Fanshelvetesjävlaskit

Mitt liv går utför. Jag faller. Idag försvann all den lilla trygghet jag byggt upp det senaste året. Blir utkastad från praktiken. Man ska tydligen inte må bra på arbetsplatser, då är man redo för nästa steg. Vad är problemet med att bara få återhämta sig och må bra på ett ställe utan att behöva stressa vidare med nästa steg? Mina steg tar tid.

Jag känner mig så vansinnigt ensam då ingen förstår vad jag menar. Ja, för helvete, jag vet att jag är rädd. Men faktiskt, jag är inte redo för att böra arbetsträna. Jag äter tio mål per vecka, och behåller kanske hälften, jag skär två till fyra gånger per dag, jag äter tabletter som godis, jag klarar inte av ensamhet, jag klarar inte av att ta eget ansvar. Nu helt plötsligt är jag redo för att börja arbetsträna..?

Det är helt enkelt inte meningen att jag ska leva livet. Det känns bara så hopplöst. Så fullständigt värdelöst när jag alltid kastas tillbaka till mörkret.

Kommentarer
Postat av: Silverglitter

Att du klarat praktiken under de förutsättningarna är ju helt otroligt. De borde förstå bättre än att pressa dig hårdare nu :/

Kram

2013-09-19 @ 22:56:19
URL: http://silverglittrande.blogspot.se
Postat av: Hanna

Men alltså. Vad är det med vården och allt folk som jämt ska stressa iväg en att göra saker man inte fixar? Min läkare på capio vill att jag ska ut i arbetsträning/praktik för det är så bra att göra något och sysselsätta sig. Detta sägs i andetaget efter att hon tycker att jag är svårt deprimerad och borde medicineras och knappt är mottaglig för behandling.

Ja, det är bra att ha något annat att fokusera på för att distrahera sig men jag har varit hemma i sju år, jag är ordentligt deprimerad, ätstörd och har ångest med tillhörande självdestruktivitet. Är det rätt läge att hiva ut mig på en arbetsplats då samtidigt som jag påbörjar en sjukligt slitsam behandling mot ätstörningen och dessutom strax får resultatet av min aspergerutrednign och eventuellt får hjälp där och saker att hantera och jobba med?

Samma som du här. Du mår ju så dåligt att du verklgien får kämpa dig igenom dom där dagarna, fast du egentligen trivs med det sådär överlag. Hur kan dom tycka att det är en bra ide att gå vidare då?

2013-09-20 @ 12:19:35
URL: http://uppfortsomfan.blogg.se
Postat av: Patricia

Den som tagit det här beslutet om dig är dum, på riktigt. Snälla, du är verkligen inte redo för mer krav, stress och press. <3

2013-09-20 @ 14:04:19
URL: http://patriciac.blogg.se
Postat av: Jasmine

Elin, jag beklagar. Jag förstår precis hur du menar; att det är viktigt att få tid att känna trygghet, slappna av och samla ny kraft. Det är det jag gör just nu. Till vårterminen är jag kanske redo att börja på högskola - tack vare att jag har fått vara mig själv och leva livet med enkelhet för några månader.
Jag hoppas att det löser sig för dig, trots att det nu känns tungt.

Svar: Pannkakorna var verkligen goda. :)

Kram

2013-09-20 @ 19:57:27
URL: http://rosanatt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0