Kirurgen

Så var ännu en dag förbi. Äntligen får man säga idag för den här dagen har varit bedrövlig. I princip allt har gått åt helvete. Inte helt oväntat: det är ju jag som styr det. Eller gör tappra försök att göra det i alla fall. Det verkar gå sådär. Kontroll är mitt starkaste motiv till det jag gör - ändå har jag inte kontroll över en enda sak i mitt liv. Ätstörningen härjar fritt, manierna och depressionerna sköljer över mig och behoven, i form av rakblad och tabletter, knackar och bankar på min mentala dörr jag på alla de sätt försöker hålla stängd med mitt psyke, som väger lätt mot problemen. Det enda ställe jag väger lätt på. Dagen har innehållit två timmar av ökande ångest innan jag slutligen hamnade på toaletten på psyk och ristade in nya sår i armen, la om med massa kompress, trasiga strumpbyxor för att hålla fast och hålla handen hårt för att klara den dryga timmen innan jag kunde vara på väg hem igen och vårda det som jag vill. Insåg efter halva den förfärliga timmen hos psykologen, som innehöll erkännanden, insikter, önskningar, att det inte var någon ide att åka hem. Hej kirurgen. Allas favoritplats. Hatar den där ruskigt fula orange färgen de har i korridoren. Hatar att rumsnumren börjar på fel siffra. Hatar att de aldrig drar för de portabla väggarna så man slipper insyn helt. Hatar att de tar in hela Kina när de syr. Vilket de gärna får göra - om de frågar först. Eller så är jag bara krävande. Samtalet till praktiken var inte överväldigande roligt heller. Informationen om min kommande frånvaro på eftermiddagen följdes snabbt upp av frågor som bara gör mig än mer insiktsfull om mina tillkortakommanden och min egen värdelöshet. Satt på akuten, länge, och funderade på vad fan jag skulle göra därnäst. Slutsatsen blev att ringa mamma, som är ensam hemma några dagar, be henne hämta mig och åka hem och kasta iväg och sedan gömma undan spåren av min lunch. Mamma må ha sina fel och brister, men ingen får mig att skratta lika fort efter missöden som hon. Det var dagen. Har myst framför teven med hundar, mamma, Baileys och choklad så till slut överlevde jag den här dagen också.

Kommentarer
Postat av: Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Tur att du har din mamma som kan få dig att må i alla fall lite bättre. När ska du sluta ta till rakblad vännen:'(

2014-08-28 @ 12:15:26
URL: http://sessie.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0