, köksstäd, rensa överallt, försöka plugga körkort, men det går sådär. Men så idag vaknade jag, i lagom tid, och kom fram till att idag ska jag göra roliga saker, som kräver att jag kommer i ro för att överleva. Visst det var kul, men det bästa med dagen är när man kommer hem igen. Där finns han, och den lilla tokfian (hunden). Min älskade, han jag vill tillbringa resten av mitt liv tillsammans med. Kärleken är starkare än allt annat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0