Allt, allt, och nästan allt

Just nu är ångesten kanske inte brutal, men den är där, påtaglig och smärtsam. Sådär som man inte alls vill att den ska vara. Helst vill jag inte ha den alls men jag har kommit till ro med att jag aldrig kommer komma undan den. Den kamp får helt enkelt reduceras och maximeras till kamp om lindring av ångest. Idag har dagen mest innehållit stress och lite allmänt kaos i huvudet. Det håller sig på en ständig nivå av en bisarr runt-runt-resa i min lilla värld av ingenting. Nej nu glömmer vi den här dagen. God natt.

Fortsatt kaos

Det blir inte mycket bättre. Bättre än i söndags ja. Eller nej, mår lika dåligt men på andra sätt. Chocken har lagt sig, men tankarna finns kvar. Det skrämmer så mycket. Inte blev dagen bättre av bråk hos sjuksköterskan där det slutade med att jag gick därifrån. Sprang snarare. Rymde om man vill kalla det så. Jag gjorde som jag ville och hon fick väl inte direkt som hon ville. Just nu kunde jag inte bry mig mindre. Tragiskt nog. Men det beror kanske på trötthet, nedstämdhet och en hjärna i kaos. Alla tankar flyger runt, runt. Vet inte vad jag ska göra med dem. Hur jag ska hantera dom. Inte på det sätt jag använde ikväll, det vet jag men ändå så svårt.

Trauma-dag.

Det har varit en brutalt jobbig dag. Hela dagen har präglats av stress, ångest och tårar. Morgonen började halvsju av att pojkvännen väckte mig i ett rum fyllt av röklukt. Lägenheten ovanför visade sig vara kolsvart. Brandmän sprang i trappuppgången, order om inlåsning i lägenheten och en asplövsdarrande Elin halva dagen. Har sedan ett antal år tillbaka efter en fruktansvärd dag fylld av rök och eld problem med just det. Det var en ännu värre dag och det sitter tyvärr i. Alltför hårt. Nu är hjärnan mos, nerverna på helspänn och tröttheten påtaglig. Jag ska bara glömma den här dagen och börja om imorgon. För jag orkar inte med såna här dagar. Verkligen inte stabil just nu så det här tär på mig.

Jag vet att jag säger ordet "brutal" ofta nu

Men så är det. Det är brutalt att finnas till. Utan pojkvännens värmande hand, inlindande kramar, mjuka ord, trygga famn och hela hans existens vet jag inte riktigt hur dagarna skulle gå. De går rätt skit som det är, men jag tror inte min existens skulle existera överhuvudtaget utan honom. För tillfället kämpar vi båda. Mot ångest och tårar, mot smärta och trött, mot livet och döden. Det är helt enkelt inte lätt nu. Det är brutalt.

Återigen: toppen och botten

Imorse när jag slog upp ögonen hann jag inte ens känna efter innan ångesten lamslog mig. Det tog hårt det här med jul, oavsett om folk tycker jag är löjlig. Det gör ont, överallt, det är svårt att andas. Enda anledningen till att jag överlevt är de underbara timmarna hos svärföräldrarna. Trivs så otroligt bra med dom, de är fantastiska. De har varit ett stort stöd för både mig och pojkvännen de åren vi varit ihop. (I februari har vi officiellt varit ihop i tre år). Vi har tur som har så mycket stöd från så många runt om oss. Det underlättar så dagen idag har varit jobbig och jag är mentalt utmattad men den har varit så fin ändå. Nu återstår kampen mot ångesten som kväll och natt alltid bjuder på. Tack för den. God natt.

Det här med blandade dagar

Tänk att man aldrig kan få ha en hel dag som är bra. Julafton började strålande, med det klassiska julbordet med mat, musik, skratt och klappar. Jag fick mer än jag förtjänat: fin, dyr klocka, vanliga almenackan av Paulo Coelho, resväska och presentkort lite här och var - tänk att man aldrig tröttnar på dom!, och massa kramar. Kvällen fortsatte spontant hos grannfamiljen man kallar familj sen ett antal år tillbaka. Det gick okej några timmar, trots matångest, ända tills jag fick bekräftelsen på att jag antingen är värdelös, korkad eller tråkig. Jag kände mig som alltihop efter det. Det i princip förstörde hela julafton. Tack för det, det verkar som att jag förtjänar den där värdelöshetskänslan. Den har följt mig länge. Det hela bekräftade också att jag kommer bli ensamt barn med alla föräldrapar på nyår. Känner mig inte pepp på livet just nu. Överhuvudtaget. Men tiden med bara familjen kändes bra.

Lite familjemys

Så var ännu en kväll över. En bra dag om man sammanfattar det hela. Jag har lagat god mat till familjen, till och med lillebror var hemma. Vi är klara med alla julklappar, mamma blev lite lagom full och julen är påbörjad. Bättre än väntat även om ångesten här i sängen är brutal. Men värt det. Har klätt gran med lillebror, alltid roligt att göra saker med honom eftersom det blir så sällan. God natt folks.

Rätt okej

Det är rätt okej med mig för tillfället. Högsta betyg på kursen, mysig stund på stan med bästa E., några timmar på mammas jobb och en jul som faktiskt kan bli bra. Inte så att jag kommer må toppen, men i alla fall fortsatt okej. Såklart känns det trist att redan vara förberedd på det, men det är ungefär så långt jag kan sträcka mig. Jag kan inte förvänta mig det bästa, för det minsta som är sämre än det kommer förgöra mig under de här dagarna. Imorgon far jag till mamma och pappa och påbörjar julen.

Rätt okej

Det är rätt okej med mig för tillfället. Högsta betyg på kursen, mysig stund på stan med bästa E., några timmar på mammas jobb och en jul som faktiskt kan bli bra. Inte så att jag kommer må toppen, men i alla fall fortsatt okej. Såklart känns det trist att redan vara förberedd på det, men det är ungefär så långt jag kan sträcka mig. Jag kan inte förvänta mig det bästa, för det minsta som är sämre än det kommer förgöra mig under de här dagarna. Imorgon far jag till mamma och pappa och påbörjar julen.

Vilken härlig helg!

Ja december har sina stunder. Denna stund var lite längre nu. För jag inledde mitt jullov med tre dagar hos Siri i Uppsala. Suverän start på lovet. Vi har myst, shoppat, ätit och druckit gott. Precis vad jag behövde inför den här skrämmande helgerna. Men jag ska överleva. Jag kommer leva på den här helgen. Tack kära Siri. ❤️

Klockren dag!

Idag har varit en av de bästa dagarna på hela halvåret. Tentan gick urbra, pojkvännen nöjd och glad hemma med en lika nöjd hund i soffan där hemma så jag kunde med gott samvete inleda mitt fuskjullov med en lugn, tyst ofh sömnfylld resa till Uppsala och underbara Siri. Hittills idag har allt varit hur bra som helst. Är så himla glad att jag har så många fina människor runt mig. Ser fram emot de två kommande dagarna här. Igår fyllde jag för övrigt 25. Av mamma och pappa fick jag en Toscana-runtresa i nio dagar. Så många år har jag och mamma drömt om det så ska bli himla kul. Allt är toppen idag. God natt.

Julbak i efterhand

Vi trixade som sagt med allt man ska baka på jul, och hade riktigt roligt tillsammans! Klockrena dagar! Lite bilder.

En salig blandning

Humöret och måendet är kanske inte på toppen men jag kämpar och saker är inte lätta. Det känns tungt på många sätt. Födelsedagen är två dagar bort och jag ser verkligen inte fram emot det. Inte alls. Skit på det. Är ständigt trött så det här med att orka göra helt normala saker går trögt. Helgen var dock toppen! Mys och julbak med en numera nära vän. Vi gjorde allt man ska baka! Nu känns det svårare - orken är totalslut. Lite lite oroande inför salstentan på fredag. Kämpar på, god natt!

Pluggstress

Pluggstressen är påtaglig. Smärtsamt påtaglig. Jag får helt enkelt sitta uppe sent (jag pluggar urdåligt på morgonen). Men det borde gå bra, till slut gör ju vissa saker det. Måendet är inte särskilt bra, ångesten är närvarande och tröttheten sjukt jobbig. Allt är bara rörigt. Och konstigt.

Nobel-mys

Det är den tionde idag. Det betyder Nobel-mys med mamma. Sen klockan fem till nu har vi suttit bänkade med gott att äta och gott att dricka. Nu är det sängen som gäller och imorgon är det psykologen och plugg som står på agendan. Jag har haft en relativr bra dag så det är bättre än både helgen och veckan. God natt.

En dag som sticker ut

Idag har varit en dag som man faktiskt får kalla bättre än sådär eller okej. Det har varit lite mer än så idag. Nytta och nöje genomförda. Ägnat halva dagen åt att vara med bästa vännen och deras son. Så underbar. De är fantastiska båda två! Älskar min bästa vän. Vi har känt varandra i mer än tolv år. Det har varit upp och ned, men vi har kämpat oss igenom det. Alla motgångar har vi krigat mot och alla medgångar har vi levt igenom. Det är viktigt med vänner, med människor man trivs med och som man kan skratta ihop med, gråta tillsammans med och väldigt mycket leva tillsammans med. Det har vi gjort bra! Så det kändes bra, lite upplyftning inför kommande dagar och veckor.

Inte alls som jag tänkte mig

Just nu springer tankarna och projekten ifrån mig. Jag vill göra så mycket, men orkar inte alls samma saker. Känslan av att ha tappat kontrollen är total. Inte kris på det viset att jag vill dö, utan mer att jag inte vill göra något alls, någon gång. Bara ligga under täcket och ruttna. Bara sluta existera i den verkliga världen. Det låter väl lite som samma sak som att dö, men nej, inte riktigt så. Men ja, så känns det. Tröttsamt. Hopplöst.

Något jag är bra på

Natt igen. Mörkt igen. Ångest som är hanterbar, kanske mest på grund av vad som hänt tidigare idag: mindre konstruktiva lösningar. Vet inte riktigt hur jag ska lära mig att inte använda dom metoderna. Jag har kort sagt haft dom för länge i mitt liv. Dålig ursäkt, men den förklarar mycket. Jag ska på något vis lära mig andra sätt att hantera ångesten på. Börjar bli dags för det. Är liksom trött på att göra folk besvikna. Något jag är bra på...

Trött

Simply red. Simply dead. Nej inte riktigt så. Men nästan. Det är lite småtungt just nu. Lite som att jag inte har någon som helst kontroll, över något överhuvudtaget. Springer runt, vilse, i något jag inte alls känner igen. Kaos kallas det. Det är helt enkelt bara mörkt för det mesta. Är bara så trött. På allt.

God natt från oss

Min hund ligger på min arm och snarkar (ljudligt). Själv är sömnen påtagligt borta så det blir nog lite studerande så här efter en middag på vitsvanshjort, ugnsrostade rotfrukter och några glas vin. Kvällen förgylldes som alltid på helgerna av mamma, pappa och deras tre sötsaker (vovvar) - odrägliga men underbara (okej, inte så odrägliga längre då den yngsta numera är nio månader, inte trotsig och har blivit så otroligt mycket mer social. Jag menar: vem säger nej till en lurvig, mjuk lajkapäls och en puss på näsan? Det går ju inte bara att motstå. Hundar måste vara guds egna mirakel. Jag behöver sånt. Mycket sånt. Ångesten växer, mitt konstiga pendlande, irritabiliteten och nedstämdheten ger mestadels oreda och kaos. Sånt jag INTE behöver. Jag är helt enkelt ostabil och rörig. Och impulsiv. Och trött. Men tvånget att göra något spinnar på så så gör också jag. Sen natt med andra ord. God natt från oss två.

Julpynt på Skallberget

Så kommer lite bilder på den här julens pynt. Lite blandat, men det är det mesta tror jag.

Mixed state som sagt

Jag börjar känna av det här. Det tär. Så förbannat. Försöker dölja överskottsenergin för kroppen orkar inte med. Irritationen växer, för de minsta saker. Mest på mig själv eller saker men också på annat. Saker börjar kännas lite hopplöst. Som om det inte spelar någon roll vad jag gör. Kanske ska sluta göra saker. Bara låta tiden gå. Låta allt vara som det är.

Konstaterat

Så var det bekräftat att jag just nu befinner mig i det som kallas mixed state. Nu när man läst på (har för vana att inte läsa på om mina symtom och problem, man blir bara ännu mer nojig) så inser jag väl att det är där någonstans jag är just nu. Botten och toppen. Jag mår ju bra, någonstans, samtidigt som ångesten är brutal emellanåt och tröttheten aldrig sinande. Kroppen vill inte riktigt hänga med. Men psykologen konstaterade mest att det inte får gå för lång tid med det här, så en akuttid finns på fredag om saker inte förbättrats. Vill ju må bra, hela jag. Inte något slags halvtillstånd av ingenting. Bara må bra - tack? Men känns skönt att psykologen lyssnar och finns och tar en på allvar. Sjuksköterskan blev lite orolig, eftersom jag trots att jag levt med den här sjukdomen i så många år aldrig drabbats av det här. Men det ingår ju i sjukdomen så bara att härda.

RSS 2.0