God dag idiot

Ny dag, jag vaknade alldeles för sent efter att ha somnat vid fem. Men fem timmar blev det totalt. Inte uruselt i alla fall, för att vara mig när jag sover ensam. 
 
Idag vaknade jag dessutom upp till en inflammerad hundtass. Hon vägrar sluta slicka på det, så lite omvårdnad där. Få se om hon skärper sig annars blir det nog krage. Har ingen lust med att hon har ont, och inte heller med veterinärbesök. 

Mår sådär i övrigt. Jobbig natt efter bråk igår. Jag som är den typiska idioten, som vanligt. Min lott i livet tror jag. 

Ångest

En obeskrivlig ångest befinner sig för tillfället inuti mig och jag känner mig mest bitter över det faktum att jag om och om igen misslyckas med allt. En idiot och ett dumhuvud. Jag har i och för sig förmågan att erkänna att jag har fel. Inte alltid, men oftast. En dygd i alla fall, även om inte alla håller med. Inte för att alla är så duktiga på det själv. 
 
Jag är en idiot och ett psykfall, jag är ytterst medveten om det. Inte särskilt stolt, men medveten. 
 
Usch, hur ska denna natt gå.. 

En ganska bra kväll

Trots ångest och mattrubbel igår så gick bion och kvällen rätt bra. Är nöjd med det mesta med mig själv just igår. Filmen var bra - The heat, som vi såg en förhandsvisning på. Gratisbiljetter wihooo! Den var riktigt rolig så jag fick skratta en hel del faktiskt. Kanske inte hjärtligt eller helt fritt men jag skrattade!

Behöll dock inte maten. En liten fail där. Dumma mig.

Strax hämtar pappa mig så vi åker hem till Lillhärad igen.

Det borde varit annorlunda

Enligt mina och pojkvännens planer skulle vi varit i Köpenhamn nu. Det hade varit trevligt, det verkar vara sista chansen för semester i år. Mammas och min dröm om Italien i september verkar inte heller gå i lås. Trevligt när saker går tvärtemot vad man tänkt sig. Eller inte. Jag hatar när det inte blir som jag planerat. Vad är då poängen med att planera och ha koll liksom?

Tack fina huvudvärk för denna skitsommar. Vad det än är, även om de flesta tror hjärnhinneinflammation nu, så har det varit tröttsamt. Har för övrigt fått en läkartid (typ den hundrade för det här året) till den 13e. Få se om karln har något vettigt att säga. Jag skulle helst dra ner lite på alla mediciner, vara lite klarare i huvudet. Byta ut de som inte fungerar och dra ner på de andra. Läkare inom psykvården brukar dock inte dela den ambitionen. Men kanske den här nya läkaren har något nytt att tillföra.

Söndag

1Sista dagen på veckan, sista dagen på näst sista veckan av semester. Känns sådär, är ensam och det går inte så himla bra. Vaknade tidigt, så är småseg, huvudet är riktigt trögtänkt och ångesten är mindre trevlig. Den har resulterat i mindre kloka drag från min sida. Pucko som jag är.

Om några timmar dyker pojkvännen upp för att fika med familjen. Första ordnade mötet med min familj för honom. Får se hur det går. Han är nog mer nervös än jag :P

Hemma!!

Det är lördag och jag är hemma igen efter ett par fina dagar i stugan. Solen har strålat, sjön har bjudit på underbar temperatur så man har kunnat bada hur mycket som helst, mamma och pappa har mestadels varit glada och vi har fått mycket gjort. Så nästa år är det alltså väldigt mycket mindre att göra. Inga gäststugor eller friggebodar som ska sättas upp, nästan inga fönster som ska målas och inga flyttlådor att packa upp. 
 
Vi hade dessutom en trevlig middag med ägarna till byn där famor bodde/pappa växte upp. Jag gillar när jag kan vara normal och vara social och ha roligt. Som när jag var frisk. Jag hade så otroligt mycket att göra, som jag det mesta av det älskade. Alla arbeten, alla utbildningar, alla möten, alla människor, alla träningar, alla läger, alla 
 
Mitt mående har varit så där. En del dumheter, men det är jag ju bra på. Fått i mig mat nästan alla dagar och behållit det för det mesta. Rakbladen går sådär, vet inte riktigt vad jag ska göra med det problemet. Ett så vanligt inslag i min vardag. De känns så självklara, så naturliga. Och jag vet att det är heeeelt fel, men jag kan inte hjälpa det. Gradvis har det blivit så. 
 
Och Maria; för det första är du feg som inte ens ger dig till känna. För det andra tar jag inte till mig av det du säger, jag skiter fullständigt i vad du säger. För det tredje är mitt mående inget jag önskar någon och hade det varut så lätt att ta sig ur det hade jag gjort det för länge sen, men din empatiförmåga verkar lite hämmad så du förstår nog inte det. Härmed slutar jag ens läsa dina kommentarer. De är rätt värdelösa, om du inte har något bättre att säga eller någon bättre blogg att kommentera är det snarare synd om dig. 

Avfärd då

Nu har vi varit hemma i de två dagar det var tänkt. Jag och mamma ska alldeles strax sätta oss i bilen och ta oss de 15 milen norrut för att återigen inta vårt stora slott i Dalarnas urskog. Inte särskilt stort hus dock, och inte särskilt mycket till slott heller. Ingen slottsgård, hundratals fönster eller vallgrav runt. Bara en liten gräsmatta, sjukt mycket skog och istället för vallgraven en sjö på några kvkm. Älskar det. Bilder kommer så fort tiden finns.
 
Förresten var jag hos psykologen idag. Tungt, som vanligt. Borde vant mig vid att inte slippa undan. Han har mycket viktigt att säga och har rätt i mycket. Bara lite extremt ibland. 
 
Nu sätter jag och mamma oss i bilen igen. Ha det toppen. 

Blandat

Så var jag hemma igen efter ett par dagar i stugan. Är dock bara hemma två dagar innan vi åker tillbaka. Är så skönt däruppe. Med vissa undantag självklart, men ändå dock mestadels skönt. Så otroligt mycket färre krav och väldigt mycket mindre att göra. Avslappnat och rofyllt.

Inte för att det gör allting bra, men betydligt bättre.
Det betyder inte heller att jag slutar göra dumma saker och tydligen gör jag dem utan att överhuvudtaget fundera på om jag kan bli mer dum i huvudet. Jag förvånas ständigt över mig själv faktiskt. Idiot.

Fina dagar men dålig hälsa

Är i civilisationen och handlar lite mat med pappa så slänger in ett snabbt inlägg. 
 
Har haft det bra hittills. Fin omvårdnad av den psykiska hälsan, älskar verkligen att vara i stugan. Hemma, en riktig trygghet för mig. Sjön 15 meter ner för backen, två verandor så det finns alltid sol och faktiskt, jag saknar inte datorn särskilt. sms däremot kan jag sakna Ibland. Inte mycket, men ändå lite. 
 
den fysiska hälsan är fruktansvärt dålig istället. Försöker att bortse från det. Börjar tvivla på alla diagnoser 1177 och läkare gett mig. Apotekspersonal och de flesta runt mig är väl mer oroliga för hjärnhinneinflammation. Går tydligen i stan hemma. 1177 sa dock att om det är hjärnhinneinflammation så borde det går över snart. Hoppas det, huvudvärken knäcker Mig. 
 
Känns mer tungt i familjen, pappa börjar bli frisk från influensa, men mamma är helt slut men bestämde sig ändå för att åka upp till stugan idag. Hon har nog varit hos olika läkare och mottagninar två-tre gånger i veckan den senaste tiden. De vet inte vad det är heller så orolig familj. 
 
Men men, jag ska njuta av rökt fisk följt av jordgubbar. Mums. 

På väg

Är nu på väg till stugan med pappa. Mamma blir hemma någon dag till pga influensa. Vi har sol, mycket sol, värmen klagar jag inte på, bara lite ljust ute för mina ljuskänsliga ögon.

Det ska bli skönt att komma till stugan och vila.

Trött.

Det är måndag idag, alltså en ny vecka. Som på de flesta sätt är likadan som den senaste tiden varit. Fylld av fysiska besvär, främst huvudvärk och en irriterande trötthet. Var hos pojkvännen i sex timmar och ägnade en timme där åt att sova, fortsatte hem och sov vidare en timme. Förstår inte varför jag är så otroligt trött hela tiden. Huvudvärken borde ju ge med sig snart tycker man. Inne på tredje veckan nu. 
 
Imorgon färdas jag 15 mil norrut i vårt avlånga land för att ha ett par lugna dagar i stugan med föräldrarna. Ska bli skönt. Detta betyder att det kommer vara lite dåligt med inlägg och svarande på kommentarer (inte för att jag varit så bra på det den senaste tiden i alla fall, men ändå). Det finns nämligen ingen täckning på vare sig mobil eller internet. I alla fall inte med min abonnent. ^^ 
 
Så glad semester på er. 

Blandat

Idag är seg dag. Halvt bakfull efter en väldigt trevlig kväll igår. Är lite nöjd med mig själv som klarade kvällen så bra som jag gjorde. 25 pers, mat och jag på samma ställe, samtidigt, brukar inte fungera. Men igår gick det bra, alla gäster var nöjda och glada och blev mätta och lagom fulla. Precis som vi ville. 
 
Däremot är varken tankar eller känslor i ordning. Lite som vanligt. Är lite slitsamt att inte ha kontroll på saker och ting. Ogillas. Jag har dock ätit frukost. Duktigt av mig. 
 
Och Maria: jag skriver inte i bloggen för att få kommentarer. Självklart blir jag glad av kommentarer, (dock inte såna som går i din stil) men jag startade min blogg för min egen skull, och jag tänker inte ändra varken innehållet i bloggen eller syftet med den. Du är varmt välkommen att kommentera om du har något viktigt att säga, annars håll käften. Förstår inte vad du får ut av att klaga, mer än behaget i att få andra människor att må sämre. 

Blir så less

Det mesta känns dystert och tungt. Kroppen vill inte, huvudet orkar inte och jag kan inte. Lite som vanligt. 

Viljans dilemma

"Du kan bli allt du vill, bara du vill tillräckligt". Det har jag hört miljoner gånger nu. 
 
Men om jag inte vill då? Jag vill inte för att jag är rädd att jag vill men misslyckas med det jag vill. Då vill jag ingenting mer. Och kommer aldrig mer försöka heller. 

Om och om.. Igen..

Sitter (okej ligger) här med samma eviga ångest och samma förbannade tankar om allt oviktigt och ingenting viktigt. Blir trött på mig själv, på alla sjukdomar jag skyller på istället för min egna urbota dumhet och på vardagen jag inte riktigt klarar. Känner hur jag faller, ner i det där mörkret jag alltid försöker springa ifrån. Ibland tror jag till och med att jag lyckats. Jag har alltid fel. 
 
På sätt och vis har jag tur nu, jag har en fysisk hälsa som omöjliggör den aktiva vardag jag i andra fall skulle krävas på att genomföra. Även om just det är mest negativt. All denna trötthet, matthet och utmattning, på alla plan, kräver mer än jag har. 

Förbannade sjukdomar.

Dubbelmoral.. Är med i en grupp på FB, för människor med en ätstörning eller människor som kommit i kontakt med ätstörningar. Den har varit ett otroligt stöd under svåra tider. Kloka ord som jag ibland behöver höra. Hela POÄNGEN med gruppen är just detta, för de sjuka som vill bli friska och de friska som vill hjälpa. Det finns en del regler, som tyvärr trampats över en hel del den senaste tiden. Tråkigt då all denna vikthets, träningsmani, hälsosamspratet och noja över ätstörningssymptom och det det för med sig. Jag, som kanske inte kommit så långt som jag gärna vill tro (går riktigt risigt med maten, nämner inga siffror, MEN, det går åt helt fel håll och jag skäms verkligen över mitt beteende), blir så sjukt triggad av bilder på den så kallade "nyttig" maten, oftast för att jag känner mig dålig som inte äter det mesta av det själv. Inte av tvång för äs eller så vidare men jag har inte lärt mig, trots pissiga ätstörningar, att äta de flesta grönsaker så lax med tretusen grönsaker och en "så otroligt onyttig yoghurt eller creme fraiche" till gör mig till att jag ser mig själv som en fruktansvärt dålig människa som inte äter samma "goda mat, eftersom den är så nyttig" som visas på alla dessa bilder. 
 
Så halva syftet med gruppen känns så otroligt utnyttjad, på fel sätt. Inte för att jag kommer gå ur gruppen, jag hoppas på förbättringar och att den kan få tillbaka sin stjärnglans den hade i början, men det gör mig ledsen för jag inser hur stört och farligt ätstörningar är, hur illa däran man kan bli, och hur sorgligt långt jag har kvar till målet. 

Tårar

Nätter som denna blir jag bara så trött på mitt liv och allt jag kastar bort, alla jag svikit genom åren.

Läser en självbiografi, har på tre dagar kommit åtta sidor och nu har huvudpersonens mamma tagit en, EN karta tabletter och är nära att dö? Jag tog 400 tabletter och överlevde utan några större problem. Livet är så fittigt orättvist. Jag orkar inte.

Sliten

Dagen har varit lång. Känns det som, men den har egentligen bara varit tio timmar lång. Tolv timmar sen jag vaknade, men sovit två timmar ikväll. Var hos Jocke 3.5 timmar, men var helt slut efter det, så hem och sova ^^ Var många år sen jag sov så mycket. Inte för att jag blir så mycket piggare, är egentligen bara underhållssömn. För att komma ikapp till nolläge liksom.

Är så sliten, mörka ringar under ögonen, blek, trötta ögon, hopsjunken kropp och sanslöst seg. Långsamma steg och trögtänkt. Är trött på att vara trött. Så otroligt trött på det.

Maten går skit, vikten går skit (bra, tycker en annan del av mitt huvud, dock fel del av huvudet), rakbladen går skit, tabletterna går skit, kroppen i övrigt går skit. Orkar inte riktigt med det här. *frustrerad*

Har tappat räkningen

Har tappat räkningen på hur många dagar det har gått med denna huvudvärk, och denna smärta. Är så trött på mig själv och min kropp. Det mesta av mina fysiska åkommor och problem har jag orsakat själv, men hur det är med den här huvudvärken vet jag inte. Och ljuskänsligheten stör mig, frisk luft brukar få mig att må bättre, men jag har inte ens en chans att vara ute i det här vädret. Är fortfarande ett antal sjukdomar som cirkulerar som alternativ, men jag skulle som sagt vänta tills augusti och höra av mig till läkaren igen, om det inte blivit bättre då. 
 
Tråkigt nog så är mamma på samma mottagning just nu. Förhoppningsvis träffar hon en bättre läkare än jag. Får se, hon har sin tredje, BLOTT sin tredje, dag från jobbet. På 2.5 år och med en kronisk sjukdom som hon äter många mediciner för, så är det rätt bra ändå. Arbetsmyra. Alldeles för lojal mot idioten hon har till chef. 
 
Pappa kommer hem om några minuter efter ett lyckat EM i Budapest. Roligt för honom, han har kämpat så. 
 
I övrigt är jag superirriterad på valpen som vägrar sluta gnälla. Hon har varit ute i hundgården i fyra timmar, har vatten och fick mat imorse som hon skulle och har leksaker att roa sig med men hon vägrar fortfarande vara tyst. Blir så trött. 

Jädrar ja

Ikväll har jag tagit ett stort steg framåt mentalt. Ett jag faktiskt tagit förut men som gick åt helvete. Det ska det inte göra nu. Säger inte mer än så, är alldeles för farligt att skriva ut det här. Hur som helst, då vet ni få stackars läsare som är kvar att allt inte går åt helvete och att allt inte blir fel hur jag än gör. Ett rätt är mer än inget; och det här beslutet är så otroligt stort för mig som aldrig riktigt vågat tänka att jag skulle kunna göra det, allra minst våga prova att leva utan det.  
 
I övrigt suger det mesta. Någon som vill ha en hundraårig kropp med alla dess skavanker och problem? Jag tar gärna emot en frisk och ung kvinnas kropp i byte. Förvänta er inget fungerande eller smärtfritt bara. 

Samma rubrik om och om igen

Mår så pissigt extremt dåligt just nu. Både fysiskt och psykiskt börjar jag så smått bryta ihop. Vad händer med mig frågar jag mig emellanåt. Tills jag kommer på att jag är en stor jubelidiot som misshandlat min kropp i princip i hela mitt liv. 
 
Perfekt känner jag nu, då eventuella diagnoser haglar över mig. På sätt och vis är det skönt att höra dem, leta efter skäl till varför jag inte har just den sjukdomen. Något kan man alltid hitta. Därtill det faktum att det uppenbarligen finns konstiga människor som fortfarande bryr sig om mig, trots alla svek och dumheter jag lyckats med under de senaste åren. 
 
Hur som helst, allt från influensa till förkylning, spänningshuvudvärk, migrän, och nu sist hjärnhinneinflammation har dykit upp. Vet inte vad man helst vill. Influensa tar det en månad för mig, normalt sett, att bli frisk ifrån, förkylning kan jag utesluta på en gång, spänningshuvudvärk hade jag i tre år som yngre så det kan jag också utesluta, migrän vette fan, jag har för många andra problem för att det ska kunna vara det. I alla fall enbart det. Hjärnhinneinflammation vet jag inte heller. Vet för lite om det, men så allvarligt är det nog inte. 
 
Man kan kort sagt säga att jag är otroligt trött på det här. På mig själv, på min kropp och alla konstiga tankar och idéer jag inte har någon kontroll över. 

Orkar inte mer.

Jag orkar inte må så här. Den psykiska hälsan tar allt mer stryk av dessa ständiga fysiska problem. Till den enorma huvudvärken har feber lagts till, liksom nackstelhet, balansproblem, koncentrationssvårigheter och utslag på mage och lår. Vad jag vet har jag inte ätit något skumt på senaste tiden. Har levt på köttbullar och rödbetssallad, plus utmaningen tomatsoppa idag. 
 
Det är jobbigt att kämpa mot demonerna i huvudet när orken verkligen är helt slut. Alla dessa slag i kriget som ska vinnas för att jag ska komma någonstans förlorar jag nu. Varenda ett. Matkriget, rakbladsproblemen, som nu utvecklats till en del andra självdestruktiva beteenden, tablettbesvären och tvångstankarna. Är trött på mig själv. På min kropp, på alla dessa pissiga sjukdomar men framför allt på min egen svaghet, som blir allt tydligare. 
 
Jag orkar helt enkelt inte. 

Fan

Jag orkar inte ha det så här mer. Sjunde dagen av en fruktansvärt huvudvärk, nacken är/har blivit stel, muskelvärk, feber om än mindre feber än igår och sjukt mycket ljus- och ljudkänslighet. Mår på det illa. Ja jag tycker synd om mig själv. Väldigt mycket. Men för tillfället tar jag mig den rätten.

Jag tar mig också rätten att förflytta mig från datorn (som är i dagsljus) till mitt rum och stänger för fönstret. Det enda stället där det är mörkt.

Och i övrigt; jag känner mig sjukt egocentrisk och smådeppig över all besvikelse jag sprider om mig.

Dålig bloggare nr#1

Här kommer, återigen, ett väldans kort inlägg. Det är ungefär vad jag orkar. Sov till 12?!?!?! Fantastiskt skönt. Så jag tänkte att jag orkar med 400 meters promenad för att lämna post i postlådan. Är nu hemma och har vilat en halvtimme. Är helt slut. Verkligen helt slut. Så stimulans av hundar får vänta, jag behöver sova känner jag. Bara ligga still och blunda. 
 
Förresten: läkarbesöket igår var helt värdelöst. Fullständigt onödigt. Jag har väl träffat några dussin (många dussin) läkare genom åren men det har var nog ett av de absolut sämsta. Men men, jag fortsätter väl knapra mediciner som inte fungerar. 

Aaaah

Ååååh vad jag är trött. Så trött på mig själv. Orkar inte må så här. Orkar verkligen inte. 

RSS 2.0