Kind of wrong

Just nu är saker både toppen och botten. Jag har som jag tidigare nämnt allt, och det är jag glad för. Men måendet vill inte hänga med. Bara så trött. Jag har väl lite smått kommit fram till att jag befinner mig i något slags mixed state som det så fint kallas i psykvärlden. Vilket för er som inte kan psykvärlden (hur nu det kan undvikas om man läser min blogg) betyder att man är manisk/energisk för de som har "lindrigare" bipolär sjukdom och i depression samtidigt. Det suger. Är förvirrande och krävande och alltigenom hopplöst jobbigt. Så för tillfället är saker bara usch och nej och fy och blä. Sen kommer födelsedag, jul och nyår - åt helvete med alltihop.

Julpynt

Idag har jag och pojkvännen ägnat ett par timmar åt julpynt. Eller snarare: utesluta det vi inte vill ha. Eftersom det nu var julpynt från två hushåll som skulle få plats i ett var det en hel del som fick hamna i påsen igen. Men är ändå nöjd med hur vi fick det. Bara få upp alla ljus i ljusstaken så är allt fixat. Äntligen! I övrigt är det sådär, försöker att hålla ihop, kämpa och slita för vardagen. Ibland går det bättre, emellanåt går det betydligt sämre. Inte oväntat ändå, med tanke på min historia, mina sjukdomar och mina problem. Om man ser bara till det så har jag kommit en ganska bra bit på väg.

Kamp

Varje dag är en kamp. En utmaning att finna anledning att överleva. Svaret blir oftast detsamma. Familj. Pojkvän. Hund. Vänner. Psyklogen. Tron på att det kan bli bra igen. Hoppet om att föräldrarna lever länge. Att pojkvännen stannar. Jag pratar; jag äter, jag går ut med hunden, jag handlar, jag träffar människor. Jag kämpar. Varje dag. Ovj vissa dagar går det bra. Andra går det sämre. Men jag ger inte upp. För då vore alla års slit förgäves. Och nej. Det är inte värt det. Lättnaden slår inte hoppet.

Toppen och botten

Idag har varit en rätt betungamde dag. Inte så avancerat egentligen: hundvakt och plugg. Hundarna har varit på bra humör, mått bra, fått leka och gosa, äta massa gott och sova på magen (min vovve ligger fortfarande på min mage och lär fortsätta göra det. Plugget går det värre med. Bara hopplöst idag. Måendet är efter bråk och tjafs inte så bra MEN kvällen igår med vänner var toppen. Försöker minnas det.

Man får kalla det bra dag

Morgonen började alldeles för sent hos psykologen. Gick ovanligt bra. I det korta loppet, i det långa gick det alldeles för lätt. Men så är det ibland. Lika bra det då resten av dagen varit krävande. Mammas chef var över på middag och vi hade en trevlig kväll. Är så glad för mammas skull då hennes förra chef var en psykopat (i min mening). Den här är toppen! Jag har ätit och behållit maten, har skrattat och mamma har varit glad. En sån där dag man är till större delen glad över. Våra hundar har skött sig exemplariskt. Särskilt den minsta som aldrig varit så social vid en ny människa som hon var ikväll. Är fortfarande inte förtjust i den hunden men idag har hon gjort som hundar ska göra: må bra, bete sig skötsamt och vara glada. Mammas chef blev överlycklig för tydligen är hundar aldrig sociala och glada i henne. Roligt när ens hundar mår bra och får andra att må bra. För övrigt har vi ätit älgpaté mm till förrätt, rådjurssadel mm till varmrätt och halloncheesecake till dessert. Nu är det sängen för imorgon väntar nya äventyr!

Seg dag

Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig vilket jag är dålig på att hantera. Jag gillar inte att inte ha kontroll. Men ja, hem igen och plugga och fick till slut in rn uppgift och kommit igång med nästa. Känns bra. Måendet är sådär i övrigt. Har brunnit inne hos mamma och pappa. Vi är livrädd sedan ett tidigare "trauma" där eld var inblandat. Skrämmande. Men alla klarade sig, bara rummet som är rökskadat.

Julmarknad på hemmaplan

Jag och mamma åkte tidigt imorse för att ta mig hemåt. Från hemma ill hemma. Vi åkte till Korsån och kollade till stugan och sen ner till bruket och kikade och shoppade på julmarknad, fikade gratis (fördelen med att känna ägarna) på herrgården och tog oss de två timmarna hem till Västerås igen. Älskar att vara uppe i Dalarna, älskar Korså och stugan. Mitt andra hem. Även om farmor och farfar inte lever längre så tänker jag på dom, och även om vi inte stannade på kyrkogården så åkte vi förbi och vinkade. Det känns alltid bra. Väldigt bra dag om man ser till hur natten varit (sömnlös) och hur måendet var igår. Men med mamma blir det mesta bättre.

Vissa dagar

Vissa dagar är helt enkelt för svåra att orka med. Som idag. Idag är bara sådär hopplöst att ens tro att den ska bli. Men den blev inte så bedrövlig som den kunde blivit. Vi myste alla fyra, åt god mat här hos mamma och pappa, och har sedan lillebror åkte inte gjort mycket mer än kikat på teve. Lite halvtaskig dag alltså. Egentligen borde jag må bra, men det når inte riktigt in, allting bra som är runt omkring. Det är antagligen mig det är fel på, som inte kan finna ron att ta in det hela. Men jag försöker. Så jag fortsätter med det. God natt.

Värdelös dag

Har varit en tung men överlevbar dag. Vissa dagar går helt enkelt inte att rädda. De kan bara lindras från det värsta. Som mysig middag med mamma och pappa. Jag och mamma ska på ledighet imorgon. Ser ut som att vi tar oss till Korsån (Korså bruk- fantastisk plats) för att kika på julmarknad och få lite julkänsla. För vet ni? Nästa vecka är det advent. Min dröm var ju att för första gången sedan jag började bli självdestruktiv kunna visa armarna på julafton. Som dom ser ut nu är det bara aningen kört. Eller inte. Det är totalkört. Men det struntar vi i nu, jag försöker rida på glädjevågen som de senaste dagarna gett :)

Så var mina Stockholmsdagar över

Då var mina dagar i huvudstaden till ända och jag har haft det väldigt bra! Några dagar hos C. och måendet är fint igen. För ett tag så får jag lite paus från den brutala ångesten och får vila och hämta mig inför nästa månad, som som vanligt kommer bli tufft. Men det tar vi då - för jag gläds även åt att ha fått träffa Jasmine (http://rosanatt.blogg.se/). Alltid lika roligt. Idag blev det en kort fika, men snart så får jag ta mig dit och ha det mysigt. Så jag är nöjd med allt.

Toppendag

Jag har haft två riktigt bra dagar och är nöjd med både sällskap och underhållning. Sen har man dessutom fått lite plugg gjort när man var ensam ett par timmar. Mysiga hundpromenader, skratt och film och ja, allt vad man kan begära av en tisdag och onsdag. Och vet ni gänget? Det blir inte sämre imorgon för då ska jag träffa en älskad bloggvän! Måendet, om man ser till en hel dag, har inte varit så här bra på ett bra tag. Imorgon väntar som sagt mys och fin fika. Sedan en timme hemåt med tåget (som gärna får vara i tid denna gången så jag slipper sitta på stationen i nästan tre timmar) och åka till mammas jobb några timmar OCH sedan få veta vad mamma har för planer för helgen, som hon sa skulle bli mysigt. Fullspäckad dag alltså, men emellanåt är det rätt nice.

Plugg och mys

Så var dagen här: jag är hos C, och vi ska ha några mysiga dagar. Saker känns bättre idag. Igår var en katastrof så det glömmer vi fort. Vi tar oss helt enkelt till tre dagars semester från vardagen. Finfint. Ikväll blir det spagetti och köttfärssås. Det borde man göra oftare då det är så enkelt egentligen. Men jag har inte så mycket matkunskap, trots min uppväxt då ALLT var gott. Verkligen allt, för både mamma och pappa är fantastiskt duktiga i köket. Jag och lillebror var bortskämda med det. Vi hade en bra barndom. Det var senare det blev problem. Men det tar vi en annan gång. Nu tänkte jag återgå till plugget en stund innan C. kommer hem.

Det här med dagar man alltid kommer minnas

Idag är det den 16e november. I tre år var det en speciell dag som man alltid hade lite extra roligt på. Min dåvarande chef fyller nämligen år idag. Vi firade alltid med lite mys på kontoret. Det gör lite ont att efter tre år ha en sån dag där det inte finns samma fina klang på allt som händer. Funderar på att åka ned med en blomma till henne, men vet inte om jag hinner med. Imorgon istället kommer då fina dagar, för jag tar mig till huvudstaden för att ha några mysiga dagar hos C. Ska bli så himla skoj, mysigt, behövligt och underbart! Så den 17e november blir min fina dagen-efter och jag glömmer den 16e. Mycket lättare, bättre och mindre destruktivt!

Lite lagom av inget

Just nu har jag det relativt lugnt, och orken är ganska frånvarande, så det är tur. Min kropp DÖR. Allt gör ont och värker och är svullet. Okej ska inte klaga, det finns betydligt värre saker som pågår för tillfället. Dock så orkar min hjärna inte ta in att vi har inbördeskrig här om tre år. Min hjärna orkar inte ta in att jag är helt slut på den nya veckan redan första kvällen. Jag är så trött jämt. Omänskligt trött. Skulle kunna sova i en vecka om jag bara fick ångesten att dämpas tillräckligt. Problematiskt.

Allt som allt

Hur går allt egentligen till? Vad händer med världen? Paris har alltid varit min favoritstad men jag vet inte om jag åker tillbaka den närmaste tiden framöver. På listan fanns i alla fall nästa Paris-besök inte förrän långt ner. Har massa massa resmål att klara av innan jag åker tillbaka dit. Det är kanske det jag mår allra bäst av - att resa. Numera har jag så många att resa med. Med lite tur slipper jag till och med att betala nästa (pappa betalar ut lön för allt hundvaktande - ja när han har den valp han har så är det faktiskt ganska mycket arbete). Planen är hur som helst att göra något som bryter av drn här usla vardagen. Eller nej, usla mående. Det är helt enkelt så förbannat jävla tungt att orka en hel dag. Vid sex är jag helt slut. Som alltid. Borde vara van. Men nej.

Sån där dag

idag är en sån där dag då allting känns mörkt fastän det uppenbarligen inte är det. Måendet är helt enkelt inte i lag med verkligheten. Allting är bara tufft och tungt och jag vill gå under under täcket. I lugn och ro, med hunden och en minskande ångest. Hopplöst. Jag är hungrig konstant, brutalt trött, patetiskt svag och allmänt värdelös. Gå under kallas det.

Butter hund, trötr hjärna, smärtande kropp OCH mammamys!

Så är livet idag. Min hund ligger här på min arm och är butter för att vi inte sover. Jag håller med henne. Min trötta hjärna orkar dock inte stå emot ångesten utan allt blir ett enda kaos. Jag måste lära mig leva med det, vilket jag inte har, trots eviga försök. Kroppen gör ont. Ryggen ger mig tårar, lederna i övrigt svär, jag haltar på ena foten (svullen och stel) och huvudvärken lindrades enbart av att jag slutade springa som en dåre. Jag hatar oreda i mitt hem så att lämna tvätt framme tog emot för mycket. Men nu är det gjort och här hemma i familjehemmet med mamma blir saker annorlunda. Inte alltid bättre då jag för det mesta har det väldigt bra med pojkvännen. Men ibland lättare. Största skillnaden är nog sällskapet som blir när vi sätter oss ned och äter god mat som alla kan njuta av. Det blir inte så mycket sånt annars. Idag blev det mammamys, varmrökt lax, delikatesspotatis, lite blandade grönsaker och skirat smör. Ibland får det vara enkelt. Nu är tankarna i och för sig här men jag tänker sova bort för dagen har inte varit helt bedrövlig. God natt på er.

Livet

Kväll igen. Rörigt igen. Ensam igen. Trött igen. Eller okej trött har jag inte ens haft paus ifrån. Kroppen strejkar. Ångesten gör ont. Livet är tungt. Ellet okej, halvtungt. Bara sådär allting. Men snart lugnt. Sova. En stund. Sen kommer mardrömmarna. Som vanligt. Jag försöker hålls modet uppe. Det går bäst genom att vara i närheten av pojkvännen. Bara veta att han finns. Det finns många i mitt liv, tack och lov. Oförtjänt men jag är inte sen att utnyttja det, tyvärr. Men tack alla ni. <3

Vilken fullständigt värdelös dag

Det har varit en både intetsägande och tung dag. Tankarna om allt är helt enkelt bara för tungt ibland. Idag är det tio år sedan farfar dog. Jag vet att jag tjatar om årsdagar hit och dit, men de betyder mycket för mig att minnas extra mycket de dagarna. Vissa säger att det är destruktivt, men för mig är det helt enkelt en del i en process. Inte processen att helt släppa farfar och allt det fina, men processen att ta mig framåt. Det tar också tid, jag är medveten om det, men det får till slut vara så, för jag orkar inte stressa på varken saker, känslor eller processer. Det går inte i den takt jag vill, alls. Åtta års helvete. Och mer därtill, verkligen mer därtill. Solklart fall av hopplöshet. Yeah, that's me.

För mycket begärt

Som alltid är det för mycket begärt att få må bra ett längre tag. Två dagar räckte för den här gången. Idag har varit en godkänd dag men måendet har väl varit sådär. Många tankar om än det ena än det andra. Helt enkelt tyngre idag. Det är alltid så här: alltför bra dagar bryta av av att hamna tillbaka på botten. Imorgon hoppas jag på lugn och ro och ta nya tag med plugget. Fått några dagars paus, typ. Skönt.

Toppendag

Nu ni alla läsare ska ni få uppleva något som inte hänt varken i mitt liv eller på bloggen de senste typ fem månaderna. Jag har haft två riktigt bra dagar - i rad. Igår var skratt, asgod mat, alkohol, deep-talk och underbart. Idag har varit precis lika bra men på helt andra sätt. Idag var det lunch, asgod, med svärföräldrarna ute på fint ställe, fortsatt med några timmar hos mamma nere på hennes jobb i Saluhallen. Följt av mys hos föräldrarna. Idag har varit lika mycket skratt, mys, god mat och underbart sällskap. Jag har faktiskt känt mig levande för första gången sen innan midsommar. Visst jag har haft någon dag här och där som varit bra, men nu har jag faktiskt kunnat njuta av allt. Jag älskar min pojkvän, jag har underbara både föräldrar och svårföräldrar, jag har fantastiska vänner och mitt i allt har jag ju ändå mig själv. Inte alltid hel, fräsch, glad och levande men nu, igår och idag, har allt funkat. Så himla bra. Och viktigt. Och framför allt hela fucking underbart!

Klokren dag!

Den här dagen har varit så jädra jävla förbannat bra! Jag vet att jag klarat tentan och timmarna med E. har varit sp jädra bra. Shopping (okej av rengöringsmedel och tvålar så räknas inte riktigt) och handling på Ica där vi gjorde inköp av roliga och nyttiga saker. Bland annat till en pulled pork som blev (om vi får säga det själva) klockren! Egen sås och potatis och middagen var fullbordad. Sällskapet har varit toppen och humöret relativt bra. Så en bra dag trots en bakomliggande ångest. Men bra dag!

A, är alltid en bra början på något.

A i det här fallet betyder att jag fick A i betyg på senaste uppgiften. Så skönt att ha lyckats med något. Det är roligt att studera, det är roligt att lära sig nya saker, och det är roligt att visa för sig själv att man redan kan mycket. Jag lärde mig så otroligt mycket de där tre åren på äldreboendet. Jag hade roligt, jag växte, jag lärde mig, jag ville saker, jag började hoppas igen, jag började tro på mig själv (en aning i alla fall) och jag träffade så fantastiska människor. Det var så otroligt fint att ha känt sig behövd, ha gjort nytta och dessutom gjort något för min egen skull (det var ett sablans tag innan det). Därför var det en sådan förlust att inte få vara kvar och en sådan smärta att lämna alla fina människor. Det gör fortfarande ont att minnas, men samtidigt, den smärtan påminner mig om hur fint man kan ha det - att det GÅR. Det är inte alltid jag minns det. Men idag gör jag det. Farfar skulle blivit 89 idag. Det gör också ont att minnas. Det gör ont att veta hur mycket vi missat de här åren. Men det påminner också om hur fantastiskt mycket jag fick uppleva med honom. Underbara år. Men det gör ont att sakna. Döden gör förbannat ont.

Söndag

Veckan är slut, liksom jag. Det är ungefär vad jag hade väntat mig. Som sagt har den här veckan varit slitsam och stundtals tung. Också som väntat. Det är lite svårt det där, att saker inte blir bättre. Fem månader och ja, snart sex. jag är bipolär - jag ska ha upp och ned. Inte totalt ned hela tiden. Bara, bara så frustrerande. Men jag kämpar och faktiskt, jag överlever. På något vis. Jag hade en gång i tiden en tid då jag i det här tillståndet hade tagit tusentals tabletter i eviga överdoser som aldrig gick vägen. Nu tar jag inte tusentals även om jag kommer upp i hundratals bara på en vecka (stackars min lever), men de är ju ordinerade så jag tänker mest tycka att det är bra att jag kämpar, för jag har så mycket mer i mitt liv numera än jag hade den perioden jag hade då. Jag har inte varit inlagd på åtta månader - rekord sen jag började min tragiska karriär som psykfall. Men ja, okej, nu får det räcka med självhat, jag orkar inte med det mer. God natt.

RSS 2.0