En vacker dag

Du log mot mig så vackert

Och jag trodde på allvar

Att det finaste också

Var till för mig

Fastän jag var värdelös

Och lite trasig och halv

 

En vacker dag

Är du gömd,

Glömd och raderad

 

Jag trodde det var för bra

För att vara sant

Och se så rätt jag fick,

Du var bättre än bra

Och det är ju helt omöjligt

Att det skulle finnas i mitt liv

 

En vacker dag

Är du gömd,

Glömd och raderad

 

Du fick mitt hjärta

Och tog min själ

Som om du hade all rätt

I världen att äga mig

Och göra vad du

Ville med mig

 

En vacker dag

Är du gömd,

Glömd och raderad

 

Så helt plötsligt

I köket vid spisen

Där din favoriträtt

Korvstroganoff puttrade

Rörde du mig

Som du aldrig gjort förr

 

En vacker dag

Är du gömd,

Glömd och raderad

 

Morgonen efter

Bad du om ursäkt

Och lovade att du

Älskade mig så som

Du aldrig älskat

Någon annan

 

En vacker dag

Är du gömd,

Glömd och raderad

 

Du var ju sådär perfekt

Men så vaknade du upp

Och kom ihåg att du inte

Var sådär felfri som

Du gett sken av

Att du var

 

En vacker dag

Är du gömd,

Glömd och raderad

 

Vårt liv gick i kras,

Min själ repades

Upp lite grann

Och jag förlät aldrig

Dig fastän jag lovade

Att du var den bästa jag kunde få

 

En vacker dag

Är du gömd,

Glömd och raderad

 

Och kanske var det så,

I mina ögon var du

Allt jag någonsin önskat mig

Men jag väntade nog för mycket

Av livet för du var ju

Inte sådär strålande

 

En vacker dag

Är du gömd,

Glömd och raderad

 

Nu inser jag att du

För alltid slog mig

Blodig och gav mitt

Hjärta bestående blåmärken,

Men det är dags att

Du lämnar mig ifred

 

En vacker dag

Är du gömd,

Glömd och raderad

 

Du förblir ett

Kapitel i mitt liv

Men det är dags att

Jag avslutar det

Kapitlet också,

För du är borta nu

 

En vacker dag

Är du inte längre

En del av mig


Trevlig kväll

Idag är en segisdag. Baksmällan är inte sådär smärtsam, men irriterande och den tidiga morgonen gjorde inte saken bättre. Men jag tog mig till Stentorpet och fick det lite småjobbigt direkt. Hur som så fick jag i mig en frukt till kaffet och anser mig vara lyckad därigenom. Kvällen igår var underbar, behövde en sån kväll. Lite mycket alkohol kanske men så får det vara ibland.

i övrigt är det sådär. Är trött på regnet som fortsätter ösa ner, är trött på min kropp som inte mår särskilt bra alls. Hjärtat gör alltmer ont, ryggen förblir sned och axlarna tål inte ens beröring utan att tårarna bränner bakom ögonlocken, fingrarna är stela, svullna och smärtande. Tog mig i alla fall ett steg på vägen till sjukgymnasten - ringde familjeläkaren som gav mig numret till sjukgymnasternas klinik. Usch ja, ska ta mig till att ringa dit också. Kan bli lite jobbigt, men har ju faktiskt stöd av både läkaren och sjuksköterskan att sjukgymnastik behövs.
Så man kan säga att det på en del fronter går framåt. Inte rakbladsfronten dock. Förstår inte hur jag ska ta mig ur det. Går det? Ingen aning, är tämligen osäker på det.

Återkommer. Ha det toppen tills dess kära läsare.

Party

Party party. Lite sprit, lite mys och lite skratt. En perfekt kväll.

Tell me what?

Inte helt oväntat kan jag säga/skriva att jag är trött. Var en riktig slitdag idag och jag känner att jag inte riktigt har orken till fyra dagar i veckan på Stentorpet. Hur jag nu ska få fram det till kontaktpersonen. Hoppas i alla fall på att jag pallar morgondagen. Lite osäker på om kroppen orkar. Det visar sig.

Glädjande nog kan jag säga att jag om några timmar tar mig tjugo minuters promenad bort till Maria, där en myskväll med vin och skratt väntar. Yey!

Trött...

Är sagolikt trött. Särskilt huvudet som ändå snurrar runt, runt. Inte något nytt direkt. Vore så skönt att få sova några timmar i sträck, men det är nog lite mycket begärt. Om man vill kan man översätta det hela till att jag drömmer för mycket mardrmmar. Väldigt många mardrömmar. Om jobbiga saker som jag helst inte vill minnas. Sen kommer följddrömmarna. De där symboliska känslorna som är följden av alla tunga händelser och tankar som jag inte är klar med. Som jag inte riktigt kan förklara.

Ligger i sängen och fasar för stunden som strax kommer - stunden då jag stänger av datorn och ska försöka slappna av.. Den kommer, men den blir inte lättare för det.
God natt.

Frukost

Lite småjobbigt idag också, men det var väl ungefär som väntat. Så trött. Väldigt, väldigt trött på allt. På mig själv, livet, ätstörningen, familjen. Känns lite småtrist att det inte riktigt funkar som det ska just nu.
Orkar inte skriva mer, är ändå inget vettigt.

Blandat

Mår otroligt blandat här. Inuti är det kaos och rätt jobbigt, men dagen har innehållit mmycket positivt. Okej, ingen sömn i natt, rakblad större delen av natten, lite jobbig stämning i familjen och ett sanslöst tungt samtal hos psykologen, som följdes av en mindre trevlig stund på toaletten. Det fortsatte med en ganska bra eftermiddag på Stentorpet, där jag inte fick särskilt mycket skäll alls. Träffade fina människor och umgicks ett bra tag med en fin kvinna på boendet som jag lärt mig massor av hittills. Åkte hem och varit totalt slut mentalt.
Just nu är det helt okej, jag är i med i en fantastisk grupp på FB (japp, är en nörd) där jag får massa stöd och sällskap i matkampen, har fina vänner, träffat en gammal älskad klasskamrat på bussen och ska träffa Maria på torsdag igen. Så vad har jag att må dåligt över? Borde kunna hantera livet så mycket bättre. Mycket man borde..

Ingen förbättring

Lite hopp i livet vore najs. Nice heter det förresten. Men nej. Det känns lite dystert för tillfället. Det ena alternativet att stå ut är mer miserabelt än det andra. Ingenting är egentligen vettigt. Friskt. Logiskt. Ingenting av det faktiskt. Strunt samma. Jag mår ungefär som jag gjort sista dagarna. Inte särskit bra alltså. Känner mig lite trött på alltihop. Allt det här, som inte riktigt känns okej. Fantastiskt vad roligt livet är.

God att.

Butter

Här ligger jag och önskar att jag vågade ringa mamma. Bara få komma bort från ensamheten jag inte riktigt klarar just nu. De ringer från Stentorpet hela tiden och jag tittar på skärmen och inser att nej, ingen idé att prata med dom just nu. Såren på låren går upp hela tiden och längtan efter att skära mer är lika påtaglig som ångesten. Jag är tacksam för de där 2 timmarna paus jag fick från ensamheten, vet inte riktigt hur det skulle gått utan dom. Men nu är jag tillbaka, tjockare, vidrigare och sämre än någonsin och vill lite grann ge upp. Springa lite, svälta lite, skära lite. Eller mycket snarare. Mamma ring.. Snälla ring..

*fjoooooo*

Faller. Faller. Faller lite till. Riktig skitdag. Som inte går alls bra. Om jag bara haft en psykolog att prata med imorgon, men nej. Känns inte alls bra just nu. Ätit två centimeter av en godisrem och en halv dl yoghurt. Hur svårt kan det vara? Ät för helvete. Häll upp yoghurten i skålen, ta fram en sked, stoppa in i munnen, tugga, svälj, behåll. Jag dör inte. Även om jag, vilket jag inte kommer göra, jag vet, går upp tio kilo kan jag gå ner dom igen. Ät. Bara ät, snart svimmar jag. Så förbannat svårt idag. Rakbladen härskar idag, och ja, jag vill inte riktigt. Ge upp och komma igen imorgon.

Snart

Här är det blandade känslor. Jag har lite av den där maniska energin kvar, men den försvinner lite för sekund. Vilket ju inte är helt konstigt. Det brukar komma en krasch efter att jag mått bra för länge. Dumt av mig att vänta mig mer av livet. Men nu är det som det är och det får jag acceptera. Långsamt. Men acceptera. Lite småjobbigt runt omkring också. Så mycket jag oroar mig för just för tillfället. Massor av saker jag helst velat slippa totalt men njae, funkar inte riktigt så.

Ikväll är det i alla fall sällskap som väntas. Ska bli skönt.

Butter

Det är fortsatt tungt här. Eller ja, fortsatt heter det kanske inte. Det började liksom i förrgår. Satan vad jag är trött redan. Känner hur orken, energin, hoppet försvinner. Har ägnat dagen åt att göra absolut ingenting. Varit uppe på benen i drygt en timme, resterande 8 timmar har jag legat i soffan och stirrat upp i taket mest. Inte helt oväntat att jag hamnar där. När jag inte orkar, orkar jag verkligen inte och det är väl ja, sådär. Lite patetiskt, men ja. Idag är verkligen en skitdag. Mammas ord ringer i öronen, då jag inlett vägen som mamma säger att jag skulle hamna på. En icke rakbladslös väg. Ungefär så bra är jag. Det är så här jag är. En fail.

För mycket begärt

Ja, fyra dagar av lugn och ro och lite andrum mentalt gick det helt plötsligt förlorat. Som om det skulle kunna hålla i sig, undra hur jag tänkte där. Alldeles, alldeles för mycket begärt av vardagen och livet. Är så förbannat korkad ibland. Hur som helst, glädjen har dämpats lite av en tung, tung dag. Dagen började på Stentorpet där det så klart blev dystert. Just som jag börjat känna att jag kan andas i vardagen och hitta tillbaka till mig själv I vardagen vill de skicka mig vidare. och allt börjar om. Det är nog inte meningen att livet ska vara enkelt. Inte blev det bättre av att bussen tog hundra år på sig, jag väntade i 44 minuter på en buss som ska gå från den hållplatsen var 15 minut. Satt där och kämpade med tårarna, jag som aldrig gråter. Slutade med att jag bröt ihop på bussen där jag satt ihopkrupen längst bak i en helt tom buss. Hemma blev det ännu värre där jag försökte samla ihop mig för att åka till psykologen. Som inte gick särskilt smidigt det heller. Om han bara kunde låta mig krascha istället för att ta upp allt jobbigt. Vi ägnade 45 minuter åt att diskutera rakblad. Fantastiskt vad bra jag känner mig. Eller inte. Inte blev det bättre av att det blev surt här hemma ikväll.

Glädjeämne dock: jag åt mördegsinbakad gräsand med pressad potatis och pappas sås. Utan att räkna kalorierna i det. Yey.
God natt.

Morgon igen

Så var det morgon igen efter en lite tung natt. Var svårt att slappna av, svårt att sluta tänka, svårt att sluta ögonen, svårt att andas, svårt att somna. Till slut gick det i alla fall att falla in i en orolig sömn med en hel del mardrömmar och en hel del vaknande hit och dit. Att det slutade så bra som det gjorde visar ändå på att det har gått framåt sista tiden. Något positivt i alla fall.

Dags att ge se av till Stentorpet nu då.

Lite senare ikväll

Så var det ytterligare en kväll och det känns sådär. Mestadels faktiskt för kroppens skull. Måendet är bra, men kroppen värker så förbannat. Orkar inte vara orolig för den heller, men är mest irriterad för att jag inte riktigt bryr mig så mycket som jag borde.

Strunt samma. Jag mår bra mentalt, huvudet är under relativ kontroll, vilket känns väldigt skönt.
God natt.

Så tröööött

Här är det ännu lite avslaget och med en sliten och smärtande kropp har jag, för sent, insett att 2.5 timme med tvätten inte riktigt vad var den klarade. Lite bittert för jag hade verkligen sett fram emot att få lite gjort här hemma. Men jag har i alla fall gjort lite nytta och ska försöka hänga tvätt om en halvtimme igen. Intressant va?

Jag mår fortsatt bra mentalt, huvudet är i form än och har tagit paus i stressen och njuter nu av att vara avslappnad och inte övertänd och inte heller totalt orkelös och deppig. lagom. Vilket är väldgt sällan med en bipolär sjukdom. Så lite tacksam är jag också. Därtill börjar det lösa sig med J. och det känns också skönt att vi har pratat om det och förstår varandra.

Så allt som allt - bra här.

God kväll

Onsdag kväll och jag är lite halvt avslagen. Nej, jag mår inte dåligt, jag mår bra, fortfarande. Men avslagen. Är kanske orken som inte riktigt finns där. Har tappat den här mani-känslan som jag haft sen jag kom hem. Inte för att jag tror att jag faller ner i depp. Än. Men jag har helt enkelt inte slappnat av sen jag kom hem, sprungit runt på moln och nu börjar det ta ut sin rätt. Helt logiskt. Men jag kommer igen, eller ja, min ork gör det.
Nu ska jag svara på kommentarer, duscha och sova.
God natt.

Andra dagen hemma

Då är det andra dagen hemma. Det känns fortfarande väldigt bra. Har träffar grannen och druckit kaffe med mamma och ätit frukost. Så man kan säga att jag är på rätt spår.

Nu - till stan.

Vad säger man

Jag mår väldigt bra här hemma faktiskt. Jag har haft åtta, mestadels underbara, dagar, har kommit tillbaka till praktiken där jag träffat en toppenman och trivs, har betalat räkningar och har mycket pengar över, har fina planer framöver och har träffat psykologen som spred komplimanger och förhoppningar om sig och jag har en fantastisk familj. Lycklig kanske man inte ska säga, men tillfreds duger.
God natt.

Hemma

Hemma. Hemma på riktigt och det känns så fantastiskt skönt. Resan har varit underbar, fantastisk och jag har haft det bra under alla dagar. Jag kom hem till ett kallt Sverige, trött och sliten, men glad. Jag kom hem med ett bättre humör och mående än jag åkte med, kom hem med fler spritflaskor, fler minnen, fler skratt än jag åkte med. jag kom hem med mindre ork, och några kilon mindre på vågen, men det var det ändå värt. För det negativa jag fick, som inte var mycket, kunde jag hantera och kommer kunna hantera. jag SKA gå upp de där kilona, jag tänker fortsätta äta choklad, jag tänker tänka tillbaka på de här fina dagarna jag haft. Jag tänker tänka tillbaka på hur fin dagen idag var. Natten var visserligen katastrof, av mindre trevliga anledningar, men dagen har varit så bra. Allting flöt på och i bussen på väg hem från Arlanda insåg jag, till sist, då jag gav upp försöket att inleda läsningen av de sista hundra sidorna på min Tolstojbok, att det här kanske var vändningen. Jag insåg att jag klickade upp Facebook och skulle göra en tråkuppdatering och skriva att yey jag är på flygplatsen och inget mer, men kom på att herregud, vad har jag gjort med mig själv. Med mitt liv. Har jag kastat bort så många år på den här skitsjukdomen, när jag istället kunde ha plockat på mig såna här fina veckor och skratt och tårar och glädjeämnen. Har jag varit så sjuk i detta värdelösa liv att jag missat underbara människor och det vi kunnat göra för varandra. Men framför allt insåg jag medan tårarna rann nerför mina kinder och landade på sätet att jag har det bästa man kan ha för att börja leva. Jag har de finaste människorna man kan ha runt mig. Jag har mamma, som jag egentligen inte kan beskriva med tillräckligt fina ord. hon är perfekt, jag har en tärd med stark pappa och en sargad med öm bror som gjort mer för mig än någon någonsin ska behöva göra för någon. Jag har det underbaraste kvar - jag har livet. Där, bland tusentals lästa ord, till bredden fyllda resväskor, skimrande minnen och mina glansiga gröna ögon började hjärtat slå rätt i vetskap om att det nu fanns en liten hemlighet som för alltid blir både hemlig och sann. En hemlighet om att livet väntar. Det väntar på mig.
God natt. God natt mamma. God natt pappa. God natt bror. God natt älskade. God natt min hund. God natt mina tårar. God natt anorexi. God natt mörker. God natt mitt hjärta. God natt mig själv. Nu ska jag leva.

Baksmälla

Idag är det lite baksmälla, men mest värk i kroppen. Mina händer mår kasst, min rygg är trasig, knäna knakar och jag, smidigast av allt (eller inte) gick snett i spåren där tågen åker i parken. Fantastiskt smart. Så det går lite sådär med att gå för tillfället. Är hur som helst inne på sista dagen nu, lite vemodigt men skönt också. Om 24 timmar och fem minuter landar jag på Arlanda, för att sedan åka buss (IGEN!!) hem till Västerås, där jag i alla fall hoppas på att mamma hämtar mig.
Det var allt för mig tror jag. Återkommer imorgon.

Lördag

Så var det ytterligare en ny dag. Vilket känns bra. Dagarna har gått fort, väldigt fort men det känns helt okej det också. Om två dagar har jag precis landat på Arlanda, så ja, de här åtta dagarna har försvunnit av sig självt. Vi har tagit det lugnt, vilket känns väldigt lagom. Ingen av oss har sådär enormt behov av att göra saker hela tiden. Tur för oss det.

Ikväll är det dock dags för ljusshow. Ska bli spännande, ingen aning om vad det är. Lite nervös för allt folk, men det ska nog gå bra.
Hej så länge då.

Sen morgon

God morgon, eller vad det nu heter. Jag har sprungit genom duschen, utan missöden, sov en hel natt utan missöden, om man bortser från de där timmarna då det omöjligt går att sova. Men jag är mest pigg och kan hantera det mesta, även om tankarna inte är sådär väldigt snälla mot mig alltid. Det är ungefär som vanligt, men lite bättre.

Idag blir det ännu en lugn dag, vilket ska bli skönt.

Så trött

Igår var en tung dag. Psyket börjar tappa orken, men i övrigt känns det okej. Jag kämpar, gör mitt bästa för att jag ska vara tillräckligt bra. Är inte säker på att jag lyckas så bra. Hur som - jag äter varje dag, äter mängder varje dag och det känns inte heller särskilt bra. Kommer ha gått upp massor. Men samtidigt. Jag dör inte av att gå upp i vikt, vad är det jag är så rädd för? Osynliga revben? Kläder större än barnstorlek? Ork att röra på mig? Ja, för allt det där är ju otroligt negativt. Eller inte. Det är ju friskhetstecken. Bevis på att det jag kämpat för faktiskt kommer närmare. Hur skrämmande det än är, så är det fortfarande inte dödligt farligt.

Hur som, nu ska jag in i duschen.

Kort inlägg

Jag sitter här. Lagom full men med lite för mycket mat i magen. Det tycker jag förstås jämt så den känslan kan vi dissa. Vi har idag shoppat lite och jag har varit på bio! Det var väldigt länge sen sist, men det var helt okej. Varit en lite tyngre dag idag, så både mat och folksamling var lite ansträngande, men det gick ju som sagt. Vi såg för övrigt Batman. Helt okej, mycket bättre än väntat.
God natt.

Dortmund

Så har jag sovit första natten i Tyskland och har sovit helt okej. Vaknat några gånger men det är som vanligt när jag inte är hemma. Känner mig rätt lugn, är mest matfrågan som är jobbig. Ingen koll på vad som är i och hur mycket osv, men det är ju ett ganska vanligt problem.

Nu - handla kaffe.

Sista dagen hemma

Så var det söndag, jag är relativt pigg och faktiskt inte särskilt nervös. Buss till Arlanda, flyg till Düsseldorf och tåg till Dortmund. Så det blir lite resande, men det känns bra och det ska bli skönt att komma fram. Så man kan säga att nu tar jag en veckas semester från det här skitlandet.
Ha det toppen, och ni med mitt mobilnummer, det är bara att höra av er om ni har lust med det.

Tacos, sällskap, resa och inköp

Har just fått i mig ett skal med tacos. Ananas och gurka och faktiskt lite creme fraiche. Lite ångest nu, men har mycket att glädjas åt. Dricker vin, fått träffa Cili och snart packat klart inför resan som tar sin början imorgon. Jag och mamma har köpt en skrivare och jag kan därmed sluta springa till grannarna varje gång. Jag och mamma fick igång den och det gick finfint att skriva ut bussbiljetten.

Så ja, man kan helt enkelt säga att jag är rätt tillfreds med livet för tillfället.

Lite mer

Jag har haft en bra kväll. Jag har fått i mig lagom med vin, lagom skratt med mamma och lagom med lyckorus efter handbollen. Därmed snurrar huvudet men jag är glad och ser fram emot morgondagen som nog inte kommer innehålla mycket. Fortsätta med valpens uppfostran, packa och gosa hej då med min hund. 
Snart åker jag!!!

Jaha igen. Men med mer glädje.

Jag har druckit en större mängd vin, ätit en glass, lekt med valparna (den riktiga valpen och min fyraåriga hund som är som en valp) ute i trädgården medan jag pratat i telefon med Jocke. Har ätit mammas hamburgare och vitlöksbröd.
Nu börjar handbollen, och vinet börjar gå upp i huvudet. Så ja, ha en trevlig kväll.

Jaha

Nu är det dag här i västerås igen, skönt. En ny dag liksom. Efter gårdagen är det verkligen uppskattat. Det var en riktig skitdag, natten blev inte mycket bättre. Hon var strax efter fyra när jag somnade. Kom ändå upp före tio så fick en hel del sömn faktiskt. tack och lov.

Nu på dagen har jag varit hos min underbara granne och skrivit ut flygbiljetterna, har gjort kaffe som ska intas med mamma och pappa och snart fortsätter packningen som startade igår. Måste kolla flygbussarna idag. Och fixa de där fucking medicinerna. Får mig fortfarande på dåligt humör, men skit samma. Jag åker snart och det räcker.

Oh my god

Vilken katastrofdag detta varit. Riktigt usel från start. Vaknade grinig, utmattad och seg. Kroppen ville inte samarbeta någonstans, huvudet dunkade, fötterna svullnade upp, fingrarna var oböjliga, ryggen sned, hjärtat slog fel, knäna knakade. Ja ni vet det vanliga när min kropp dödar mig långsamt. Sovit dåligt och skulle dessutom till tandläkaren. Där det inte gick så himla bra. Eller egentligen bra, inga större fel, vilket ändå inte hjälpte särskilt mycket fysiskt då hon spolade sönder tandköttet på ena sidan. Fantastiskt. Åker till apoteket för att hämta ut medicinerna som ska med till Tyskland. Men ja, som denna strålande dag börjat och slutade gjorde den då också. Apotektet har räknat fel så det finns inga tabletter att hämta ut. Bra när de jag har bara räcker till onsdag - jag blir borta i fem dagar till. Otroligt vad bra. Fick kämpa i mig middag, var allt annat än motiverad att försöka komma någonstans nära något som kan kallas liv, än mindre ork hade jag att försöka kämpa för det. Så middagen gick det varken bra att äta eller behålla. Skitdålig kände jag mig. Vilket i och för sig inte var helt galet - det är jävligt dåligt att spy. Kvällen fortsatte med ångest och mest vilja att ge upp totalt.

Så man kan säga att den här dagen varit värdelös från början till slut. Snart är den väl över, om man somnar vill säga. God natt.

Skitdag

Idag är en jävla skitdag. Ingenting har funkat. Dyrt som satan hos tandläkaren som dessutom klagade på mig, och spolade fel så hela munnen blödde. Fantastiskt. Hem kommer jag där mamma återigen påtalar att jag nog aldrig kommer bli av med rakbladen. Är så fantastiskt skönt med stöttning liksom. Skulle hämta ut tabletter och intyg på mina narkotikaklassade mediciner som ska med nästa vecka. Det gick ju bra. Eller inte. Apoteket har miljonkronorssystem - som inte fungerar. Inkompetenta idioter. Så ja, nu är det osäkert om vården är så pass fungerande att de kan skriva ut all medicin jag behöver. Annars blir det ju strålande att bara ha medicin för halva veckan. Fantastiskt. Skitdag. Den kan dra åt helvete. Tog fem Atarax NÄR jag kom HEM. Inte ofta jag gör det. Men idag behövdes det verkligen.

Usch

Om en halvtimme ska jag vara hos tandläkaren. Fy och fan. Ser inte fram emot det. Ja ja, bara att tugga i mig massa tabletter så kanske det funkar.

En inte särskilt trevlig morgon

Jävla skitnatt. Ingenting har funkat. Ringde till slut störningsjouren som kom typ tjugo minuter senare. Antar jag eftersom det skallrade i dörren när granndörren smälldes igen. Om man vill kan man säga att jag kommer bli gräsligt irriterad hela dagen. Jävla skit.  

Endast bara pyttelite

Här satt jag med en gruvlig ångest, hatade mig själv, gjorde dumt och ville mest springa artontusen mil. Sen helt plötsligt, suddenly liksom, kom jag på något annat som liksom upptog mitt sinne. Livliga grannar. De spelar hiphop, och till och med jag kan så pass mycket att det är i princip samma tre låtar. Fantastiskt. Verkligen. Så det mesta fokus ligger på att vara irriterad. Det räcker för nu liksom.

Första dagen

Så var första dagen på praktiken avslutad och det är skönt det, det blev en lång dag men ganska skönt också att vara igång i vanliga rutiner igen.

Har dessutom lyxat till det lite för mig själv genom att äta köttbullar med rödbetssallad. OCH bröd till. Nöjd med mig själv.
Annars är det också sådär. Mycket tankar och väldigt mycket som snurrar. Inte helt oväntat.

Och det är.

Nu är det ny vanlig vecka. Stentorpet öppnar idag och jag ska som vanligt dit på eftermiddagen. Vilket betyder avfärd kvart över tolv. Inte så långt dit, tack och lov. Känner mig i övrigt inte så pigg på livet. Det blir samma sak varje gång jag haft det bra när jag varit någon annanstans.

Strunt samma. Återkommer i eftermiddag.

Bättring

Ja så skulle man kunna skriva om man varit lite bättre än mig. Men jag är inte särskilt bra och det slutade med många dåliga beslut på en gång. Men ätit har jag, det var gott, mammas mat liksom. Känner mig i övrigt smällfet, äcklig och inte särskilt glad över att hemma. Har haft det bra senaste dagarna så det är alltid surt att komma hem och komma på hur svårt det är.

Ja, god natt i alla fall.

Tröttis

Idag är en väldigt seg dag. Är trött så usch. Blir nog att sova lite på eftermiddagen, är helt slut efter de senaste tre dagarna. De har för övrigt varit väldigt bra. Nöjd med mig själv och det jag fått uträttat. Särskilt nöjd är jag med sällskapet.
 
Annars är det inte mycket planerat vad jag vill.

Hemkommen

Så var man, tråkigt och skönt nog, hemma i Lillhärad och Västerås. Jag har haft tre underbara dagar och är väldigt nöjd med att jag åkte, trots oron där på onsdagnatten. Jag har fått sova bra, alla nätter, har ätit massa gott. Choklad, kycklinggryta med mjölkprodukter, druckit vin. Men viktigast och mest förvånande av allt - jag har ätit McDonalds. På riktigt - med strips och ketchup och hamburgare utan att skära av kanterna för att det ska bli mindre bitar. Jag tog bort gurkan, för att den är vidrig, men resten fick vara kvar. Är så nöjd med mig själv.

Ikväll är det tacos som står på menyn och det känns helt okej. Jag har för avsikt att äta mjukt bröd OCH chips.
Återkommer senare.

Finfint

Här sitter jag och har det rätt bra med rosevin och väntar på kycklinggryta som vi ska laga. Jag mår bra och är nöjd med dagen. Tack Cili

Avfärd

Alldeles strax gör Cili in på gården för att hämta mig och ta mig till henne för semester till imorgon. Skönt. Skojigt. Och lite lättande faktiskt. Se henne, träffa henne och ha det lugnt.

entjugoniotjugotvå

Helt oväntat, eller inte kanske, kikar jag på OS här hemma samtidigt som jag tacksamt tar emot valpens sömn. Är alltid skönt när hon är tyst, stilla och lugn. Som nu. Väldigt jobbig valp det där. Men söt i sina bästa stunder. Vilket inte lär bli kommande dagar. Fem dagar av konstant valpvaktande, och jag är väl nästan böjd att hålla med min lillebror om att nästa fas i uppfostran borde tas nu. Hon är så pass stor att en del kommandon ska börja läggas till nu. Otroligt intressant känner jag. Så vi lämnar det.

Annars idag då? Har slarvat med maten, så ta tag i det kanske? Känner själv att den lilla kontroll jag hade börjar glida mig ur händerna. Ingen bra tajming när man ska på sju dagars semester.

Hittade förresten gamla bilder från resan till Paris, vi åkte förbi Bryssel, det var en häftig stad. Dit skulle jag ville åka igen. Saknar alla resor med mamma. Nästa år kanske vi tar en vecka i Italien?
Ja, nu vaknar valpen. Återkommer.

RSS 2.0