Det är rätt tröttsamt

Det är ännu en dag när jag uppskattar livet mitt för att det inte gav upp. Att jag fick sond i tid, att respiratorn höll mig vid liv, att hjärtat inte gav upp. Under alla dessa år har kropp och själ fått utstå så mycket. Men jag lever, överlever. Tack vare många saker: en fantastisk, underbar pojkvän jag för alltid kommer älska, en mamma och pappa som gör allt för mig. Trots allt som dom fått utstå på grund av mig. Jag har vänner som för alltid finns i mitt hjärta. Det betyder så mycket. Idag träffade jag världens finaste Malin. Vars familj jag i princip bodde hos under en längre tid. Det var en tung tid. Men allt stöd därifrån, det var en livlina, en räddning och en varm extrafamilj ingen kan ana hur fina de var/är. Så allt som allt: ingenting är lätt, jag är medveten om att jag kommer vara psykiskt sjuk för alltid, men livet kan vara värt så mycket mer. Mitt liv innehåller kärlek, tacksamhet, skratt, glädjetårar, omtänksamhet, lojalitet, och ett varmt hjärta. Det är ju inte fel? Glöm inte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0