Så trött

Har slitit ont denna helgen. Underlättas inte av matproblem. Som växer. Fort. Och jag vet inte riktigt hur jag ska agera för att stoppa i tid. Om det går... eller så ger jag upp. Och hamnar i skiten igen. Där hör jag hemma tydligen, för jag kommer alltid tillbaka dit. Till fejkad kontroll, ångest över ett glas saft, viktnedgång och En evig trötthet. Ja. Jag vet inte vad som skrämmer mest. Ge upp-vägen eller kämpa-vägen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0