Tisdag

Idag är det tisdag, vilket inte nödvändigtsvis är en dålig dag normalt sett. Däremot känns det som att det kan bli lite tungt idag. Trött på det mesta för tillfället så kanske ska ta och få i mig den där frukostmackan så jag får lite ork att kämpa för maten idag.

Annars händer det ingenting. Kika på OS, som alla andra dagar antar jag.

Kvällsinlägg

Återigen är klockan sent, jag helt slut men inte sovtrött och rätt less på det mesta. Ändå är det inte sådär katastrof ikväll. Jag överlever och har idag ätit som jag ska och det känns mindre okej, men jag har inte dött, kläderna sitter fortfarande löst och jag är inte övermätt. Så vadå anorexi? Skrik du, jag hör dig, men ikväll är jag starkare än dig. Så fuck off.

Vad säger man

Igår fick jag i mig mer än jag verkligen verkligen kunde hantera. Det gick inte så bra med andra ord. Önskar så att jag kunde ta mig ur det här, det här är inget liv. Det är inte värt att leva. Jag hatar det. Och mig själv. Har druckit kaffe på morgonen och hade tänkt kämpa i mig macka, men nej. Sk äta riktigt senare istället. Lär jag bli tvungen till.

Annars idag händer inte särskilt mycket. Tvätta. Och tvätta lite till. Fanns tydligen inga rena strumpor hos pappa och bror. Har slarvat med tvättandet så ja. Skit i det. Nu har jag inget mer att säga. Har inte haft från början heller för den delen.

Återkommer.

Tårta

Här ligger ångesten och gnager på min brända själ och jag känner mig inte överdrivet glad i livet. Har ätit tårta ikväll och önskar mest att jag fick dö under täcket. Ungefär så bra mår jag.
God natt.

Stekt fisk..

Kort inlägg här då. Datorn dör inom kort. Liksom min mobil. Alla laddare försvinner för mig. Skit i det, jag svarar när jag svarar.

Jag har just ätit stekt fisk. Varit otroligt svårt med maten sista dagarna, värre än på väldigt länge. Fisken stannade inte kvar. Så jävla äckelkorkat. Skitsjukdom. Stekt fisk är inte ens allvarligt att äta så som vi gjorde den.

Jag och mamma var till stan en halvtimme för att köpa present till en vän till familjen, gick i samma klass som lillebror under låg - och mellanstadiet. Han är mysig så ska bli skoj.

Återkommer med besked om tårta och sällskapet och hemmafrånvaron.

Bakfull och nöjd

Idag är huvudet tungt, tungt. Det värker, som en riktig baksmälla. Ja, det var väl inget annat att vänta efter gårdagskvällen. Som var väldigt fin, bortsett från all mat jag sett fram emot men som jag inte åt så mycket av. Skit. Det jag åt var i alla fall smaskens. Hem kom vi i tid i alla fall och trots pappas vansinnigt dåliga humör för tillfället glömmer jag det helst och fokuserar på kvällen - som bjuder på opera. Det ser jag fram emot.

Ojojoj

Kort inlägg här. Full, glad, vimsig, manisk och stressad. Alltså rätt omedveten om omvärlden. Rätt skönt. God batt.

God kväll igen

Lite mindre ilska ikväll. Hade så gärna velat få andas en kväll, utan att behöva tänka på min egna fula, äckliga, värdelösa människa. Men nej. Inte blir det bättre av att det är stört omöjligt att gå. Helt hopplöst att börja knät - såret går upp konstant. Hatar mig själv för det jag gör. och det jag inte gör som jag kanske borde göra. Ja ni fattar, det gamla vanliga.

Jag och mamma har i alla fall handlat allt inför morgondagen. Det är 29 anmälda. Har inte ätit, eller ja, ens umgåtts, i en sån stor grupp på ganska precis två år. Lite nervöst, men det känns ändå stabilt, har många fina människor runt mig som känner mig, stöttar mig och förstår om det blir jobbigt. Familjen, familjen Tens från grannhuset (där jag gråtit tillsammans med ena dottern, modern har räddat mig från att hoppa från en bro - så vi känner familjen rätt bra), och vad sägs om en den fantastiska människa jag jobbade med nere på klubben när det var VM. (Ett litet PS. : Hon gjorde magiska vaniljbullar som jag och Micha åt mängder av). Lättare blir det när jag faktiskt har lite att göra. Har väl indirekt blivit att min familj står som värdar. Så det kan bli en trevlig kväll. Nu säger jag god natt och hoppas på en god natts sömn.

God kväll igen

Lite mindre ilska ikväll. Hade så gärna velat få andas en kväll, utan att behöva tänka på min egna fula, äckliga, värdelösa människa. Men nej. Inte blir det bättre av att det är stört omöjligt att gå. Helt hopplöst att börja knät - såret går upp konstant. Hatar mig själv för det jag gör. och det jag inte gör som jag kanske borde göra. Ja ni fattar, det gamla vanliga.

Jag och mamma har i alla fall handlat allt inför morgondagen. Det är 29 anmälda. Har inte ätit, eller ja, ens umgåtts, i en sån stor grupp på ganska precis två år. Lite nervöst, men det känns ändå stabilt, har många fina människor runt mig som känner mig, stöttar mig och förstår om det blir jobbigt. Familjen, familjen Tens från grannhuset (där jag gråtit tillsammans med ena dottern, modern har räddat mig från att hoppa från en bro - så vi känner familjen rätt bra), och vad sägs om en den fantastiska människa jag jobbade med nere på klubben när det var VM. (Ett litet PS. : Hon gjorde magiska vaniljbullar som jag och Micha åt mängder av). Lättare blir det när jag faktiskt har lite att göra. Har väl indirekt blivit att min familj står som värdar. Så det kan bli en trevlig kväll. Nu säger jag god natt och hoppas på en god natts sömn.

God kväll igen

Lite mindre ilska ikväll. Hade så gärna velat få andas en kväll, utan att behöva tänka på min egna fula, äckliga, värdelösa människa. Men nej. Inte blir det bättre av att det är stört omöjligt att gå. Helt hopplöst att börja knät - såret går upp konstant. Hatar mig själv för det jag gör. och det jag inte gör som jag kanske borde göra. Ja ni fattar, det gamla vanliga.

Jag och mamma har i alla fall handlat allt inför morgondagen. Det är 29 anmälda. Har inte ätit, eller ja, ens umgåtts, i en sån stor grupp på ganska precis två år. Lite nervöst, men det känns ändå stabilt, har många fina människor runt mig som känner mig, stöttar mig och förstår om det blir jobbigt. Familjen, familjen Tens från grannhuset (där jag gråtit tillsammans med ena dottern, modern har räddat mig från att hoppa från en bro - så vi känner familjen rätt bra), och vad sägs om en den fantastiska människa jag jobbade med nere på klubben när det var VM. (Ett litet PS. : Hon gjorde magiska vaniljbullar som jag och Micha åt mängder av). Lättare blir det när jag faktiskt har lite att göra. Har väl indirekt blivit att min familj står som värdar. Så det kan bli en trevlig kväll. Nu säger jag god natt och hoppas på en god natts sömn.

God kväll igen

Lite mindre ilska ikväll. Hade så gärna velat få andas en kväll, utan att behöva tänka på min egna fula, äckliga, värdelösa människa. Men nej. Inte blir det bättre av att det är stört omöjligt att gå. Helt hopplöst att börja knät - såret går upp konstant. Hatar mig själv för det jag gör. och det jag inte gör som jag kanske borde göra. Ja ni fattar, det gamla vanliga.

Jag och mamma har i alla fall handlat allt inför morgondagen. Det är 29 anmälda. Har inte ätit, eller ja, ens umgåtts, i en sån stor grupp på ganska precis två år. Lite nervöst, men det känns ändå stabilt, har många fina människor runt mig som känner mig, stöttar mig och förstår om det blir jobbigt. Familjen, familjen Tens från grannhuset (där jag gråtit tillsammans med ena dottern, modern har räddat mig från att hoppa från en bro - så vi känner familjen rätt bra), och vad sägs om en den fantastiska människa jag jobbade med nere på klubben när det var VM. (Ett litet PS. : Hon gjorde magiska vaniljbullar som jag och Micha åt mängder av). Lättare blir det när jag faktiskt har lite att göra. Har väl indirekt blivit att min familj står som värdar. Så det kan bli en trevlig kväll. Nu säger jag god natt och hoppas på en god natts sömn.

God kväll igen

Lite mindre ilska ikväll. Hade så gärna velat få andas en kväll, utan att behöva tänka på min egna fula, äckliga, värdelösa människa. Men nej. Inte blir det bättre av att det är stört omöjligt att gå. Helt hopplöst att börja knät - såret går upp konstant. Hatar mig själv för det jag gör. och det jag inte gör som jag kanske borde göra. Ja ni fattar, det gamla vanliga.

Jag och mamma har i alla fall handlat allt inför morgondagen. Det är 29 anmälda. Har inte ätit, eller ja, ens umgåtts, i en sån stor grupp på ganska precis två år. Lite nervöst, men det känns ändå stabilt, har många fina människor runt mig som känner mig, stöttar mig och förstår om det blir jobbigt. Familjen, familjen Tens från grannhuset (där jag gråtit tillsammans med ena dottern, modern har räddat mig från att hoppa från en bro - så vi känner familjen rätt bra), och vad sägs om en den fantastiska människa jag jobbade med nere på klubben när det var VM. (Ett litet PS. : Hon gjorde magiska vaniljbullar som jag och Micha åt mängder av). Lättare blir det när jag faktiskt har lite att göra. Har väl indirekt blivit att min familj står som värdar. Så det kan bli en trevlig kväll. Nu säger jag god natt och hoppas på en god natts sömn.

God kväll igen

Lite mindre ilska ikväll. Hade så gärna velat få andas en kväll, utan att behöva tänka på min egna fula, äckliga, värdelösa människa. Men nej. Inte blir det bättre av att det är stört omöjligt att gå. Helt hopplöst att börja knät - såret går upp konstant. Hatar mig själv för det jag gör. och det jag inte gör som jag kanske borde göra. Ja ni fattar, det gamla vanliga.

Jag och mamma har i alla fall handlat allt inför morgondagen. Det är 29 anmälda. Har inte ätit, eller ja, ens umgåtts, i en sån stor grupp på ganska precis två år. Lite nervöst, men det känns ändå stabilt, har många fina människor runt mig som känner mig, stöttar mig och förstår om det blir jobbigt. Familjen, familjen Tens från grannhuset (där jag gråtit tillsammans med ena dottern, modern har räddat mig från att hoppa från en bro - så vi känner familjen rätt bra), och vad sägs om en den fantastiska människa jag jobbade med nere på klubben när det var VM. (Ett litet PS. : Hon gjorde magiska vaniljbullar som jag och Micha åt mängder av). Lättare blir det när jag faktiskt har lite att göra. Har väl indirekt blivit att min familj står som värdar. Så det kan bli en trevlig kväll. Nu säger jag god natt och hoppas på en god natts sömn.

God kväll igen

Lite mindre ilska ikväll. Hade så gärna velat få andas en kväll, utan att behöva tänka på min egna fula, äckliga, värdelösa människa. Men nej. Inte blir det bättre av att det är stört omöjligt att gå. Helt hopplöst att börja knät - såret går upp konstant. Hatar mig själv för det jag gör. och det jag inte gör som jag kanske borde göra. Ja ni fattar, det gamla vanliga.

Jag och mamma har i alla fall handlat allt inför morgondagen. Det är 29 anmälda. Har inte ätit, eller ja, ens umgåtts, i en sån stor grupp på ganska precis två år. Lite nervöst, men det känns ändå stabilt, har många fina människor runt mig som känner mig, stöttar mig och förstår om det blir jobbigt. Familjen, familjen Tens från grannhuset (där jag gråtit tillsammans med ena dottern, modern har räddat mig från att hoppa från en bro - så vi känner familjen rätt bra), och vad sägs om en den fantastiska människa jag jobbade med nere på klubben när det var VM. (Ett litet PS. : Hon gjorde magiska vaniljbullar som jag och Micha åt mängder av). Lättare blir det när jag faktiskt har lite att göra. Har väl indirekt blivit att min familj står som värdar. Så det kan bli en trevlig kväll. Nu säger jag god natt och hoppas på en god natts sömn.

Lite lycka, lite ångest och lite papper

Ja så kan man sammanfatta det hela. Jag har just beställt två böcker; en av mina absoluta favoriter, Anna Karenina av Tolstoj (töntigt jag vet) och en helt, för mig, främmande bok; Inre hungern av Marian Apostolides. Lite papper = lite lycka. Ångesten däremot grundar sig i några pissjukdomar jag aldrig velat ha, men som jag fått ändå. De har i natt gett mig en förbannad ångest som resulterade i nya skador på kroppen, till och med jag själv funderar på om det behöver sys. Men nej. Så länge jag inte rör på mig borde det gå. Borde. Måste. Jag säger bara det till ni läsare; börja aldrig med dumheterna. Börja aldrig svälta, skära, spy, springa, hata dig själv eller förändra dig själv för någon annans skull. DU ÄR DU för att du är den du är, det är upp till dig att ändra på dig själv, OM DU själv vill det. Bli inte smalare för att någon annan ser ut att vara smalare = smalare är inte synonymt med lyckligare. Tvärtom. Sjukdomar är inget lyckligt. Det är skit, jävla skitsjukdomar som förstört mitt liv, hittills. Tog ifrån mig min tonårstid. De senaste fem åren har psyk varit min mest sagda ord, och sjukdom det näst vanligaste. Hamna aldrig där. Det är skit. Det är förbannat värdelöst.

Ungefär som jag själv känner mig. Alla fel man kan ha, har jag till hundra procent. Skitdag.

Helvetes jävla fan

Vad dåligt det går i natt. Varning för triggande inlägg.

Mår katastrofalt dåligt. Ingenting är bra i natt. För djupa skärsår, fingrar som bultar i takt med pulsen, svullna knän och fotleder, dunkande rygg, värkande axlar, smärtsamt hjärta och krossade handleder. Själen går sönder, den lilla tro jag hade dör sakta ut, mina fejkade skratt går upp i ton, leendet pekar lite neråt för var sekund, hjärtat går i tusen bitar och kaoset i huvudet ter sig övermäktig. Vad är det för liv? Är det värt det? Orkar jag? Vill jag? Nej. Nej. Nej. Och fan. Helvetes jävla fan.
God natt.

Några vinster

Idag väntade jag mig en katastrofdag, men den blev inte riktigt så illa. Självklart en tung dag, men lite vinster har det blivit. Ätit en halv mjukglass, som var sjukt god. Första mjukglassen för i år. Så skönt att vara så normal att kunna äta den. Känslorna var blandade efteråt men samtidigt känns det bra att det går, jag kan också. Förstår inte hur det blivit så extremt jobbigt med maten det sista, gick ju faktiskt ovanligt bra i början av sommaren. Inte längre. Jag får i mig det nödvändigaste men hur jag än gör går det inte att komma över kalorigränsen. Det går att äta det mesta, men aldrig "för mycket". Skitsjukdom.

Nu snart är pappa hemma med valpen, ser inte fram emot det. Blir så stökigt och stressat och högljutt. Jaja, jag ser fram emot kvällem, So you think you can dance och choklad.

Tisdag

Idag är det tisdag, jag har varit hos psykologen och haft en tung dag. Halvsovit en del, mått dåligt ett tag och varit ångestfylld resten. Så ikväll är det allt annat än rofyllt. Är hemma hos mamma och pappa, som jag varit större delen av sommaren, och det känns sådär. Ikväll är det nog tur.

Psykologen är fortfarande inne på rakbladsfrågan, vilket känns jobbigt men bra. Jag klarar inte att hantera det på egen hand, det vet jag, men det är fortfarande ett stort problem i mitt liv, som därmed är väldigt svårt att ta itu med. Det är inte sällan jag kommer på mig själv med att tänka på hur svårt mitt liv kommer bli utan rakbladen. Den är en del av mig. Tror jag.
Skit samma, nu funderar jag i dåliga banor.
God natt.

Blandat

Kväll igen och det har varit en tuff dag idag. Inte gjort mycket nytta men det har tagit på krafterna bara det. Är nog både lat och seg och trött. Ändå känns livet inte sådär dödstungt. Okej, mycket går inte så bra som jag hoppats, jag tycker jag kämpar, ändå kommer jag ingenstans. Maten har idag gått sådär. Åt men behöll det inte. Förespråkar verkligen att man låter bli det. Det suger, skadar, gör ont och förstör. Börja aldrig. Om du gjort det, sluta fort.

Det var ungefär vad jag kom på att jag kunde säga.
God natt.

Medaljer, kramar, bullar

Så var helgen slut, i fall ni inte visste liksom. Jag ska sammanfatta lite tänkte jag.

Nu har tre dagar tävling nått sitt slut, jag har haft det bra, vi har fått in mycket pengar i kassan, jag har ätit bullar i mängder och varit en mycket stolt syster och dotter. Bror lyckades knipa fem SM-guld och i den sista, alltså, sjätte grenen kom han på tredje plats. Jag kan inte beskriva med ord hur stolt jag är. Han har kämpat så hårt, med livet (inte alltid lätt att vara syskon till en ätstörd syster), med sig själv, med sitt tränande. Det hela avslutades med massa varma kramar med skyttar som varit med under de här dagarna. Emil, (måste skryta när jag faktiskt har något att skryta över, är inte så ofta annars) som tog medaljer på VM senast, på vår bana här i Västerås, tog tag om mina axlar när vi sa hejdå och sa att jag måste ta hand om mig så att jag kan vara en lika bra tjej nästa gång vi ses. Får fortfarade tårar i ögonen när jag tänker på det nu. Lilla obetydliga jag har en världsmästare för mig själv några sekunder som får mig så glad bara där. Idag har gråten varit i halsen många gånger. Underbara bror som sköt en tia (max på ett skott är tio), när han hade som mest press i sista skottet, bror som fick gå till prisbordet, pappa som fick applåder, mamma som älskar mig så mycket, men mest tårar i ögonen fick jag när jag ikväll satt ensam i soffan och kom på att hallå, jag har levt en hel helg. Inte alla timmar, men alla dagar, stora delar av dagarna. Jag har inte låtit några pissjukdomar, ångest eller dryga fjortisar komma i vägen. Jag har varit Elin. Bara vanliga, tråkiga, trasiga, men glada och duktiga Elin som levde mer än bara överlevde. Tack livet, för att du var med mig i helgen. Tack Elin för att du väntat kvar.

Stolt storasyster

Så var andra dagen på SM-tävlingen avgjord och jag tillsammans med mamma och två coola brudar till har serverat mat och gott till alla deltagare och alla funktionärer. Nu går lördag dag över till lördagkväll och vi följer traditionen att välkomna alla på skjutbanan hem hit till vår gård för grillfest ikväll. Jag kan inte låta bli att må bra som det är nu. Vi ligger i tid för schemat, alla gubbar som bor på gården (pappa, bror och några skyttekompisar till bror) är snart hemma för att starta grill och langa bord och stolar ut i trädgården.

Och vem har inte rätt att få lite gråt i halsen när man inser att bror just tagit helgens tredje SM-guld. Stolt över dig lillebror.
Ja man kan säga att jag har det fantastiskt bra, så bra att jag inte ens stått på vågen på hela dagen, har ätit varenda bulle jag ville ha, skrattat nästan äkta, hejat på underbara gubbar och spelat kort med härliga brudar.

Nu tänker jag skratta, städa, göra klart maten, duka, skratta lite till, äta och dricka massa gott.
God natt på er.

Tudiliu

Så var kvällen kommen och jag mår bättre än både igår och tidigare idag. Tack psykologen, för att du är så duktig. Du har gjort min dag. Är så tacksam för att jag fått en så bra psykolog, TROTS att han är karl i "fel" ålder, sett ur mina ögon alltså. Vi diskuterade mycket idag, särskilt fokus på rakbladsproblemet, som han är ltie fundersam på. Han har svårt att få mig riktigt motiverad att sluta. Jag vet att det är fel, stört, dåligt, skrämmande, tragiskt, nedvärderande och i längden negativt. MEN jag har ingen annan väg att gå än det. Självbevarelsedriften är inte stark nog för att jag riktigt ska våga hitta något nytt, mindre negativt och lite mer hållbart. Det är så tryggt. Men så förbannat fel. Jag önskar att jag aldrig börjat, vilket jag sa och han förstod. Han förstod också den konstiga logik som min hjärna tänker när jag tänker kring problemet. Sjukt alltså. Krock mellan sjukt och friskt, krock mellan bra och dåligt, krock mellan normalvärderingar och psykisk-ohälsavärderingar. Krock mellan mig och mig alltså.
Och någon gång, då kommer den tid då jag inte har något val. Jag väljer mellan livet och döden. Vad jag där väljer vet jag inte. Ärligt talat vet jag inte, jag litar inte på mig själv. Det har jag lärt mig genom åren - jag har svårt att ha tillit till mig själv. Inte blir det lättare av alla dumheter och svek mot mig själv. Som aldrig verkar ta slut.

Men idag tänker jag lämna det ämnet, ge upp dagen för jag orkar inte med den och om jag kämpar, även om jag förlorar, så försvinner den energi och lilla ork jag har som jag annars behöver till resten av helgen. Som kommer bli tuff.
Så ja, ha det toppen läsare.

Ny dag. Sämre dag.

Är en tung dag idag. Har inte riktigt ork att hålla masken hela tiden, orkar inte skratta, orkar inte gråta. Det är inte kul längre. Det har inte varit kul på flera år. Kan jag inte bara få ha några bra dagar? Få vila, andas, skratta, gråta, springa, hoppa, krama, storshoppa, äta, dricka, älska, hata, festa, acceptera min snart normalviktiga kropp. Bara få leva. Bara jag får det, kanske allt det här känns värt det. För just nu känns ingenting värt någonting. Alls.

God kväll

Så var det kväll, jag har fått i mig tårta, en bulle och en toast idag. Kan inte säga att ens jag själv tycker det är tillräckligt. Så lite yoghurt funderar jag på i alla fal. Som jag suktade efter chipspåsen idag. Stod där bredvid mamma vid salthyllan och tänkte, tänkte, viskade för mig själv. "Du kan. Du får. Du borde. Du förtjänar. Du tycker det ska bli gott. Du älskar det ju. Du tycker mer om det än lösviktsgodis. Du vill ju. Du, kom igen nu, köp påsen." Gick förbi hyllan. Vände mig om när jag gått förbi. Men. Nej. Jag köpte den inte. Nu ångrar jag mig så himla mycket. Det hade varit så gott. Så imorgon. Imorgon tänker jag äta chips. Jag tänker.

God natt.

Snart på väg

Om en halvtimme ska jag vara nere hos grannen, eller ja, familjen. Yngsta tsöen fyller 15 och blir därmed halvgammal. :P

Det stora med det hela, är att det serveras ätbart.. Idag känns det lite tungt med maten, fungerar inte riktigt, så frukosten blev lite halvkatastrof. Men jag försöker, och blir det tårta så TÄNKER JAG ÄTA.

Utkast: Jul. 18, 2012

Trevlig dag faktiskt. Maria dök upp och gjorde mig på strålande humör som håller i sig rätt bra ikväll. Inte blir det sämre av att favvoprogrammet börjar om några minuter.
Så god natt.

Mat + Maria

Onsdag, men det känns som torsdag. Jag har varit en dag före hela veckan. Blev så besviken igår när det inte var onsdag så jag skulle få äta vad jag ville. Just nu känns matproblemen lite väl stora, jämfört med hur det varit sista tiden. Inte blir det bättre av allt dumt man gör i samband med det. Förstår inte. Jag brukade älska mat. Hur hamnade jag här? Jag brukade älska godis också för den delen, men kan inte direkt påstå att den känns viktigare än att få i mig den där fantastiskt goda såsen, eller den där pastagratängen, eller den där skinksåsen. Det tråkiga med allt är hur bra jag blivit på att dölja problemen. De här hemma har accepterat att jag inte äter allt, men tjatar gärna ändå, men att fuska har blivit så mycket lättare. Jag KAN det, och jag hatar mig själv för att jag kan det och ännu mer för att jag gör det. I natt kom jag fram till att jag nog kommer fortsätta vara lite störd för resten av livet. Eller det vet jag att jag kommer, bipolär sjukdom är kronisk. Men ätstörningen kommer nog ha satt sina spår som kanske aldrig riktigt försvinner helt. Vad vet jag. Det där tror jag lite olika om, beroende på hur jag mår.

Annars idag ska det bli himla kul. Maria dyker upp och ska kika på min lägenhet, som hon ÄNNU inte sett. (jag flyttade in i november). Ser fram emot det. Väldigt mycket faktiskt.

Efter lite tid av tankar

Nu har det gått några timmar sen den dryga timmen hos psykologen och har därmed hunnit tänka igenom allt vi diskuterade. Vi diskuterade familjesituationen, som är lite tung för egen del, men det är jag nog ganska ensam om att tycka. Flera orsaker till det, som inte är värt att nämna. Vi diskuterade också min framtid, hur den nu ska se, hur jag nu vill att den ska ut. Så många tankar. En del av mig säger, som har sagt så länge, är att jag borde ge upp totalt. Skita i livet. Dö ifrån det här. En annan del säger att jag ska ge upp mitt liv. Falla tillbaka ner i mörkret i sjukdomsvärlden, där jag känner mig så hemma, hur illa jag än tycker om det. Och den sista delen av mig, som idag är lite svagare än igår, vill att jag ska kämpa. Ge upp äs, ge upp deppen, lämna mörkret. Kämpa för att ta mig till det fina livet, livet på riktigt. Det som jag trodde jag skulle leva redan nu. Som jag sa till psykologen idag; det går sisådär med det mesta för tillfället.

Det var inte särskilt positivt idag, men det är så tankarna går idag.
God natt.

På väg hem

Nu har jag varit hos psykologen igen. Skönt, men jobbigt. Vi har satt ett nytt mål: satsa på rakbladsproblemet. Svårt. Svårt. Inte lyckats ha uppehåll i mer än 17 dagar. Vilket var sommarem 2010. Är så kluven, tänk om jag inte klarar det? Maten ska vi ta upp med läkaren få se vad hon tycker. Själv är jag osäker. Kan bli lite mycket, men jag äter för lite tycker han.

Jaja, nu är jag på väg hem, trött men lite lättad att få ur mig allt.

Lite blandat sådär

Här är det tröttsamt att vara vaken. Sovit en stund på eftermiddagen, det var nödvändigt kände jag, även om det säkert kommer påverka nattens sömn. Skit samma, orkar inte bry mig. Imorgon är det psykologen igen, efter fyra veckor utan stöd. Eller ja 3,5. Det känns lite nervöst faktiskt, med tanke på att allt inte riktigt gått helt perfekt. Men det är lite sådär väntat kanske. Eller det är väntat. Har inte varit utan stöd från psykiatrin sen jag blev sjuk. Mer än fyra år alltså. Oj vad tiden flyter på. Tiden går, men jag står kvar. Eller inte riktigt sant, jag har gått upp två elefanters vikt, sågat sönder lite fler kroppsdelar och hatat mig själv lika mycket. Viktigast av allt - jag har tagit mig bort från LPT och slutenvårdsavdelningar. Det tog ett jädra bra tag.

Nu är jag i alla fall ensam ikväll, mamma la sig för en timme sen, men jag har nog att göra ändå med valpen hemma. Som börjar tagga ner, inte lika stressad och nervös, för tillfället gör hon ett tappert försök att få dela filten med den gamla hunden, gamla tanten alltså, som inte riktigt tycker om valpen.

Ja det var väl allt för nu.

Trevligt besök

Igår var en händelserik dag, mestadels var det roligt. Lite sliten där på kvällen när jag skulle försöka slappna av lite inför sängen. Mamma och pappa kom hem på eftermiddagen, en bekant kom för att fixa gräsklipparen, CILI KOM en stund, gästen som ska vara här hela veckan kom och till slut även lillebror. Inte mycket till lugn och ro. Det gör inte så mycket, CILI var ju här!!

Idag är det annars väldigt lugnt och skönt. Solen skiner ( ! ), pappa är glad, mamma pigg och jag ganska avslappnad faktiskt. Tydligen ska vi baka senare idag, SM-tävlingen börjar på lördag och då ska allt vara klart i köket.

Så alltså en lagom dag, Nu ska jag i alla fall äta yoghurt, TÄNKER inte falla ner i den där skiten med extremt svåra matproblem, jag har tagit mig därifrån, det tog tid. Och kraft och kamp. Så yoghurt - here I come.

Lite mat sådär

Idag är jag innerligt trött. Kroppen vill tillbaka till sängen och stanna där för alltid. Som förhoppningsvis är en kortare stund, jag är nog inte menad att leva så länge. Hoppas jag. Har sovit riktigt, riktigt dåligt i natt. Sovit tre timmar och är inte pigg alls, men det är ett senare problem.

Mamma och pappa är på väg hem, och det gör mig inte så mycket, ska bli skönt att inte vara ensam mer, det har varit perfekt längd på min ensamhet de här dagarna. Jag har fått i mig tillräckligt med mat även om det varit svårt vissa stunder.

Så man kan säga att Elin är stolt över Elin som vunnit den här helgen.

Kvällsinlägg

Några snabba rader från mig då innan jag ta mig till sängen. Mår rätt bra mentalt, kroppen mår sämre. Jag är själv igen ikväll men det gör mig inte så mycket. Imorgon konmer mamma och pappa hem efter en helg i stugan. Skönt det med.

Jag har ätit godis och är rätt nöjd med det faktiskt.
God natt

Lördag

Ännu en dag ensam hemma och det gör mig faktiskt inte särskilt mycket. Det är rätt skönt. Varit ute och vandrat i trädgården med de två hundar jag har kvar hemma, som tycker det är ganska skönt att slippa valpen.

Idag har jag annars hunnit med lite tvätt, ätit frukost, druckit kaffe och ja, myst med hundarna. Lite städning lär väl också hamna på schemat. I övrigt är det väldigt skönt för tillfället.
Hoppas er dag innehåller sol, skratt och god mat.

Snabbinlägg

Natt. Trött. Mätt. Trasig.
Men jag mår ganska bra.
God natt

13 juli 2012

Ny dag, nya möjligheter som de positiva själarna brukar säga. Nya dagar, nya kamper säger en psykiskt sjuk. Det blir många kamper idag, men jag har i alla fall fått i mig yoghurt nu på morgonen. Duschat har jag också, ingen lätt sak gör mig normalt men det gick helt okej idag.

Idag har jag annars en lång dag av ensamhet framför mig. Inte bestämt mig för hur mycket jag ska våga utmana, men försöka tänker jag. Det kanske till och med blir en bra dag. Har två underbara hundar till sällskap, de två andra odjuren, de jobbiga, är med mamma och pappa i stugan.

Det var allt för mig för nu. Återkommer.

Utkast: Jul. 12, 2012

Klockan är 23.06 enligt min dator, som går lite före tror jag. Det brukar mina klockor göra. Utom sömnklockan då som är helskruvad och inte alls går i rätt tid oavsett vems man går efter. Det har i alla fall lett till att jag nu sitter och kikar på sound of music och känner mig gammal som tycker om musikaler från massa år förut. Jag har sett den massor av gånger och är ganska glad att jag vuxit upp med den.

Annars ligger jag här i sängen och tänker på självdestruktivt. Så j*vla korkat. Borde slutat för länge sen. Borde inte börjat alls snarare, men det gjorde jag och fattade inte då vad det skulle leda till. Fyra år av ständig smärta, av längtan till att göra dumt, och kort därpå ångra det dumma. Om och om igen, samma cirkel utan avslut. I natt tänker jag i alla fall hålla mig lugn och stabil, liksom resten av helgen. I helgen ska jag njuta av att ha kontroll över mig själv, utan övervakande ögon. Detta SKA, KOMMER leda till att jag äter kycklingspett med potatisklyftor en dag och stekt kyckling i chilisås med strips en dag OCH chips, och två dubbelnougat, och en daim, ett glasspaket nogger och två liter läsk. Och päron - och vaniljyoghurt. Kanske slinker något mer ner, förhoppningsvis. Jag vill visa mig själv (och mamma) att jag klarar mig en hel helg, utan dumheter, utan förstörandet. Det klarar jag. Det ska jag klara.
God natt.

Kväll igen

Nu är klockan strax efter sju, jag är trött, trött och trött på livet. Hur svårt ska det vara att äta en hamburgare? Mammas egna, stekt i minimalt med smör, ändå skriker äs i huvudet att jag är fet, äcklig, värdelös och inte förtjänt av så god mat och att jag kommer bli smällfet och väga 120 kilo om en vecka. Vidriga människa jag är.
Annars är det egentligen rätt bra, jag äter ju, godis till och med och tränar inte och spyr inte. Ändå kan jag inte riktigt uppskatta allt det där. Allt känns mest hopplöst.
MEN, jag har det inte katastrof, det får duga för nu.

God morgon

Eller ja, god dag.
Idag mår jag sådär. Är ovanligt pigg idag, även om huvudet snurrar och kroppen gör ont. Men det är ungefär som vanligt. Eller ja, det ÄR som vanligt. Så det är inte extra påtagligt direkt. Har ätit frukost - en skål med yoghurt och flingor. Blev ingen macka till, fail som jag är.

Det var typ vad det här inlägget skulle innehålla var min plan.
Jo just det - Mary Poppins är en underbar film!!
Ha en bra dag.

Skitnatt

Nu har kvällen blivit natt och lite till, jag är helt slut men det är kaos på de flesta plan just nu. Ska bli skönt att vara ensam några dagar. Har varit så barnslig att jag tittat på Mary Poppins fram till nu.

Förhoppningsvis däckar jag av ren utmattning snart.
God natt.

Hemkommen

Så har jag landat hemma i Lillhärad och Västerås igen. Skönt och läskigt. Har haft fem väldigt bra dagar i allmänhet. Igår träffade jag min underbara gudfar. Han är starkt förknippad med min barndom. Vi har, med hans mycket nödvändiga hjälp, fått upp friggeboden, fått tak och tegel på den så att den numera är helt vattentät och skyddad och tål allt den behöver tåla för att bli långvarig på kullen vid stugan. Pappa nöjd, farmor nöjd och jag är därmed också relativt nöjd. Jag är trött men glad att ha fått andrum och space att andas utan vardagsångesten. Och för första gången på väldigt länge har det gått mer än tre dagar mellan gångerna jag skurit. Fem faktiskt. Känner mig lite stolt och väldigt väldigt tacksam. Så man kan säga att jag är nöjd med allt (utom den ständiga matångesten då, men den räknar jag inte nu, bara för att jag ska få känna mig lite bra).

Därmed skriver jag hej då för nu och hälsar mig själv välkommen hem.

Mot Korsån

Nu är jag två minuter från att sätta mig i bilen till farmor, stugan och Korsån. Hoppas att jag mår bra och hoppas att ni mår bra.

Semester

Nu var sista dagen på praktiken avklarad. Himla skönt med semester, samtidigt som det skrämmer lite, nu har jag ingen trygghet eller några rutiner alls kvar. Hädanefter kommer allt fokus hamna på tankar och handling utefter dom. Scary. Senast jag hade massa egentid och ingenting vettigt och socialt att göra gick det åt helvete (ps. underdrift ds.). Därtill har jag ingen psykolog eller annan hjälp från professionella. Det betyder i praktiken att de människor som fortfarande pratar med mig kommer få höra massa negativt. Så alla som inte redan vänt på klacken och är för trötta på tunga toner bör kanske byta bort mig nu.

Nu slipper i alla fall alla mig, då jag tar mig 15 mil norrut ut i den svenska öknen - skogen. Och i den del av skogen där det bara finns täckning i typ 1 kvm per mil. Så hej då för ett tag, kommer väl något inlägg här, men ingen större aktivitet.
Ha en toppenvecka nu alla.

Buhu

Har som ni märkt tappat lite blogglust, men det kommer väl åter. Tror jag. Är fortfarande ett stöd att ha den.

Det är hur som helst kväll igen och det känns sådär idag. Känner mig lite smått övergiven och ensam. Borde vetat från början hur det skulle bli. Men så smart är inte jag. Är bara ett korkat äckel. Usch, dumma mig själv. Hatar det här kaoset och det här så kallade livet. Min kropp dör, min hjärna fuckar upp, mitt liv rasar. Yey, vad jag älskar att leva idag. God natt.

Ingendag

Idag har jag fått mycket gjort. Eller jag och mamma. På bekostnad av min inte särskilt välmående kropp, som just nu skriker av ilska och besvikelse på mig som är så j*vla korkad och fortsätter springa och springa och göra massor av saker som jag inte riktigt orkar. Därför har jag idag valt att ha en ingendag. Jag mår varken bra eller dåligt, har bestämt mig för att istället chansa med att kasta bort den braiga gårdagen och må skit idag så tar jag det lugnt med känslorna så jag i alla fall har en dag då jag inte mår dåligt. Fegt av mig.

Nog om det. Nu är det mat på gång. Kyckling. Bland det lättaste för mig att äta. Så lycka till till mig själv.

Tack livet

Idag är en bra dag. Väldigt bra dag hittills faktiskt. Tappar lite ork nu ikväll, MEN dagen har varit underbar. Fantastiska sms från en viss tös och en sanslöst fascinerande människa på praktiken som tillsammans fick mig att känna mig mer uppskattad än på mycket länge. Tack Cili för att du är du och alltid finns där som du gör. Och Gun därtill, valde att följa med mig för att JAG bad henne följa med, trots att hon tidigare bestämt att hon inte skulle gå, men hon ändrade sig för att hon VILLE vara med MIG. Den människan håller på att bli en riktig förebild för mig, bara genom dom fem timmar vi pratat. Dessutom fick vi i oss varsin våffla, eller ja, hon fick mig att äta en tillsammans med henne. Som jag behöll och stolt sedan berättade om för min kontaktperson, som blev väldigt nöjd med mig. Mamma hämtade mig och var på väldigt bra humör, pappa lät likaså i telefon. Jag har semester från valpen i tre dagar till, min hund är lycklig, jag har inte stått på vågen på mer än ett dygn och jag kan i natt lägga mig och vara säker på att jag inte kommer göra ett enda dumt här hemma, vilket nog är första gången jag är säker på på väldigt länge. Så man kan säga att jag är otroligt glad för den här dagen. Tack livet, för att du fanns där för mig idag.

Ovärd

Det går segt här i livet just nu. Känner mig inte så himla pepp på vardagen, känner mig mest tjock och äcklig och värdelös och jobbig. Vilket jag nog är. Uppenbarligen. Tack för att du får mig att känna mig totalt ovärd något bra. Skitsjukdom. Jag hatar dig. Du förstör mitt liv och jag önskar att jag aldrig träffat dig.

Okej

Man kan säga att kvällen varit bra. Jag har inte gjort något tok, Spanien vann (solklart) finalen och alla här hemma har varit nöjda med oss själva. Valpen sköter sig och har tagit ytterligare steg framåt och ångesten har varit mildare än på flera dagar. Väljer att bortse från tablettintaget, ångesten har ändå inte gjort lika ont idag. 
 
God natt. 

Söndag

Söndag igen. Har ätit yoghurt till frukost, himlans god var den. Idag är det annars inte mycket planerat. Antar jag, jag har inte hört något annat i alla fall, även om jag vaknade upp ensam hemma.

Mår sådär i övrigt. Sliten efter en lång, tung och krävande vecka. Det är rörigt i huvudet och kroppen vill helst att jag går tillbaka till sängen.

Var ungefär det jag hade att säga. Ha en trevlig fdag.

RSS 2.0