Tack gode gud som jag inte tror på
Åh vad glad jag blev av att läsa detta inlägg! Skönt att det gick så bra och att din läkare var bra. Hoppas att du får behålla samma nu ett tag. Måste kännas bra att du kan planera lite, att du vet att du får vara kvar där du är och fortsätta med att skapa dig en grund.
Hur känner du för diagnosen bipolär. Tycker du att den beskriver dina problem bra, att den stämmer in på dig? När blev du först sjuk och hände traumana (plural på trauma?) innan eller efter du blev sjuk?
Tråkigt att du så fort fastnade i självskadandet men förstår dig, det är sjukt beroendeframkallande och man vet inte vad det innebär förrän man varit med om det. Jag börjar komma ifrån det nu men å andra sidan har mitt beteende aldrig varit allvarligt så då är det nog lättare att komma ifrån det då.
Hoppas nu att du kan få slappna av lite mer framöver, pusta ut efter novembermånaden och framförallt att du tar hand om dig <3
kram
Grattis, Elin! Det gläder mig att du har fått en bra läkare - och en diagnos på papper. Jag håller tummarna för att det fortsätter på samma sätt!
Svar: Tack för dina uppmuntrande ord.
Jag mår till och från. Dagens känsla kan förändras snabbt, men för det mesta är den trött, nonchalant och negativ. Men jag kämpar på.
Kram
Vad glad jag blir för din skull! Även om det inte löser allt, så underlättar det något så otroligt när sådana här saker faktiskt fungerar. Att ha bra människor runtomkring sig. Det är guld värt.
Kram
Vad glad jag är att du hade turen på din sida vad det gäller att få en vettig läkare:)
underbart att läsa!!! :)
sv: ja, man är så rädd att andra ska tänka "oj, vad mycket hon väger!!" men men... inte tänker jag börja banta igen iaf, det är en sak som är säker. dem får väl tänka vad de vill. eller så kanske de tänke "vart tusan sitter alla de kilona?!" :P haha
tyvärr finns det inga genväger vad jag vet när det gäller att bli frisk. men du vet ju fortfarande vad som är rätt och fel, friskt och sjukt. den som berättar för dig vad som är rätt och friskt är din friska sida.
kram
Det är dock svårt att veta när jag gör rätt med tanke på den problematik jag haft med att hetsäta sötsaker. Vill ju inte riskera att falla tillbaka men å andra sidan vill jag inte leva ett liv utan sötsaker så gäller bara att jag lyckas äta lagom mängd och hantera de känslor som dyker upp.
Det är bra att man har rätt diagnos så att man får rätt hjälp.
Oftast blir det väl så att är man med om något hemskt så kommer alla underliggande problem att förstärkas. På så sätt kanske du kan tänka att nu när du får den där nya behandlingen för dina trauman att de kanske hjälper dig att bearbeta det som hänt dig och på så vis kanske din underliggande problematik minskar i styrka?
Jag känner mig lite feldiagnosticerad så jag kan inte helt förlika mig i Borderlinediagnosen, men sådan problematik som är kopplat till personligheten har jag haft sedan jag var liten men blivit värre de senaste åren. Har genomgått en del livskriser och det är väl det som gjort att både borderlineproblematiken och ätstörningen har förvärrats så jag hoppas på att en tryggare vardag (när jag får jobb och boende) kan få mig att bli bättre.
Jag förstår att du tycker att det är svårt att sluta. Man är så olika med vad som funkar. För mig handlade det om att ifrågasätta mina tankar, stanna upp och inte bara agera impulsivt som om det vore ett tvång. Att tala om för sig själv att man faktiskt har ett val fast att det inte känns som det. Har du en "krislista" med olika punkter att göra för att du ska komma ifrån viljan att självskada?
Jag har dock inte kunnat slänga rakbladen utan de får finnas kvar för det blir som en trygghet att jag har dem om jag skulle behöva, vilket kanske inte är bra eftersom man borde göra sig av med dem men så länge jag kan stå emot så får de vara kvar där tills jag inte längre behöver dem. Hur funkar det om du gör dig av med rakbladen? Minskar det självskadandet?
kram
sv: Ja att åja utomlands med mamma skulle inte sitta fel. Tyvärr så jobbar hon så mycket så det blir nog svårt för henne att komma iväg kan jag tänka mig.. Får vänta till sommaren då hon har semester men då är det ju varmt redan haha. Eller när hon är ledig om hon inte kan ta långledigt en tid framöver :)
Det är bra att du har fått träffa några bra läkare och personer inom vården så du iaf fått ha att göra med några vettiga människor. Det gör så mycket för ens tillit till allting. Det är så jag tänker också att det är lika bra att kämpa på hemma med mat och grejer så man slipper hamna på en och samma avdelning igen. Önskar bara man kunde få rätt sorts hjälp som gör att man kan trivas i sig själv igen.
Jo precis jag åt kycklingsallad förra veckan också haha. Men jag tycker den är så god så det gör ju inget tycker jag hehe. Har du svårt att variera dina luncher och middagar? Själv så har jag lätt att fastna i vissa måltider och inte prova något nytt. Skitjobbigt.
Kramar
ja, fast känner inte att jag kan dissa några möten heller... :/ men igår hade jag en slappardag iaf! :)
att inse att man är sjuk och kunna urskilja sjukt och friskt är ju viktigt för att kunna bli frisk.
kram!
Ska du få genomgå en ordentlig utredning av en psykiatriker eller konstaterade han bara din diagnos typ? :)
Men du. Grattis oss som har lyckats finna bra läkare! Så jäkla härligt för dig ju och som du är värd att få träffa en sådan! Haldol har jag hört många goa smeknamn på, en av dom från när Jonathan jobbade på en vårdavdelning för dementa. Läkaren där benämnde det som rävgift. Så jag hoppas sänkningen där kan göra något för dig.
Vad härligt att du har fått en bra läkare som verkligen lyssnar på dig och förstår dig. Det är svårt att få en sådan läkare. Hoppas att din läkare kommer hjälpa dig mycket nu och kan få dig på rätt spår igen :) håller tummarna <3
Sv: det var kul att spela Fia med knuff ^^ roande och underhållande ^^ tiden går fortare!
Att spela spel är kul. Men spelar inte ofta då ingen i min familj gillar att spela :(
Precis! Vill inte ha en diskussion om varför jag inte mår bra om jag säger att jag mår"sådär" eller "inte så bra". Vill inte ha frågor. Därför säger jag oftast bra och ger ett leende.
Att träffa en kompis var behövligt :) inte haft social kontakt med vänner på flera månader :( finns inte tid... :/
Exakt! Du har helt rätt. Vårdtagaren ska vara i fokus. Inte en själv. Man är på jobbet för deras skull. Man ska inte prata om sitt privatliv.
Kram <3
