Hm

Jag och min hund har tagit oss till sängen där vi båda är tämligen understimulerade och är därmed rastlösa. Bebis gnager på ett krokodilmjukisdjur men skulle helst göra något mycket roligare. Jag känner lite likadant, huvudet har mycket kvar att göra av med men kroppens energi är på noll, har ingen lust att bli ännu mer förkyld. Har sörplat i mig te och värktabletter hela dagen men både hals och huvud mår kasst.

I övrigt är det sådär. Känner mig dålig och värdelös, tjock och ledsen och egentligen bara fel.. :/

Sliten

Det är en ny vecka nu, lite tröttsamt då jag redan nu är helt slut. Är inte riktigt ikapp mig själv än. Om det beror på helgen eller om jag helt enkelt är trött i allmänhet vet jag inte riktigt. Eller om jag börjar bli sjuk. Den där elaka smärtan i halsen som i alla fall för mig är första tecknet på förkylning. Jag varken orkar eller har hinner med det just nu.

I övrigt är det sådär ikväll. Dagen har varit allmänt avslagen och inte särskilt spektakulär, inte dålig men inte minnesvärd. Små irritationsmoment; som att Swedbank inte fungerar och för någon som gärna får lite pengar på kontot hon använder och kanske också betalar räkningarna hon just nu låtit bli att betala är det något väldigt mycket bra. Eller som att jag inte behöll maten. Det är också störande att ett sår på armen går upp hela tiden. Känner mig otroligt dålig som inte klarar av det bättre än jag gör.

Skit samma, nu ska jag sova. God natt.

Trevlig helg

Det har varit en mestadels bra helg faktiskt. Fin och mysig och solig och lång och trevlig och lyckad. 
 
Egentligen började den ju inte förrän igår, fredag räknas inte riktigt. Hur sol, igår satte jag mig på den en timmes långa tågresan till stockholm för jag vet inte hur många gången den senaste tiden. Andra helgen i rad i alla fall. Jag klagar inte, visst tågresan suger men den är värd alla tabletter och allt sprakande i öronen av för hög musik jag vrider på i ångesten, för det väntar alltid så fina människor. Denna helgen inte de vanliga dock, tråkigt på sitt sätt för Cili är underbar på nästan alla sätt. Utom det där att hon alltid har rätt, aldrig drar sig för att vara jobbig om hon vet att det gör någon av oss, eller båda, gott. Men hon är ett underbart stöd och både en inspirationskälla och en guldgruva vad gäller glädje och pepp. Men Nog om henne, denna helgen väntade bröllop mellan två underbara människor. jag är så glad att Maria mår så bra och är så lycklig. Det var sol och jag fick träffa människor jag en del av dem gillar och en del älskar. Jag åt maten i ångest men annars var det bra. 
 
Lite tur hade jag sen som fick sovplats hos Jasmine, bloggtjej faktiskt, som bjöd på långa fina samtal med många klokheter, insikter, pepp, glädje och energi. Och en skön säng som jag fick utnyttja så jag slapp åka tåg hem igår. Tack för det fina du <3
 
Nu är jag i alla fall hemma, äntligen om jag får säga det själv, eftersom jag egentligen är lugnast och tryggast här. Med en trött och sällskapssjuk hund (läs: sovkamratslängtande - så hon får sova i sängen igen istället för det tråkiga, kalla hundrummet där de andra ligger). Dessutom väntade en god mamma-middag som jag både åt och behöll. Hare med hasselpotatis. Maten är annars ganska jobbig just nu men inte ätit så bra tidigare i helgen så det fick väl vara värt det. 
 
Nu är jag sjukt trött, frusen och fasar för huvudvärk om jag är vaken längre så god natt. 

Skål

Nu börjar klockan bli sent, jag är trött och har en mindre trevlig smärta i kroppen. Ungefär som vanligt. Usch ja.
 
Om några timmar gifter sig en av mina äldsta vänner, ska bli underbart att träffa henne faktiskt. Eller båda snarare. Jag åker den välbekanta timmen tåg till huvudstaden för att sedan sova över hos en kär bloggvän. Internet har många bra funktionern faktiskt. Vännen som gifter sig träffade jag också via internet. Liksom i princip alla de nära vännerna jag har kvar numera. Väldigt fina allihop faktiskt. Alla på sina sätt. 
 
God natt nu då, återkommer. 

Kras ...

För det första är jag nog världens största idiot som provar små kläder mitt i natten. Särskilt som jag visste hur det skulle gå. Men kat fortsatte. Vilken skit det blev. Jag borde lägga mig och göra sit-ups redan nu. Usch. Äckliga vidriga tjocka jobbiga fula själviska fejkade jag. Jag är en liten hög med trasiga glasbitar som gått itu, sakta lossnat från mitt en gång hela hjärta, som försvaras av en mur med göas med bilder som ser bra ut. Är det det jag blev? Obefintlig så till den grad att solen lyser mörker och skratt till hat. Jag är fel. Och helg onödigt värdelös.

Lyckad konsert

Det var en väldigt bra konsert så jag är glad att jag åkte. Att jag övertalade mamma alltså. Underbart även om det var lite för mycket folk för mig där ett tag. Jag har i övrigt mått rätt dåligt. Fattar inte vad det är med min kropp. Mitt huvud framför allt. Men jag överlever det, smärta är inget jag kommer dö av. Inte fysisk i alla fall.
Nu är jag trött, har tagit alla mediciner jag ska och ligger med en busig hund i sängen. Hon gnager på en krokodil i knät på mig i hopp om att bli stimulerad snart. Matte får väl fullfölja sin plikt nu då antar jag.

Hos pojkvännen

Just nu sitter jag i pojkvännens soffa och kikar på fotboll. Det går rätt bra. Med både och faktiskt. Måendet är sådär, men än så länge på en rimlig nivå. Jag är i alla fall glad att jag är här och glad att se honom, han har ju varit på semester.

Vi har ätit tacos, gott som vanligt. Lite matångest, som det varit en hel del av den senaste tiden. Usch på det.
Det var ungefär vad jag hade att säga.

Sliten

Idag har det varit en ganska tung dag. Inte så mycket psykiskt svart även om man inte kan kalla mitt liv idag för en solstrand med glada skratt utan mer att kroppen strejkar så mycket som den gör. Fysiskt har det varit en gräslig dag. Haft grym huvudvärk, sådär att jag grät en skvätt uppe i sängen och resten av eftermiddagen och halva kvällen sovit i hopp om att en rygg som får vila i rätt läge i soffan och ett huvud i dunkelt ljus och leder som inte skulle svullna upp. Det gick sådär. Både rygg och huvud är bråkiga ikväll så kan inte riktigt sova pga värken. Så en ipren och en imovane till? Tisdagscocktail, får det lov att vara?

Hemväg

Efter tre dygn och en timme påbörjar jag min sista etapp hem till Västerås. Skönt. Men verkligen tur att jag sov kvar hos Cili. Hade blivit otroligt jobbigt att finnas till idag annars, om jag kommit hem vid tolv, halv ett i natt.

Just slagit på datorn och känner mest ingenting. Jag är glad att jag åkte, det har varit en fin helg, med motgångar i olika former men det gör faktiskt inte så mycket. Nu. Då var det mindre skoj. Vi har hur som helst haft många fina samtal, en del jobbiga och en hel del skojiga. Vi har haft tur med vädret, med tider och med boendet så ska inte klaga.

Nu ska det hur som helst bli skönt att vara hemma igen. Tagga ner och vila och hämta andan.

Helgslut

Söndagkväll nu och jag har tagit mig till Cilis soffa för att sova kvar här. Att ta sig till centralen, tåget, hem till västerås och därifrån hem kändes alldeles för anstängande så jag flörtade in mig här istället och åker hem imorgon istället. Tack och lov för jag hade ännu inte satt mig på tåget om jag valt det alternativet. 
 
Jag är otroligt trött. Dels efter en lång helg med ständigt håll igång men också många möten med människor, hundar och kunskaper. Jag klagar inte, absolut inte, jag är glad att jag åkte och har haft en bra helg. Är bara inte riktigt van, numera, vid att vara så aktiv så intensivt som det varit. Inte heller vid att Cili är så jobbig som hon varit ikväll under de sju timmarna hem. Jobbig ja visst, men det brukar gå att komma undan efter ett tag. Nu har hon hur som helst lyckas med något hon verkar velat. Så grattis till henne. 
 
Och även om du är jobbig, Cili, är jag glad att jag fick följa med. Det är jag alltid. 
God natt kära läsare. 

Sol och sol

Idag har det varit en fin dag. Solen skiner och så länge man stannar i solskenet och håller sig undan skuggan är det riktigt skönt. Vi har suttit ute i varsin stol och läst lite plugg. Med olika resultat dock så vi kämpar vidare och ser fram emot ännu en filmkväll senare ikväll.

Cili och Thea missade sin sista SM-pinne med EN ynka vägran. Tiden hade räckt. Tråkigt men det är ju inget fel på deras taktik och träning utan en helt onödig vägran. Imorgon tar v nya tag. Eller ja, Cili och Thea gör.

What a day

Ojoj vilken dag. Och än är den inte slut. Nej det har varit mycket strul så jag ska faktiskt skita i att jag känner mig tjock och väldigt ovärdig chips. Men det är fredag, jag är med en människa jag alltid äter chips med. Och kycklinggryta, som vi har ätit.

Nej men faktiskt. Jag hade ett jobbigt samtal med psykologen, efter en lång och fysiskt plågsam natt. Hann därefter med ett tidigare tåg till Stockholm, tack vare en trevlig tågkonduktör som höll dörren åt mig när jag skulle köpa sista minuten biljett. Tåget var i tid, men Cili var sen efter att ha åkt fel så fick vänta på henne på centralen i en kvart. Vi tar oss efter lite felåkningar ut ur Stockholm. Sen blir det mesta fel faktiskt. Cili har glömt mobilladdaren hemma och efter 2000 kr i fortkörningsböter vid Norrköping, via regn och eviga försök att nå en kompis till Cili via telefon som vi tänkt träffa men som nu inte träffade. I Linköping för att handla frukost och mat inser vi att vi glömt ALLA hundkoppel hemma i Stockholm. Vi kör sedan via GPSen till fel Vetlandaväg. Det finns tydligen två; ett i själva Vetlanda, vilket var det vi åkte efter. Sen finns det också den Vetlandaväg som vi skulle till, i Korsberga, vilket vi inser 30 minuter senare. Väl framme och ska betala rummet har ingen av oss pengar. Så en bitter dag, men vi har tagit den med skratt. I alla fall jag tack vare underbart sällskap. Inga brutna ben, bråk, krockar, hundar som rymt eller uppbränt hus. Alltid något.
Så god natt på er fina läsare, nu ska jag till Cili i soffan med våra chips.

Positivt

Klockan är fyra, mina hundar är hungriga, mitt huvud dunkar, jag har en för tillfället tråkig uppsats framför mig och är lite hoppfull inför helgen. Eventuellt åker jag med Cili till Vetlanda för hundtävling imorgon. Blir i så fall roligt. Mamma och pappa får dessutom lite kvalitetstid tillsammans, då lillebror åker till Umeå eller vad det nu är för C-test med landslagsläger inför världscup-tävlingen i Tjeckien. Trevligt besök stannar här över natten i natt på väg dit också. Han är alltid välkommen.

I övrigt är det blandat. Lite problem med skärsår på diverse kroppsdelar men det är ju inte första gången. Orkar inte bry mig om just den detaljen. Gläds åt att jag ätit mat ute (spätta på IKEA) som jag behöll, antagligen får träffa Cili, mamma är lite gladare och jag själv har aningens mindre ont i ryggen i eftermiddag.


Aaaah

Här sitter en tjej (vissa påstår att jag borde kallas tant) med en vansinnig huvudvärk som ändå blivit mindre vansinnig de sista timmarna. Efter fyra var det vidrigt. Ägnade en lång stund åt att stirra in i väggen för att lindra den, och det verkade ju ha en liten effekt. Tur det för det är inte kul med sådan smärta.

Är dessutom sliten i kroppen, värker och smärtar och dunkar och gör förbannat ont. Är därtill trött och lite seg rent känslomässigt.
Inte så oväntat efter riktigt tröga dagar det sista.

Nog klagat. God natt.

Ziiingo

Ja, ikväll har jag druckit en väldans god läsk. Tropical Zingo. Väldans onödiga kalorier men det skiter jag i för jag tänker visa mig själv att jag faktiskt inte är så sjuk som en del påstår. Jag äter nästan varje dag, jag äter det mesta som behövs i näringsämnen, provar fear food lite då och då, jag äter onyttigt ibland, som tårta idag, eller choklad på helgerna, eller dricker alkohol, även om det inte stör ätstörningen särskilt mycket eftersom det är ett sätt att komma undan just denna. Jag kompenserar inte särskilt mycket, om än ofta, och jag fusktränar inte varje dag. Jag räknar ja visst, men jag är inte helt hundra på att man någonsin tappar bort det där längst bak i huvudet. I alla fall inte att jag slipper det. Är nog inte stark nog. Jag ljuger om mat ja, och jag spyr ja, MEN, jag väger inte 40 - , springer inte 2-3 mil per natt och lika många per dag, spyr inte upp två skivor gurka och vägrar äta stekt, friterad, wookad, gratinerad eller såsdränkt mat. Så vadå - så ätstörd är jag inte? Faktiskt. Med detta sagt tänker jag nu låtsas att det inte är ett spöke i mitt huvud, att vågen ropar på mig från badrummet och inte heller att mina lår slår ihop när jag sitter normalt i soffan. God natt.

Tårta + Arbetsförnedringen

Folket, guess what?!?! Jag har ätit tårta. Utan att göra massa dumt i anslutning till denna. Är lite nöjd, och nästan lika mycket livrädd. Känns som att fettet bara väller över men det är ju lite si och så med hur mycket det ligger i det. Det är hur som helst ett framtida problem som jag inte orkar engagera mig i nu. Ikväll ska jag njuta av att se på hockey. INTE BARA titta, utan SE. Det innebär att jag också ska få lyssna på vad som sägs på teve. Det blir en upplevelse liknande inget annan sport på teve jag sett de senaste månaderna.

Btw, det finns en välgrundad och logisk anledning till varför Arbetsförmedlingen fått smeknamnet Arbetsförnedringen. Det passar mycket bättre. Låter mer som deras filosofi gällande enskilda människors värde och det svenska FRIA samhället som denna myndighet ska vara en del av. De lyckas inte överdrivet bra med det.

Hunddamp

Här är det rörigt. På många plan. Mamma stressar med matlagning inför imorgon, pappa är stressad för mötet, bror är stressad över tiden han inte har för allt han vill göra, jag är stressad för att jag mår så dåligt som jag gör, hundarna är stressade för 1. Mistra har fortfarande mamma-hormoner i kroppen, 2. valpen är understimulerad, 3. som därmed jävlas med min hund som stressar upp sig över att inte få vara ifred.

Jag mår i övrigt sådär. Jag är dum i huvudet, korkad och genomjävligt dryg har jag insett. Ouppfostrad och tydligen elak också. En passande dotter, syster och flickvän. Eller inte.

Nedtaggad

Klockan har hunnit ticka lite så jag har tappat orken att vara allt jag var tidigare. Nu är jag bara nere. Trött och nere. Skit också.

Fittrött

Ibland är jag så fittigt trött på att vara en del av den här familjen. När man inte kan njuta av varandras sällskap, erkänna att andra har åsikter som inte stämmer överens med ens egna, acceptera att andra inte tycker likadant, kunna tänka sig att man har fel ibland och framför allt att man inte kan lyssna på vad en annan människa säger. Då känner man sig inte överdrivet värdefull. Jag känner mig kuktrött på mig själv, fittless på att leva, skitledsen över att vara i närheten av andra människor, så värdelös att jag aldrig mer vill öppna käften, och verkar uppenbarligen inte vara värd så pass mycket att jag har rätt till det. Ja, det är värdelöst att leva när jag är en enda stor fail.

Klant

Jag är så otroligt fantastiskt underbart sanslöst smart. Och klumpig. Och korkad. Fått lite mycket i mig och tänkte därmed den kloka tanken att hoppa av mig energin. Det gick sådär. Min fot mördar mig. Det är ungefär där jag brukar ligga, min nivå.

Jag ärhur som helst lagom full nu och galet trött så jag ska väl ta mig till sängen inom kort. Tur det för den här dagen har varit sådär. Mycket tunga tankar men det är kanske som förväntat.
God natt.

Denna ständiga död

Jag tror att jag förföljs av döden. Ständigt. Om och om igen. Han klev in i mitt liv för åtta år sen och har sen dess inte tagit sig särskilt långt härifrån. I natt dog den tredje valpen, den enda som överlevde födseln. Pappa grät i natt, så jag är lite "glad" att jag inte var hemma. Hade nog inte pallat. Nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra. Någon valp att behålla har vi ju inte längre och att ta en ny kull på samma hund är inte rättvist vare sig mot henne eller dom eventuella valparna skulle komma på den kullen. Något är uppenbarligen fel så att chansa igen är dumt. Så om vi köper en ny nu eller hur det blir det vet jag inte. Det är i alla fall dystert här hemma. Logiskt.

I övrigt är det sådär, har ont i kroppen och huvudet känns nästan svullet, känns tjockt, som att något trycker på. Min kropp är hundra år gammal tror jag.

Kanske inte så smart

Tog alldeles för många tabletter imorse så jag var absolut inte närvarande vid mötet med psykologen. Helt ärligt kommer jag inte ihåg många meningar från den timmen. Strunt samma. Lite vettigt fick vi fram i alla fall. Jag är värdelös och är alldeles för snabb på att trycka ner mig själv..

Nu är det avfärd till pojkvännen.

Nattankar

Torsdagkväll, jag är ensam, kissnödig och proppmätt. Det känns sådär med det mesta. Skönt på vissa sätt att vara ensam, ha lite space för mig själv, samtidigt som jag inte vet om det går så bra för mig att vara ensam i natt. Det spelar ingen roll, jag behöver det och det blir så hur som helst.

I övrigt är det också sådär. Är så otroligt missnöjd med hur jag ser ut. Min feta mage gör sig ständigt påmind. Usch ja, den glömmer vi nu.

God natt.

Lång dag

Det har varit en lång dag och då är den inte ens halvvägs gången. Idag är en sån dag då jag borde ligga still i soffan för att min kropp skulle kunna gå att använda imorgon. Nu har jag inte gjort det och ryggen mår kasst. Lederna i allmänhet bråkar. Det gör tankarna också för den delen.

Små glädjeämnen finns, jag försöker se till dom. En underbar pojkvän som jag inte förtjänar som fått mig på bra humör. Och fått mig att köpa (eller nej, som fått mig att säga okej till att han köper åt mig) en skinnjacka.

Dagens andra guldkorn var att träffa fina människor på äldreboendet. Var lite jobbigt idag att möta folk men träffar man Gun och får höra klokheter jag behöver höra och träffar Anna-Lisa med sitt glada humör och mysiga komplimanger och Margareta med sina fantastiska lärdomar så är det värt att snurra lite pga för många tabletter.

Så ja, egentligen en ganska bra dag.

Trött och trött

Det är en seg dag idag. Har fått ytterst lite gjort, så sådär överdrivet nöjd med mig själv är jag inte. Inget ovanligt i det dock. Det är många tankar som springer runt i huvudet och rör till det så jag inte kan fokusera på annat. Usch ja. Tjockistankar och värdelöshetskänslor. Oooh ja, vad jag är bra. 
 
God natt. 

Hundar + oroligheter

Mår sådär. Kom hem till en orolig valp som gnyr och gnyr, men verkar sova just nu så jag är i sängen. Har varit hos pojkvännen och haft det rätt bra faktiskt. Ätit lax (fear food), som gick att äta, även om pojkvännen gillar min matlagning mer än jag själv. Tack och lov. Vore illa annars. Då skulle vi väl svälta båda två. Vilket gör mig lite varm om hjärtat då han faktiskt oroar sig för mig, att han bryr sig betyder mycket även om hans oro för min minskade vikt är obefogad.

Fick en fråga om att visa lite bilder på alla pälsförsedda saker vi har hemma. Så here they are.

 
Här är min vovve. Vars riktiga namn är Tischa, fem år gammal drygt, men beter sig som en ettåring. Tilltalsnamn är Bebis, som är det jag kallar henne alla gånger utom då jag är förbannad. Pappa kallar henne Skruttis, vilket hon också reagerar på. Min söta lilla varelse är en riktig tax, bortskämd och egensinnig, men mestadels glad och tillfreds med livet. 
 
 
Gosedjur är högt älskade i den här familjen. Vi har förbrukar sköldpaddor, Nalle Puhar, Nassar (som ovan), grisar, älgar, Musse Pigg-figurer, igelkottar, harar, björnar, ja till och med andra hundar, i tygform, har fått sätta livet till. 
 
 
 Så här ser min hund ut när hon är sur. Vilket händer lite då och då. Cirka varje dag. 
 
 
Till vänster Totzi, i mina ögon kallad Valpen, vilket hon reagerar på fullt lika ofta som när jag kallar henne Totzi. Ettåringen med damp och lite andra energistörningar men som är sötsaken jag nämnde i inlägget tidigare - hon som gjort matte så stolt som lärt sig både sitt och ligg. Underbara hund, trodde aldrig hon skulle bli så fin men här hon nu, mer mattekär än någonsin och med en matte mer valpkär än någonsin. Till höger den gamla tanten. 
 
 
Gamla tant, som är vår egen kull från 2002.
 
 Mistra, som nu är mamma och har den oroliga valpen hos sig därnere i hundrummet. På bilden ute i trädgården på span efter katter. (eller varför inte ett rådjur eller så.)
 
Det var ligan det, på den nyfödda valpen finns ännu inga bilder inlagda i min dator och jag är för tillfället för nerdegad i sängen för att åtgärda den saken. 
 
God natt. 

Om jag blir en sur tant: säg stopp

Om jag förvandlas till en sur, vresig, otrevlig, ohyfsad och ovettig tant påminnn mig om att människor blir irriterade och tar illa upp av att man klagar på saker man inte har något att göra med. Till exempel klaga på hur en annan människa, som man aldrig sagt mer än hej till, sitter i stolen. Inte var eller när utan HUR jag sitter i den. I alla fall jag blir bara frustrerad och tar illa upp. Jag har en god uppfostran, inte snobbig - men god och fin, jag fick lära mig hur en kvinna sitter och det är så jag suttit i 20 år. Ingen verkar hittills stört sig så mycket på det att de finner sig ha rätten att läxa upp en annan vuxen människa man inte ens vet vad dom heter. Okej nu ska jag sluta klaga, är bara lite bitter över att en annars bra dag förmörkas av att jag känner mig dålig pga en jävla surkärring. 
 
Jaja, jag träffade andra trevliga människor, som gör mig gladare och får mig att känna mig lite mindre värdelös. För faktiskt, när en av de mest senila på hela boendet, av 120 pers, tänker på att hon ska få träffa mig senare på dagen, trots att det var en vecka sen vi senast sågs, känner jag mig lite omtyckt. Att det dessutom är en av de finaste människorna på hela boendet som faktiskt gör det gör det hela väldigt fint. Tack Anna-Lisa för att du är så fin. 
 
Har därefter träffat Jockes mamma, som är jättecharmig. Befinner mig just nu i Jockes soffa och väntar på mat. Eller snarare väntar på att jag ska släpa mig upp ur soffan och laga den. Same shit. 

Farmor + oroligheter + roligheter

Dagen har spenderats i Enviken, utanför Falun, hos farmor som fyller år imorgon. Blev lite oplanerat att åka upp idag men hon blev glad. Glad för att vi kom ihåg henne, åkte upp till henne, tog med mammas fika, visade henne bilderna från pappas fest och var ut och gick med henne i solen en stund. Mindre glad över andra grejer, som hur det gått med valpkullen, att hon inte får komma tillbaka till Korsån utan kommer bo kvar på boendet, att hon missade pappas fest. Ledsen när vi åkte men ändå positiv.

På vägen hem var min plan att prata ut med mamma. Om saker jag borde sagt för länge sen, men inte vågat säga och inte ens velat. Vågade inte riktigt så när jag och mamma kom in på roligare samtalsämnen blev det det istället.

Hemma igen, efter tre timmars bilåkande, bestämde jag mig för att ta tag i det jag och pappa beslutade om i förrgår; gå vidare med träningen med valpen. Låter löjligt, med tanke på hennes ålder, men med hennes bakgrund och hennes personlighet har inte riktigt manat oss till att börja för tidigt. Sitt är inga problem (undantag om det kommer någon som hon vill hälsa på), och efter ENDAST (!!!) en timme idag kan hon gå ner till ligg, från sittande. Vi börjar med det, och jag är så otroligt nöjd med henne, underbara hund (ja, jag trodde aldrig någonsin att jag skulle tycka det var roligt med den här hunden). Hon är jätterolig att hålla på med, det är så roligt med hunduppfostran och lek med hundar, hade alldeles glömt att det var så skoj.

Det är ungefär vad jag hade att säga.

Fortfarande sorgset

Här är det fortsatt tungt. Vi har inte, eller ja, pappa har inte, bestämt hur vi ska göra med valpen. Behålla eller sälja och ta ny kull nästa år? Valpen verkar hur som helst må rätt bra, äter och sover och tas om hand. Hon kommer bli så otroligt bortskämd när hon blir äldre. I övrigt känns det också tungt. Jag är nervös för resan till farmor imorgon. Tänk om hon är sådär nere och tyngd igen? Jag hoppas verkligen inte det, att hon fortsätter få må bättre, vara lite piggare och trivas bra med platsen hon är på. Jag hoppas också att det är väder så hon och jag kan gå ut och gå, då blir hon glad. Jag känner mig osäker på mig själv och min framtid. Vad är jag redo att offra och vad orkar jag kämpa för. Har inga bra svar på det så jag får fortsätta famla i dimman efter svar jag inte vet om jag kan hantera. Nu tänker jag tugga i mig lite extra Imovane och sova ända tills klockan ringer vid halv nio.

Valparna

Det är dystert här i Västerås. Väldigt tungt. Det har fötts tre valpar men bara en är vid liv. Så tråkigt, särskilt för pappa som sett fram emot det här, planerat för det. Hur vi gör vet jag inte riktigt. Om vi behåller den som är vid liv, som ju är en tik, som vi vill ha, och tar en ny kull nästa år eller om vi säljer den här och tar en ny kull nästa år eller om pappa inte vill prova igen eller hur det nu blir. Själv är jag osäker, självklart passar det bra just nu med en lajkavalp, blir precis i fas med valpen vi redan har. Men jag vill inte ha en svart, som den här är nu, så vi hoppas i så fall på att den ändrar färg när hon blir äldre. Hur som helst är det tungt.

Orkar inte riktigt ta hand om resten just nu. Det får vara.

Hos pojkvännen

Lördag, jag har en öm kropp, huvudvärk och bredvid mig en glad pojkvän. Han har vunnit lite pengar, och vill därmed bjuda mig på lite allt möjligt. Tatuering (me want i och för sig), resa (som vi ju precis gjort en tyckte jag), massa mat (nödvändigt dock, men inget jag känner att vi ska lägga mycket pengar på). Jag har en väldigt omtänksam och ömsint pojkvän. Jag förtjänar inte honom. Inte heller hans kärlek eller pengar. Nu har jag fått det alltihop och jag är tacksam för det.

I övrigt är det sådär. Valparna är på gång, minst sagt, Mistra orkar inte flytta på sig särskilt långt, eller särskilt ofta. Ska bli spännande. Hunduppfostran och stimulans av hundar är så roligt.

Frustrerande

Det är en sån där dag då det inte riktigt flyter. Egentligen inga stora saker som går fel, men även de små motgångarna har jag svårt att hantera just nu. Är liksom trött på mig själv och på att inte riktigt komma någonstans. För det är så det är - jag har inte kommit en millimeter närmare något vettigt eller positivt. Det var inte så här det var tänkt att bli. Jag ville ha det bra, tro på mig själv. Det är där det stora problemet ligger, jag litar och tror inte på mig själv.

Har svårt att fokusera, koncentrera mig på en sak, tankarna flyger och känslorna är i en enda röra. Glömmer bort saker jag gjort, förträngt saker jag sagt, blandar ihop minnen, får jobbiga flashbacks, konstiga viskningar från väggarna. Försöker att ha någon struktur på mig själv, göra saker jag vet hur jag gör, bara för att ha något att ty mig till. Som jag vet att jag klarar och som jag vet är "världsligt". Inget konstigt påhitt i huvudet, utan något alldeles verkligt och vanligt. Det går sådär.

Fortfarande ris

Yes. Jag har lyckats pissa på mig själv ytterligare idag. Varit struligt efter en jobbig och lång natt med två timmars sömn. Praktiken där ingenting fungerade och fick istället peptalk från Madde som övertygade mig om att ringa mamma som bestämde att vi skulle åka till sjukhuset där jag faktiskt lyckades med det mesta. Slapp akuttid till psykologen, slapp remiss till psykakuten och slapp alltför mycket jobbiga kommentarer från sköterskan. 
 
Hemma blev det värre. Mamma besviken och pappa till synes ledsen när vi träffades senare. Usch ja. Ingen höjdardag, är inte speciellt nöjd med mig själv. Målet är att sköta mig bättre i natt. Det ska gå. 

Pissar på livet

Efter den mycket trevliga kommentaren jag fick på det senaste inlägget antar jag att jag borde skriva att jag älskar livet, mig själv och vardagen. Ledsen att göra er besvikna men dagen idag har inte varit mycket att hurra för. Skulle det finnas något mer positivt än att jag inte tagit någon överdos, trots lockelsen i detta, inte heller sprungit en mil ute på grusvägen, trots övertygelsen om att det är det rätta, och dessutom ätit både tacos och en rad choklad, trots ångesten i det. Nu är det ungefär så bra det gått. Inte så dåligt som en normal dag i svåraste laget, men inte särskilt bra. Har inte låtit blir rakbladen, att spy eller ljuga. 
 
Jag antar att jag vid det här laget framkallat en del djupa suckar orsakade av misslyckandets trötthet som jag tydligen pissar på livet med. Jag känner mig fulländad. Om det räknas som en svikare som gör att bloggläsare avskyr mig, som en idiot som ljuger för mig själv och för en fail som gör att mammas present hon önskar sig när hon fyller 60 är en dotter som inte skär sig. 
 
Yes jag gör väl vad som kallar att pissa på livet. Mest för att det är ungefär vad jag och mitt liv är vär.  Plus det faktum att jag inte riktigt orkar kämpa för att låta bli. 

Inte riktigt ända fram

Jag är väldigt enformig just nu känner jag. Klockan tickar till sent, jag tänker samma tjockistankar och känner samma värdelöshetskänslor och skrattar fortfarande inte särskilt äkta, ser ännu inte något värde i att kämpa, mest för att jag inte tycker att jag förtjänar bättre än det här. Men framför allt kan jag fortfarande inte se någon idé med att kämpa, leva, slita, arbeta, eller ens överleva. Det finns inget tillräckligt värdefullt - I LÄNGDEN. På kort sikt finns det en hel del som förtjänar bättre än att jag ger upp, men om man tänker i en mer avlägsen vardag är det inte riktigt roligt att offra så mycket.

Så ja, därmed sagt att jag inte kommer en centimeter längre fram än jag gjort den senaste tiden, inte klarat en sekund särskilt bra, inte tystat ner rösterna en decibel och inte är starkare ett uns.
God natt.

Solsolsol

Här i Västerås är det runt 8 grader och strålande sol. Jag tvingade just ut min pojkvän på 1.5 timmes promenad och han är helt slut. Inte för att jag lider med honom, är snarare mitt jobb att få honom i form, eftersom han nu så gärna vill det. Jag vet dock hur jobbigt det är att komma sig för att göra saker när man inte riktigt känner att det är värt så mycket. Särskilt att börja, väl igång går det lite lättare, oftast.

Nu har jag gjort fläskfilé och potatisgratäng till mig och Jocke, han var väldigt nöjd med det hela. Helt ätbart, men inte något man minns om ett år.

Blir kvar här i natt och känner att det känns rätt bra för tillfället. Matångest ja visst, och tjockistankar ja, värdelöshetskänslor också ja, rakbladslängtan självklart, men ändå, jag struntar i det. Orkar helt enkelt inte spy, tvångsträna och räkna hela tiden. Inte idag.


Öh jaha - pengar vart tar nu vägen?

Nu låter jag för en gångs skulle lite vanlig - för jag tänker föra en liten monolog om ekonomi här. Väldigt mycket pengar gick åt till pappas fest och massa resande. För tillfället finns inga resor inplanerade dock. Plnanen är att framöver sätta undan 750 kr till pappa och 750 kr till mitt eget resande som förhoppningsvis kommer i höst, per månad.

Jag ska strax röra mig mot Jocke i alla fall.

RSS 2.0